Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfverhandtagande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFV
ÖFVERHANDTAGANDE, a. 4. Som lager
Öfverhanden. Den ö. lyxen. — S. n. Tillväxt i
hög grad. Superiets ö.
ÖFVERHERDE, m. 2. pl. — herdar. 4) Herde,
som har tillsyn Öfver andra. — 2) (fig.) Biskop,
superintendent, m. fl.
ÖFVERHERRE, m. 2. pl.—herrar. 1) Den,
som utöfvar herravälde öfver någon. — 2) (fig.
fam.) Den, som i en sak öfverträffar en annan.
ÖFVERHERRSKAP. n. 3. o. B. Herravälde;
öfvermakt.
ÖFVERHET, f. 3. Den cller de personer, som
enligt statsförfattningen äga rättighet att styra
och leda staten. (Pop.) Höga ö-en, konungen;
äfv. det kongliga huset.
ÖFVERHETSPERSON. m. 3. Embetsman, som
hör lill någon gren af styrelsen.
ÖFVER HJELPA, v. a. 2. Hjelpa att komma
öfver. — Äfv. Hjelpa ö’fver.
ÖFVERHOFINTENDENT,
ö’v’r-hå’finnlänn-dännt, m. 3. Högste hofintendent.
ÖFVERHOFJÄGMÄSTARE, m. S. Högste
jägmästare. — I enahanda mening brukas äfven
Öfverhofmarskalk, -hofmäslare,
-hof-mäslarinna, -hofpredikanl, -ho
[stallmästare.
ÖFVERHOPA, v. a. 4. (fig.; egenll.: Hopa
öfver en något) öfverdrifvet belasta, besvära;
i öfvermålt tillfoga, bete, bevisa, o. s. v. Ö.
med göromål, förrättningar, med förebråelser,
ovelt. Ö. med beröm, ö. med välgerningar.
— Öfver hop ande, n. 4. o. Öfverhopning,
f. 2.
ÖFVERHOPPA, v. a. 4, 4) Hoppa Öfver. —
2) (fig.) Förbigå, uteglömma. — Äfv. Hoppa ö
fver. — Ö[ ver hop pnin g, f. 2.
ÖFVERHUD, f. 2. 4) Den yttre huden på
mennisko- och djurkroppar, utgörande en mycket
tunn hinna, som bildas af läderhudens slemkörtlar
och färgrör. — 2) Cellväf, som bildar yttre huden
på växter.
ÖFVERHUFVUD, ö’v’r-hüvudd, n. 4. Högste
anförare, ledare, styresman.
ÖFVERHUFVUD, öv’r-hüvudd, adv. I
allmänhet. Skrifves rättare; Öfver hufvud.
ÖFVERHUS, ö’v’r-hüs, n. 5. Ö-el kallas den
afdelning af engelska parlamentet, som utgöres af
lorderna och biskoparna.
ÖFVERHÄNGA, v. a. o. n. 2. Hänga öfver.
— Ö-nde, part. pres. Brukas fig. som adjektiv
i betydelsen: Nära hotande, förestående. En ö.
fara. — Ö-hän gd, pari. pass. Äfven: öfverallt
behängd med. Ö. med band och sljernor.
ÖFVEBHÖGHET. f. 3. Makt, hvaraf en
lyd-stal eller lydfurste är beroende.
ÖFVERHÖLJA. v. a. 2. Hölja, betäcka.
Brukas ofta bildligt. Ö. fältet med döda. Del
mörker, som ö-jer deras ursprung. — Äfv. Hölja
Öifver. — Öfver höljande, n. 4. o.
Öfver-höl jn ing, f. 2.
ÖFVER1LA SIG, v. r. 4. 4) Förhasta sig i
handling, beslut, omdöme. — 2) Utbrista i vrede.
ÖFVERILAD, a. 2. Förhastad.
ÖFVERILNING. f. 2. 4) Förhastande, brist
på öfverläggning. — 2) Förhastad handling,
för-hastadt beslut, omdöme. — 3) Utbroll af vrede.
ÖFVERILNINGSSYND, f. 3. Ouppsåtlig synd,
som begås af öfverilning.
ÖFVERINSEENDE, n. 4. Högsta inseende,
högsta tillsyn, högsta uppsigl. Ha ö. öfver något.
ÖFVERINSPEKTOR, öVr-innspäcktör, m. 3.
