- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
706

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Välaktad ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

706 VÄL

de förlikta. När del ikall vara v., när han
(hon) är vid silt goda lynne, vill visa sig artig.
— 2) Lyckligt. Alll är v., som slulas v. Del
var icke så v. Om del vill v., ell. om alll går
v. (Ordspr.) När del vill v., skjuta
pistol-hölslren, allt lyckas för den, som har lycka. —
Syn. Godt, Bra, Lyckligt, Galant, Förträffligt,
Fördelaktigt, Förmånligt. — 3) Behagligt. Lukta,
smaka v. — Syn. Bra, Godt, Förträffligt, m. fl.
— 4) Omsorgsfullt, med omsorg, noggrannhet.
Tvätta det v. V. gjordl arbete. — Syn. Bra.
— 5) Tillräckligt, fyllest; mycket, dugligt. V.
full, mätt. V. förnöjd. Betala v., högt. Han
behöfvcr del rätt v., har mycket bchof deraf.
Alll för v., nog, visserligen, fullväl, t. ex.: Man
vet alll för v. Del är alll för v., ell. det är
godl och v., men. •., det kan visst vara sant,
men... Alll för v. kan äfv. betyda: för mycket
väl, och hänför sig då till föregående bemärkelser.
— 6) Allt för, nog. Del är v. mycket, litet. —
Konj. (merendels utan tonvigt) Betecknar: a)
Medgifvande. Han är v. rik, men... Del kan
v. vara. Delta är v. sant, men... F. kunde
man förebrå honom, all... — Syn. Visserligen,
Visst. — b) Förmodan, förhoppning. Han lör
v. bättra sig. Det blir v. bättre med tiden.
Del är v. icke möjligt, att... — c) Brukas som
fyllnadspartikel, helst i frågor. Hvem skulle v.
kunnat tro del? Kunde ni v. ha hjerla all...?
Ni har v. sell del? ni har ju Sec.? — d) Brukas
i samma mening som: Allenast, blott, bara, t. ex.:
Har han v. fåll in elt finger, så får han nog
in hela handen. Är han v. en gång inne,
så ... — e) Så v. .. . som ..., både ... och ...
Så v. slora som små. Så v. i det goda som
i del onda ell. i del goda så v. som i del
onda. — Väl! int. a) Godt! Ja v! ja
sanner-ligenl ja! Alll v.! se Alllväl! Nå v.! se Nå.
— b) Brukas lyckönskningsvis. V. mig, som .../
lycklig jag, sorn,..! F. den, som Gud fruktar!
lycklig den &c.! — Väl, n. sing. Se Välfärd.
Allmänt v. Statens v. Bikels v. min högsta lag.

VÄLARTAD, vä låcktadd o. välacktadd, a. 2.
Mycket aktad. Titel, som på utanskriften af bref
o. s. v. gifves lägre tjenstcmän och enskilla
personer af motsvarande anseende.

VÄLAN, välånn, int. Se Nå väl! (under Nå)
V.! lålom oss försöka.

VÄLARTAD, välåriadd. a. 2. Väl artad; af
god arl, godt skaplynne. Elt v-l barn.

VÄLBEFAREN, vä’lbefaränn, a. 2. neutr. —et.
Som farit vida omkring. Titel, som gifves
skeppare och styrmän.

VÄLBEFINNANDE, n. 4. Tillstånd, då man
befinner sig väl.

VÄLBEHAG. vä’lbehag, n. sing. i)
Tillfredsställelse, belåtenhet, nöje. Till milt fullkomliga
v. Med v. anse. Hafva, finna v. i något.
Betyga sill v. öfver någol. — 2) Godtfinnande,
godtycke. Alll går efter hans v.

VÄLBEHAG LIG, vä lbehågligg, a. 2. Rätt
behaglig, tillfredsställande. — Vä Ibchaglighel,
f. 3.

VÄLBEHÅLLEN, vfflbebållänn, a. 2. neulr.
— el. Se Behållen, Välmående.

VÄLBEHÖRIG, vä’lbehö’rigg, a. 2.
Fullkomligt behörig.

VÄLBELÄGEN, välbelä^änn. adj. 2. neutr. — et.
Väl belägen, med godt läge.

VÄLBEMÄLT, vä’lbemä’lt, a. 4. (i
rätlegångs-stil m. ni.) Nyss omtalad. Brukas om aktade,
väl ansedda personer.

