Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vinstlott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIN
VIO
689
VINSTLOTT, m. 3. Lott, som medför vinst.
VINST-OCH FÖRLUST-KONTO, n.4. (bokh.)
Konto, som krediteras för vinsten å hvarje annat
konto och debiteras för förlusten.
VINSTOCK, vinståck, m. 2. Stammen af
elt vinträd.
VINSUR, a. 2. Som har vinets sura smak.
VINSYRA, f. i. (kem.) Elt slags syra, som
erhålles ur vinsten.
V1NSYRAD, a. 2. (kem.) Förenad med
vinsyra.
VINSÅS, m. 3. Sås, tillagad med vin.
VINSÄCK, m. 2. Lädersäck, hvari vin
förvaras.
VINSÄD, m. sing. Viss afgifl till kyrkorna
för anskaffande af kommunionvin.
VINTAPPARE, m. 5. (gam.) Se
Källarmästare.
VINTER, vi’nnt’r, m. 2. pl. vintrar. 4) Den
af årstiderna, som börjar, då solens middagshöjd
är lägst, och räcker till vårens början.
Tillbringa v-n i staden. Förtiden v. Nästa v.
På, under v-n. Midi i v-n. Förvara något
öfver v-n. Om v-n, vintertiden. I v., under nu
instundande vinter; äfv. i nuvarande vinter. I
vintras, förliden vinter. Blifva v-n öfver på ell
ställe, qvarblifva der öfver vintern. (Fig.) Lifvels
v.. ålderdomen. — 2) Vinterköld. Slräng,
lindrig v. V-n tar upp sig, har någol gifvit
sig. — 3) (fig., i fornspråket) År. Två vintrar
gammal. — Ss. V-aflon, -aklig, -arbete,
-dag, -färd, -kyla, -köld, -lik,
-månad, -natt, -nöje, -qväll, -lid,
-lids-fördrif.
VINTERAND, f. 3. pl. — änder. Se Alfågel.
VINTERBETÄCKNING, f. 2. (bot.) Fjäll, som
skydda bladknopparna om vintern.
VINTERDVALA, f. 1. Dvala, hvari vissa djur
under vintern befinna sig.
VINTERFODER, n. 5. Foder för kreatur
under vinterp.
VINTERFRUKT, m. 3. Frukt, som håller
sig öfver vintern.
VINTERFÖRE, n. 4. Se Slädföre.
VINTERGATA, f. 4. V-n, det breda,
mjölk-hvila bälte, som slräckcr sig tvärs öfver
himla-hvalfvet ifrån sydvest lill nordost, egcntl. intet
annat än skimret ifrån millioner fixstjernor.
VINTERGRÖN ell. VINTERGRÖNA, f. 4. (bot.)
ört med vackra blå blommor och ständigt gröna
blad. Vinca rninor. — 2) örtsläglel Pyrola.
VINTERGÄRDE, n. 4. Gärde, besådt med
vintersäd.
VINTERHAMN, m. 2. Hamn, hvarest fartyg
kunna säkert öfvervinlra.
VINTERHUS, n. B. Se Växlhus.
VINTERHVETE, n. sing. Hvete, som utsås
om hösten, för att stå vintern öfver på åkern.
VINTERKALL, a. 2. Kall såsom om vintern.
VINTER KAPPA, f. 4. Varmare kappa, som
brukas vintertiden.
VINTERKLÄDD, a. 2. Varmt klädd såsom
om vintern.
VINTERKLÄDER, 3. pl. Varma kläder,
så-dana som brukas vintertiden. — I samma mening
säges äfven Vinlerklädning.
VINTERKRASSE, m. sing. Ört med gula
blommor, hvilken brukas som «alad, växer äfven
vintertiden, och kan hämtas under sjelfva snön.
Alliaria barbaræa.
VINTERLIG, a. 2. Som tillhör, angår,
utmärker, händer, sker under vinlern.
