Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Ögonstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖGO
5) Med Ögonsten menas äfven stundom Pupillen
i ögat.
ÖGONSTJERNA, f. 4. Sc Iris, bem. 3.
ÖGONSYNA, sc Åsyna.
ÖGONTAND, f. 3. pl. — tänder. Hvardera
hörntanden i öfra tandraden.
ÖGONTJENARE, m. 5. (fig.) Tjenare, som
blott för sken skull och af egennytta visar sig
nitisk och ifrig för sin husbondes bästa.
ÖGONTJENST, f. 3. (fig.) Hycklande nit och
ömhet för husbondens bästa.
ÖGONTRÖST, f. 3. 4) Se Ögonfägnad. -
2) örten Euphrasia officinalis.
ÖGONVAR, n. sing. Vätska, som afsöndras
ur små körtlar, kallade de Mejbomska, inom
ögonlockens kant.
ÖGONVATTEN, n. B. 4) Mixtur, som
användes till ögonens tvättning i Ögonsjukdomar. —
2) Vätskan i ögonen.
ÖGONVILLA, f. 4. Se Synvilla.
ÖGONVITTNE, n. 4. Vittne, som med egna
ögon sett, hvad det omvittnar.
ÖGONVRÅ, f. 2. Hvartdera börnet af ögal.
Inre, yttre ön.
ÖGONVÄN, m. 3. pl. — vänner. Falsk,
hycklande vän.
ÖGONVÄRK, m. sing. Värk i ögat.
ÖGONÅDEB, f. 4. pl. — ådror. Till Ögat
hörande åder.
ÖGSKENA, f. 4. (skepp.) Jernskena med ett
hål i ena ändan, hvari kan najas elt block eller
huggas en hake.
ÖGSTEN. se Ögonsten. .
ÖHAF, n. B. Se Arkipelag.
ÖK, n. B. (af Ok) 4) Betydde ursprungligen
elt par oxar, spända under ett och samma ok.
Fick sedan äfven betydelsen af en enda dragande
oxe. Säges nu i allmänhet om häst, som
användes till körslor (arbetshäst). — Syn. Lastdjur,
Lastdragare. — 2) (föraktl.) Dum menniska, lurk.
ÖKA, v. a. 4. o. 2. Göra större, förhöja,
för-mera. Säges både i fysisk och andlig mening.
ö. något på längden, på höjden, på bredden,
ö. ens inkomster. Godt lynne ö-r nöjet. Delta
ö-de model hos trupperna. Ell välvilligt
hjerte-laq hos gifvaren ö-r värdet af en skänk. Ö.
på’, lill. se Päöka, Tillöka. — Syn. Föröka,
Påöka, Tillöka, Förmera, Förstora, Förhöja,
Fördubbla. — Ö-s, v. d. ell. ö. sig, v. r. Blifva
slörre, förmeras. förhöjas, tilltaga, tillväxa.
Da-garne ö-s. Vattnet ö-r sig i sjön. — Syn.
Förökas, Föröka sig, Hopa sig, Förstoras, Sliga,
Tilltaga. Tillväxa. — Ökande, n. 4.
ÖKA. se Eka.
ÖKEDAGSVERKE, n. 4. Dagsverke,
bestående i körsla, och hvartill fordras hästar eller
oxar.
ÖKEN, ö’ck’n, f. t. pl. öknar, (isl. Audn. i
äldre språket Ödkn, af Öde) Se Ödemark. (Fig.)
En ropandes röst i öknen, fruktlös förmaning,
varning, predikan.
ÖKENBO, ö’ck’nbö, m. 3. En som bor i en
öken.
ÖKNAMN, n. B. (af Öka) Skymfligt vedernamn.
Gifva någon ö.
ÖKNING, f. 2. Förstoring, förmering.
förhöjning.
ÖKNÄMNA, v. a. 2. Gifva öknamn.
ÖKSTOCK, se Ekstock.
ÖKÄND, se ödkänd.
ÖL, n. B. Allmänt känd dryck, kokad af
mäl-tadt korn eller hvete och öfvergången till
vinjäs
ÖMII 757
ning. Brygga, dricka öl. (Fam.) Ta öl för
ärende, roa sig med alt dricka och prata i stället
för atl uträtta sitt ärende. — I vissa
sammansättningar betecknar Öl högtidligt samqväm, t. ex.:
Graföl, Barnsöl. — Ss. Öldrickar e,
-drinkare, -rus, -tappare, -tappning.