VÄL

VÄLBESTÄLLD, va lbestä’lld, o. 2. 4) Val
inrättad, väl ordnad. / en v. regering. V-ldl
hus. — 2) (fam. skämtv.) Lagligen tillsatt,
förordnad; verklig. En v. länsman, inspektor.

VÄLBETRODD, vä’lbetrödd o. val betrodd,
a. 2. Väl betrodd; som åtnjuter förtroende.
Brukas som titel till vissa lägre tjenstemän.

VÄLBETÄNKT, vä lbelä nngkt. a. 4. Väl
öf-vertänkl. — Adv. Med mogen öfverläggning.

VÄLBEVÅGEN, vä’lbevå’gänn o. vä’l bevå’gänn.
a. 2. neutr. — el. Myckel bcvågcn. —
Välbe-vå gen het, f. 3.

VÄLBILDAD, a. 2. Väl bildad, väl formad.

VÄLBOREN, vä’lbå’ränn o. välba ränn, a. 2.
neulr. — el. Af adlig börd. Titel, som gifves
personer af den lägre adeln.

VÄLBORENHET, värbårännhél o.
välbå‘ränn-hél, f. 3. (skämtv.) 4) Adlig värdighet, adelskap.
— 2) Person af den lägre adeln. Ers v.

VÄLBYRDIG, va lby’rdigg, a. 2. ell.

VÄLBÖRDIG, va lbö’rdigg o. välbö’rdigg, a. 2.
Af god börd. Brukas i kanslistil om personer af
slåndsklassen. som ej äro adelsmän.

VÄLD, vä’lld, m. sing. oböjl. (i äldre språket
Vcld, Vild, af Vilja) Partiskhet, mannamån.
Bruka v. (Veld.]

VÄLDANAD, a. 2. Väl danad, bildad.

VÄLDE, n. 4. (af gamla verbcl Valda, råda)
4) Makt. Bringa, lägga elt land, ell folk
under sitt v. Hafva, få v. öfver någon. Slå
under ens v. Hafva under sill v., råda öfver,
beherrska. (Fig.) Passionernas, vanans v.
Syndens v. Hafva v. öfver sina passioner, kufva,
tygla dem. Låta sin vrede få v. öfver sig.
låta hänföra sig af vrede. Förnuftet har intet
v. öfver honom, han låter ej leda sig af
förnuftet. — 2) (i sammansättningar) Statsmakt. So
Konunga-, Folk-, Fåväldc. — 3) Rike. Del
romerska v-t. By ska v-l. Svea v.

VÄLDELIGA, adv. (föråldr.) eller

VÄLDELIG EN, adv. (fam. skämtv.) I högsta
grad, dugligt. V. rik, ful, dum, högfärdig. Jag
basade honom v.

VÄLDIG, a. 2. (af gamla verbet Valda, råda)

4) (föråldr.) Rådande, herrskande. Vara v.
öfver. Vare icke synden v. i eder dödliga
lekamen. — 2) Mäktig, stark. En v. man. En v.
arm. — Brukas för denna bem. äfv. substantivi.
t. ex.: De v-e på jorden. — 3) (fam.) Stor,
ansenlig. En v. mage. V. summa. Ell v-l glas.
En v. hop. En v. jägare, utmärkt jägare, en
som ofta jagar, lyckas väl i jagt.

VÄLDIGHET, f. 3. (bibi.) V-er, makter.

VÄLDIGT, adv. Se Väldeligen.

VÄLERFAREN, a. 2. neulr. — ct. Se
Konst-erfaren.

VÄLFRÄJDAD, a. 2. Som har god fräjd. V.
person.

VÄLFÅNGEN. a. 2. neulr. — et. På lagligt
sätt fången, förvärfvad F. egendom.

VÄLFÄGNA, v. a. 4. Fägna (gäst, besökande,
o. s. v.) ined rnat och dryck. — Syn. Undfägna,
Traktera. Regalera. — Välfägn an de, n. 4.

VÄLFÄGNAD, m. 3. 4)* Välfägnande. — 2)
Mat och dryck, hvarmed någon valfägnas. Hela
v-en bestod i ost och bröd.

VÄLFÄRD, m. sing. Lyckligt tillstånd, lycka,
sällhel. Sälla hela sin timliga v. på spel.
Förstöra ens v. Timlig och evig v.

VÄLFÄRDSUTSKOTT, n. 3. (hist.) V-el
(Co-mité de söreté et de salut public) benämdes i
Frankrike under första revolutionen en komilé.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free