Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vetenskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VET
VEX
677
mot bättre v., säga något som strider mot hvad
man vet. — 2) Kunskaper, forvärfvade genom
studier eller erfarenhet.
VETENSKAP, vèltenskåp, f. 3. (af Vela)
Kunskaper, bragta i system, d. v. s. i ordning, enligt
begreppet om släglen och arter, och i
sammanhang, enligt begreppet om orsak. [Vettenskap.]
VETENSKAPLIG, a. 2. 1) Som angår
vetenskaperna, en vetenskap. V-a forskningar,
ämnen, frågor. — 2) Som har de egenskaper,
kännetecken, vetenskapen fordrar. V-l system. En v.
uppställning. [Vett —.]
VETENSKAPLIGEN ell. VETENSKAPLIGT,
adv. På elt vetenskapligt sätt. [Vell —.]
VETENSKAPS AKADEMI,––––––––mi’, f. 3.
Akademi, stiftad för vetenskapernas befordrande.
Jfr. Akademi, bem. 3. Svenska v-en, stiftad för
detta ändamål år 4789. (Velt — acad —.]
VETENSKAPSIDKARE, m. 3. Den, som
sysselsätter sig med forskningar i en eller flera
särskilta vetenskaper.
VETENSKAPSLÄRA, f. 1. Enligt Fichle d.
s. s. Filosofien. [Vett —.]
VETENSKAPSMAN, m. 3. pl. — män. 4)
Vetenskapligt bildad man. — 2) Se
Vetenskaps-idkare. [Vett —.]
VETENSKAPSSÄLLSKAP, n. 3. o. 3.
Sällskap, stiftadt i och för vetenskapernas
befrämjande. [Vett —.]
VETENSKAPSTERM. vèltenskapslä’rrm, m. 3.
Uttryck, som särskilt tillhör någon vetenskap.
[Vett
VETERAN, - -ån, m. 3. (från lat.) 4)
Gammal bepröfvad krigare. — 2) Säges fig. om dem,
som äro gamla och erfarna i utöfningen af
em-bele, konst, vetenskap, o. s. v.
VETERINÄR,–––––är, a. 2. (från lat.) Som
angår djurläkekonsten. — S. m. 3. Djurläkare.
VETERINÄR-INRÄTTNING,–––––-ä r–-, f. 2.
eller
VETERINÄRSKOLA.–––––-ä’rsköla, f. 4.
Läroanstalt för djurläkare.
VETERINÄR-VETENSKAP,––––––ä r–-, f. 3.
Se Djurläkekonsl.
VETERL1G, vèltcrrligg, a. 2. (af Vela) Känd,
bekant, kunnig. Del är ullom v-l, all... Så
vidt mig v-l är. Göra v-l, kungöra. [Vellcrlig.]
VETERLIGEN, vèttcrligänn, adv. Efter hvad
man vet. Mig v., så myckel jag vet. Allom v.,
efier hvad alla bekan’, är. [Vett —.]
VETGIRIG, vètijirigg, a. 2. (af Veta)
Begärlig all inhämta kunskaper. [Vett —.]
VETGIRIGHET, vèltjirigghét, f. 3. Begär all
inhämta kunskaper. [Vell —.]
VETGIRIGT, vèlt–, adv. På ett vetgirigi
sätt. [Vell — ]
VETO, vélo. Latinskt ord, som betyder: Jag
förbjuder, vägrar bifall. —• S. n. Förbud, afslag.
Hafva V-, äga rätt att förbjuda ell. afslå.
VETSKAP, vèttskåp, f. sing. indef.
Kännedom. kunskap. Med, ulan min v. [Vell —.]
VETT, n. sing. (af Vela) 1) Vetskap,
medvetande, vetande. Det har skett med, utom mitt
v. Med v. och vilja, uppsåt ligen. Vlan v. och
vilja, utan uppsåt. Efter bästa v., så godt man
vet och förslår; i bästa afsigt. Tala emol bättre
v., i strid med hvad man vet sant vara. — 2)
Förnuft, förstånd; äfv. förstånd all skicka sig
med menniskor. Vara från v-el. Godt,
naturligt v. Han har bättre v- än att påslå sådant.