Högste inspektor; den som har öfverinseendel vid
ÖFV 749
något. — I enahanda mening brukas Öfver
intendent, m. fl.
ÖFVERJORDTSK, a. 2. Höjd öfver del
jordiska: öfversinlig. himmelsk, öfvernalurlig.
ÖFVERJÄGARE. m. 5. Högre jägcribetjenl.
ÖFVERJÄGMÄSTARE, m. B. Jägmästare, som
har flera jägmästare under sig.
ÖFVERKAMMA, v. a. 4. Kamma någol
ut-öfver ett annat. Ö. håret. — Äfv. Kamma ö
fver. — Ö -d, part. pass. Ö. peruk.
ÖFVERKAMMARHERRE, m. 2 pl. - herrar.
Hofembetsman. som har kammarherrar,
kammar-junkare och pager under sig.
ÖFVERKANT, m. 3. öfverliggande del af en
kant.
ÖFVERKAST, n. B. 4) Öfverkastning. — 2)
Se Ka st söm.
ÖFVERKASTA. v. a. i. Kasta något Öfver
ell annat. — Äfv. Kasta öifver. —
Öfver-ka st an de, n. 4. o. Öfver ka st ni ng, f. 2.
ÖFVERKJORTEL, m. 2. pl. — kjortlar.
Kjortel, som bäres utöfver en eller flera andra.
ÖFVERKLADDA, v. a. 4. (fam.) Kladdigt
öf-vermåla.
ÖFVERKLAGA. v. a. 4. Klaga öfver. Ö. cn
rätts utslag. Brukas mest i rältegångsstil. —
Ö-d, part. pass. Hvaröfver klagan blifvit förd
eller föres. Ö-l utslag. Allmänt ö-l oskick.
ÖFVERKLOK, a. 2. (fam.) Säges om den, som
inbillar sig vara ogement klok. — Öfver
klok-het, f. 3.
ÖFVERKLÄDA. v. a. 2. Bekläda, betäcka,
öfvcrdraga med något, lill skydd och förvaring.
— Äfv. Kläda öfver. — Öfver klädande,
n. 4.
ÖFVERKLÄDNING, f. 2. 4) (uttalas:
–kläd-ninng) Handlingen, hvarigenom något öfverklädes.
— 2) (uttalas: –klä’ddninng ell. klä nninng)
Kläd-ning. som bäres utanpå en annan.
ÖFVERKOCK, m. 2. Kock, som har
Öfver-inscende öfver andra.
ÖFVERKOL, n. pl. Kol. som besparas vid
driften af jernverk m. m.. eller hvad som vid
smältning o. s. v. åtgår af kol under del såsom
tillräckligt beräknade och antagna qvantum.
ÖFVERKOMMA, v. n. 3. (böjes som Komma)
Komma öfver ifrån ett ställe lill ell annat. Han
hade då ej ännu ö-mil till Amerika. — V. a.
4) Komma öfver. Afuren, strömmen är ej läll
alt ö. — 2) Oförmodadi pålräfla, finna, komma
åt. Ö. en vara lill godt pris. Han stjäl alll
hvad han ö-mer. — 3j Öfverraska, ertappa,
komma på. Ö. en ljuf. — 4) (fig.) Angripa,
öf-verfalla, komma på. En rysning, cn plötslig
förskräckelse ö-kom honom. — Äfv. (för alla
bem.) Komma öifver.
ÖFVERKOMMANDO. ö’v’r-kåmmånndo, n. 4.
Högsta kommando, öfverbefäl. [— com —.)
ÖFVER KOMMENDANT. öVr-kåmmänndånnl.
m. 3. Den som har högsta befälel öfver en
garnison. [— com —
ÖFVERKOMMENDANTSKAP, n. 3.
öfver-kommendanls svssla.
ÖFVER KOMMISSARIE. öVr-kåmmissårie.
m. 3. Den, som har öfverinseendel vid elt
kommissariat. [— com —.]
ÖFVERKOMPLETT, ö’v’r-kåmmplä’tt. a. 4.
Öfverialis. |—complet.]
ÖFVERKOMST, c. 3. Händelsen, att någon
öfverkommer från ett ställe till ett annat. Vid
hans ö. lill Sverige från Finland.
ÖFVERKONUNG, m. 2. Högste regerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