ÖLBRYGGARE, m. 5. 4) Dcn som förslår
konsten alt brygga öl. Skicklig ö. — 2) Ägare
af ett ölbryggeri.
ÖLBRYGGERI, n. 3. 4) Bryggning af öl. —
2) Inrättning, ställe, der Öl brygges.
ÖLBUTELJ. ö’lbutä’llj, m. 3. 4) Butelj,
påfylld med öl. — 2) Butelj, som vanligen begagnas
alt derpå tappa öl.
ÖLFAT, n. B. Fat, påfyldl med öl, eller hvarpå
öl varit fyldl.
ÖLGLAS, n. B. Se Dricksglas.
ÖLGRÄS, n. B. Se Benfana.
ÖLJÄST, ö’ljä’sst, m. 3. Jäst af öl.
ÖLKANNA, f. 4. Sc Drickskanna.
ÖLKLUBB, m. 2. Förening af personer, hvilka
komma tillsammans, för att dricka öl och roa sig
med samtal.
ÖLKROG. m. 2. Krog, der isynnerhet öl
till-handahålles åt allmänheten.
ÖLKRUS, n. 5. Krus, påfyldt med öl, eller
som begagnas alt derur dricka öl. — I samma
mening säges äfven Ölmugg.
ÖLOST, m. sing. Mjölk, kokad tillsammans
med litet öl eller svagdricka.
ÖLSINNE, n. 4. En persons vanliga
sinnesstämning, då han är berusad. Godt ö,, rus,
åt-följdt af muntert, oförargligt lynne; elakt ö., af
olust och gräligbet.
ÖLSOPPA, f. 4. Soppa, kokad af dricka och
mjölk med tillsats af socker eller sirap, m. m.
ÖLSTUGA, f. 4. eller
ÖLSTÄLLE, n. 4. Ställe, der isynnerhet öl
utskänkes.
ÖLSUPA, f. 4. Se Ölsoppa.
ÖLTUNNA, f. 4. Tunna, påfylld med öl.
ÖLÄTTIKA, f. 4. Ättika, beredd af öl.
ÖM. ö’mm, a. 2. 4) Säges om ett sår eller
en kroppsdel, som gör ondt, då den vidrörcs. Ömt
sår. Stället är ännu ömt. Ömma fäller.
Ömma tänder, som vid tuggning kännas ömtåliga.
(Fig. fam.) Taga någon på del ömma, söka att
verka på en person, genom att tala till hans känsla,
vända sig lill den svagaste sidan af hans tycken,
böjelser. — 2) (om person) Besvärad af ömhet i
kroppen eller någon kroppsdel, ö. efter ell slag.
Ö. i foten, i hela kroppen. — 3) (fig.) a) Vek.
kärleksfull, mcdlidssm, deltagande; känslig. ö.
lill sinnes. Öml hjerta. Ömma känslor.
Ömma blickar. Öml deltagande. Hafva ö. vård,
omsorg om någon. Vara ö. emol någon. Ömt
samvete, som förebrår sig minsta afvikelse från
det rätta. På det ömmaste, på del bevekligaste,
innerligaste. — 6) Ömtålig, kinkig. En ö. sak.
— c) Mån. Vara ö. om sin helsa, sin heder.
ÖM A. se Ömma.
ÖMFOTAD, a. 2. Som har ömma föttcr.
ÖMHET, f. 3. 4) Egenskapen att kännas öm.
Sårets ö. — 2) Öm känsla, ömsinthet,
kärleksfullhet, medlidsamhet, känslighet. Ö. för lidande
medmenniskor. Faderlig, moderlig ö. Hon
har ingen ö. för sina barn. —. 3) Öm kärlek.
Hysa ö. för ell fruntimmer. — 4) öm vårdnad,
månhet. Konungens Ö. för rikets bästa. — Ss.
‘ Ö-sbelygelse, -sbevis.
ÖMHJÉRTAD, a. 2. Som har elt ömt bjerla.
ÖMHJERTENHET, f. 3. Ömt bjerla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
