Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Ösja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSJ
upphämta något af en vätska och åter uthälla det.
ö. med slef, skopa. Ö. ur ån, ur källan. Ö.
ur elt kärl i ell annat. Ö. vatten ur en båt.
Ö. vallen på händerna. Ö. smält smör på
steken, medan den vändes. Ö. soppa i en
tallrik. (Fig.) Ö. penningar, välgerningar på
någon, Öfverhopa honom med p., v. Ö. af, ösa bort
cn del af innehållet i elt kärl. Ö. bort, bortlaga
genom Ösning. Ösa fö’rc, ösa af supamal i
tallrikar åt spisande. Del Öser ned, det hällregnar.
Ö. upp, ur gryla, panna med slef upphämta deri
befintlig supamat och hälla den i soppskål,
spil-kum, o. s. v. Ö. ut, se Utösa. — Ö-nde, part,
akt. o. adj. Ö. regn, se Hällregn. —
Ösande, n. 4.
ÖSJA, se Hyska.
ÖSKAR, ö’skår, n. 5. 1) Se Öskärl. — 2)
Ett urbålkadt trästycke med handlag, som
begagnas alt ösa vallen ur smärre farkoster.
ÖSKÄRL, n. 5. Kärl, gjordt all ösa mcd.
ÖSNING, f. 2. Handlingen att Ösa.
ÖSRUM, n. 5. Rummet under aklersta
bollen-brädei i cn båt.
ÖSSLEF, f. 2. pl. — slefvar. Slef atl ösa med.
— 1 enahanda mening brukas äfven: Öskopp,
Ö s s k opa, Ös ämbar.
ÖST, se Öster.
ÖSTAN, m. sing. indef. 1) Se Öster. Vinden
blåser från ö. — 2) Se Öslanvind. Del blåser
en hvass ö.
ÖSTANEFTER, ö’slannä’flVr, adv. eller.
ÖSTANIFRÅN, ö’stannifrå’n, adv. Från öster.
ÖSTANOM, ö’stannå’mm, adv. Öster om ett
ställe, på östra sidan. Ö. ligger en by.
ÖSTANVIND, m. 2. Vind, som blåser ifrån Öster.
ÖSTANVÄDER, n. 5. Se Öslanvind.
ÖSTAT, ö’slåt, m. 3. Slat, bestående af öar.
ÖSTER, ö’st’r, m. oböjl. 1) Det himmelsstreck
eller den verldslrakl, der solen uppgår vid
vår-och hösldagjemningarna kl. 6 om morgonen.
Komma från Ö. ell. ö. ifrån. Segla ål ö. 1 ö.
belägen. I ö. om Sverige. Vägen går i ö. och
ÖST 761
vesler, i riktning från ösler åt vester. — 2)Ö-n,
den verldsirakt eller den trakt af jorden, som
ligger ål ösler; de östra orterna, länderna. (Poet.)
Ö-ns portar, östern, der solen går upp. — Adv.
1 norra delen, trakten. Ö. i Europa. Ö. om, i
ösler från, t. ex.: Ö. om Upsala. Ö. ut, åt, mot
öster.
ÖSTERLANDET, n. sing. def. eller
ÖSTERLANDEN. pl. def. eller
ÖSTERLÄNDERNA, pl. def. De östra
länderna. — Syn. Orienten.
ÖSTERLÄNDNING, m. 2. En som bor i
österlandet. — Skrifves äfv. och bäitre Öslerlänning.
ÖSTERLÄNDSK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på österländerna.
ÖSTERLÄNDSKA, f. i. Qvinna, född eller
boende i österlandet.
ÖSTEROM, prep. Se Ösler om (under Öster,
adv.).
ÖSTERSJÖFARARE, m. 5. 4) Skeppare, som
idkar sjöfart i Östersjön. — 2) Fartyg, som
der-till användes.
ÖSTERSJÖHAMN, m. 2. Hamn, belägen vid
Östersjön.
ÖSTERSJÖHANDEL, m. sing. Handel, som
drifves af och med länderna vid Östersjön.
ÖSTERSJÖPROVINS, ö’sl’rsjöprovi’nns, m. 3.
Rysk provins, belägen vid Östersjön.
ÖSTERSJÖSTÖR, m. 2. Fisk af Störslägtet,
4 alnar lång, i Östersjön, Nordsjön, Svarta och
Kaspiska hafven. Acipcnser Slurio. Kallas i
allmänhet blott Stör.
ÖSTERUT, ö’st’r-üt, adv. eller
ÖSTERÄT, ö’st’r-å’t, adv. Åt öster.
ÖSTLIG, a. 2. 4) Som kommer ifrån öster.
Ö. vind, blåst. —.2) Som har riktning ål öster,
österut belägen. Ö. riktning, kurs.
ÖSTLIGT, adv. 1) I ösler. Ö. belägen. —
2) Åt ösler. Segla ö. — 3) Från öster. Del
blåser ö.
ÖSTRA, adj. def. Se östlig, bem. 2. Ö.
vägen, kusten. Ö. sidan, kanten.
IL
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