II.
VINTERLIGGARE. m. 5. Fartyg, som
öfver-vintrar. Vara v., Öfvervinlra.
VINTERLUFT, m. sing. Vinterlig luft.
VINTERLÄGER, n. B. 4) Läger, der trupper
öfvervinlra. — 2) Se Vinlerqvarler. — 3) Vilda
djurs tillhåll under vinlern. — 4) (bot.) Se
Vinler-be täckning.
VINTÉRMETE, n. 4. Mete vintertiden uti
isvakar.
VINTERNOT, f. 2. Not. som begagnas
vintertiden på notis, slörre än sommarnot, ända till
400 famnar lång, med en kil om fem famnar.
VINTERNÄT, n. B. Nät, som begagnas lill
utläggning vintertiden, l. ex. gösnät.
VINTERPLAGG, n. B. Klädesplagg, som
brukas vinlertiden. *
VINTERPUNKT, m. 3. Den punkten af
eklip-likan, på hvilken solen, i sitt skenbara omlopp,
uppnått silt längsta afstånd söder ut ifrån
cqva-torn.
VINTERPÄRON, n. B. Päron, som hålla sig
öfver vinlern.
VINTERQVARTER, –-ér. n. B.
Boningsplatser för en armé i krig, öfver vinlern. Ligga,
gå i v.
VINTERRAPUNSEL,–––––pünns’l, m. sing.
Örten Valeriana Locusta.
VINTERROCK, m. 2. Varmare rock, som
begagnas vintertiden.
VINTERRUM, n. B. Rum, der man bor
vintertiden. Säges lill skilnad ifrån Sommarrum.
VINTERRÅG, m. 2. Råg, som utsås om
hösten, för all slå vinlern öfver på åkern.
VINTERSKALL, n. B. Skallgång vintertiden.
VINTERSMÖR, n. sing. Smör, tjärnadt
vintertiden.
VINTERSOLSTÅND, n. B. Den tid på året,
när solen är i Stenbockens tecken, eller d. 22
December.
VINTERSÄD. m. sing. Säd. som ulsås om
hösten, för alt stå vintern Öfver på åkern.
VINTERSÄDE, n. 4. Säges om jord, då den
blifvit besådd hösletiden. Äkern är i v.
VINTERSÖMN, m. sing. Se Vinlerdvala.
VINTERTRÄDGÅRD, m. 2. Trädgård med
slora växthus, inrällade och begagnade som
kaffehus eller konditorier, för sällskaper vintertiden.
VINTERVÄDER, n. B. Kallt eller snöigt
väder, såsom vintertiden.
VINTERVÄG, m. 2. Väg. som begagnas
vintertiden, för släde. Fara v-en.
VINTERVÄXT, f. 3. Växt, som grönskar eller
blommar om vintern.
VINTERÄPLE, n. 4. Äple, som håller sig
öfver vintern.
VINTIONDE, m. 4. Tionde af vinplanteringar.
VINTRA, v. n. impers. ell. VINTRAS, v. dep.
Blifva vinlerkallt. Del v-s ell. del v-r på. —
Vinlra, v. n. 4. V. ö fver, se Öfvervinlra.
VINTRAS, vfnntrass. Se Vinler.
VINTRÄ, n. sing. Träet eller veden af
vinträdet.
VINTRÄD, n. S. Den bckanla yäxt med
trädstam, som bär vindrufvor. Vitis vinifera.
VINTULL, m. 2. Tullafgift för vin.
VINTUNNA, f. 4. Se Vinsäd.
VINVÄXT, m. 3. Vindrufvornas växt.
VINÅR, n. B. År med afseende på vinskörden.
Godt v., år med god vinskörd.
VINÄTTIKA, f. sing. Ättika, beredd af vin.
VIOL, se Fiol.
VIOL, - öl, f. 3. 4) Örlslägtcl Viola. Se f. ö.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