Om han hade haft del v-et att... — Bildar
sammansättningarna Lefnadsvetl, Umgängesvelt,
Folkvett, Fävelt. — 3) Velande, insigt, kunskaper.
V. och vapen. — Bildar sammansättningarna
Bokvett, Lagvett.
VETTA, v. n. 4. Pres. ind. Vetter. Impf.
Vette. Sup. Vettat. Hafva läge åt eller ifrån
någol visst håll; ha ulsigl ål. V. ål, emol. Den
sidan, som veller ål öster. Fönslrcl vetter ål
gatan. Den sidan af huset, som veller ifrån
sjön.
VETTARE, m. 3. eller
VETTE, m. 2. pl veliar. 1) (gam.) Vårdkas.
— 2) Uppstoppad fågel, hvilken begagnas som
lockfågel. — 3) (sjöt.) Se Prick, Kummel.
VETTERLIG, se Velerlig.
VETTGIRlG,*m. fl., se Vetgirig, &c.
VETTIG, a. 2. i) Som har vell, odladt
förstånd,’ insigler. En v. karl. — 2) Som röjer,
tillkännagiver vell. V-l uppförande, svar.
VETTIGHET, f. 3. Vell, förstånd.
VETTJA, se Vältja.
o VETTLÖS, a. 2. Ulan vetl, förstånd;
oför-slåndig. V. menniska. V. gerning. V-t lal. —
Velllöshet, f. 3. — Velilösl, adv.
VETTSKAP, se Vetskap.
VETTVILLING, m. 2. En, som ej har sitt
fulla förstånd; fåne, dåre.
VEXA. m. fl., se Växa, &c.
VEXATION, växatschön, f. 3. (af lat. Vexare)
Förtryck, utpressning, prejeri; betungande.
VEXEL, vä’x’l, m. 2. pl. vexlar. 4) Se
Vex-ling. — 2) (handelst.) Skriftlig, transportabel
anvisning på en tredje person, i kraft hvaraf denne
uppfordras all till innehafvaren inom bestämd tid
betala en bestämd summa penningar; äfv.
skuldsedel, som utgifvaren ställer på sig sjelf och
hvarigenom han förbinder sig till en sådan
betalning ; båda utmärkta med ordet Vexel,
hvarigenom de vinna elt större företräde framför andra
skuldsedlar. Löpande v., hvars betalningstermin
ännu ej är utlupen. Se äfv. Utlupen. Draga
v. på någon, se Draga. (Fig.) Draga v. på
någol, göra sig säker räkning derpå. Se f. ö.
Acceptera, Honorera, Utställa. — 3) (byggn.k.)
Fyrkantig öppning i bjelklag för rökgångar, m. m.
— 4) (jäg.) Räf- eller varghonans ungar
tillsammans. [Växel.)
VEXELAFFÄR,––––ä’r, m. 3. Affär i
vexel-handeln.
VEXELBANK, m. 3. Bank, som diskonterar
vexlar emol provision af några procent.
VEXELBETALARE, m. 5. Se Acceplanl.
VEXELBREF, n. 5. Se Vexel, bem. 2.
VEXELBRUK, n. 3. 4) Olika bruk, som på
olika handelsplatser äro antagna i afseende på
vexelaffärer. — 2) Det slags åkerbruksmetod, som
omvexlar med flera olikartade växter.
VEXELFEBER, m. 2. pl. — febrar. Sc
Internt illenl feber.
VEXELGIFVARE, m. 3. Se Trassenl.
VEXELHANDEL. m. sing. Handel med vexlar.
VEXELHANDLARE, m. 5. En som idkar
handel med vexlar.
VEXELKONTO, vä’x’lkå’nnto, n. 4.
Köpmans-konto, hvilket debiteras för köpta eller insända
vexlar, tills de blifvit sålda eller remitterade, då
det åter godtgöres.
VEXELKONTOR, vä x’l-kånnlör, n. 5.
Kontor för belåning af vexlar. [— contor. — contoir,
— comptoir.)
VEXELKURS. vaxlkürrs, m. 3. Gällande
pris å vexlar såsom handelsvara betraktade.
[— curs.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
