Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julen fordomdags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Känslan av otrygghet under de långa vinternätterna
underhölls naturligtvis därav, att ofta lömska överfall, gynnade
av mörkret, företogos vid denna tid. Att smyga sig
fram till ovännens gård, när han och hans folk lågo i sin
djupaste sömn, tända eld på halmtak och träväggar, väl bevaka
alla utgångar och låta alla, som voro i huset, brinna
inne – det var ett dåd, för vilket midvinternätterna passade
bättre än någon annan tid. Men också andra mordgärningar
berättas ej sällan ha förekommit vid julen. Kung Sverker
den äldre blev ju ihjälslagen av sin »hästasven», när
han for till julottan, – andra exempel att förtiga.
Mera än sina fiender bland medmänniskorna fruktade
man dock övernaturliga väsen eller trollkunniga personer,
ty just vid midvinter kände man sig som mest värnlös mot
sådana.
Bland forntidens danska konungar prisa sagor och
sånger framför alla andra Rolf Krake. Omgiven av utvalda
kämpar höll han ett lysande hov i Lejre. Till honom kom
den starke norrmannen Bodvar Bjarke och skaffade sig genast
stort anseende genom sitt mod och sina kraftprov. Men
när det led mot julaftonen, började alla hovmännen bli tysta
och nedslagna. Bodvar frågade om orsaken. Han fick då
veta, att varje julnatt kom ett stort vilddjur, eller snarare
ett troll, till Lejre och gjorde stor skada på konungens
boskap. Mången kämpe hade gått ut för att strida mot
odjuret, men alla hade blivit sönderslitna och dödade. Detta
tycktes Bodvar vara stor skam för konung Rolf och hans
män. På julaftonen kallade konungen alla sina kämpar inför
sig och påbjöd, att ingen finge gå ut den natten; hellre
ville han förlora all sin boskap än en enda av sina män. Fram
på natten, då alla somnat, steg Bodvar upp, gick ut och lyckades
med sitt goda svärd fälla vidundret.
Det är troligt, att denna berättelse utvecklat sig ur
samma sägen, som finnes i den angelsaxiska dikten Beowulf,
författad på 700-talet, men grundad på skandinaviska traditioner
från 500-talet. Där förtäljes, att den danske konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
