- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
611

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Uppfostringsverket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPP

UPPFOSTRINGSVERKET, n. sing. def. Allt
hvad som angår ungdomens uppfostran i ett land,
med dithörande offentliga anstalter.

UPPFOSTRARE, m. 5. — ARINNA, f. 4.
Person, hvars kall är alt uppfostra ungdom.

UPPFRISKA, v. a. 4. 4) Göra friskare, stärka,
lifva, vedcrqvicka. Regnet har u-l luflen,
marken. U. blommor genom begjulning med kallt
vallen. Delta glas vin har myckel u-l mig.
(Fig.) U. minnet af någol, förnya och stärka
4cc. U. ens mod, ifver, lifva &c. — Äfv. Friska
upp. — 2) (mål.) Ål en äldre målning gifva ny
glans. — U. sig, v. r. Förfriska sig, vederqvicka
sig. — Uppfriskande, n. 4. o.
Uppfriskning, f. 2.

UPPFRÄSA, v. n. 2. Se Fräsa upp. —
Upp-fräsning. f. 2.

UPPFRÄTA, v. a. 2. Förstöra, tillintetgöra
genom frätning. Skedvallnel har u-tt huden. —
Äfv. Fräta upp. — Uppfrätande, n. 4. o.
Uppfrälning, f. 2.

UPPFYLLA, v. a. 2. 4) Alldeles fylla. U.
elt rum med möbler. Föröker eder och u-ller
jorden. (Fig.) U. ens plats, se Fylla ens plats.
U. ens behof, förse nagon med allt hvad lian
behöfver. U. bristen, sc Fylla bristen. — Äfv.
Fylla upp. — 2) (fig.) Fullborda, förverkliga,
fullgöra, tillfredsställa. U. ell löfte, låta det gå i
fullbordan. U. lagen, iakttaga dess bud. U.sin
pligl, skyldighet. U. ens förväntan, hopp,
önskan. U. ens spådom, göra den till sanning,
låta den gå i fullbordan. — U-s, v. d. Gå i
fullbordan. — U-nde, n. 4.

UPPFYLLELSE, f. 3. Fullgörande,
fullbordan, förverkligande, tillfredsställande. U. af pligl,
af ens önskan.

UPPFÅNGA, v. a. 4. 1) Uppsnappa eller
öf-verraska och fånga. U. en fiendtlig trupp. —
Äfv. Fånga upp. — 2) (fig.) a) Uppsnappa. Han
u-de ell ord, som i ell obevakadi ögonblick
undföll henne. — b) På sin yta cmottaga
ämnen, som der afsätta sig. Väggarne af
skorstensröret u. rök. U. en gas, leda den in i en
reservoir. — Uppfångande, n. 4. o.
Upp-f ån g ning, f. 2.

ÜPPFÄRGA, v. a. 4. Genom omfärgning gifva
nytt utseende. — Äfv. Färga upp. — Upp
färgande, n. 4. o. Uppfärgning, f. 2.

UPPFÄSTA, v. a. 4. o. 2. Vika, lyfta, höja
eller sätta upp och fästa. U. svansen på en
häst. U. en hårfläta med en nål. U. en
kläd-ning, uppvika nedra kanten deraf och fästa den.
U. en hatt, uppvika och fästa dess brätten. —
Äfv. Fästa upp. — Uppfästande, n. 4. o.
Uppfästning, f. 2.

UPPFÖDA, v. a. 2. 4) Gifva näring och vård
åt barn eller djurs ungar, tills de växt upp. U.
friska barn. U. kreatur. — 2) (fig.) Se
Uppfostra. U. sina barn i gudsfruktan. — Äfv.
för begge bem. Föda upp. — Uppfödd, part,
pass. Tarfligt u. (Fig.) Väl, illa u., väl, illa
uppfostrad. — Upp fö dande, n. 4.

UPPFÖR, uppför, prep. Betecknar rörelse:

a) Uppåt en brant, sluttande yta. Gå u.
trappan. Klättra u. berget. — b) Uppåt en flod,
ett strömdrag, o. s. v. Ro, segla u. floden. —
A d v. Se Uppföre.

UPPFÖRA, v. a. 2. 4) Föra, forsla upp till
högre plats. Låta u. ved ifrån hamnen. U.
något på vinden. — Äfv. Föra upp. — 2)
Uppbygga, uppresa, uppställa. U. en byggnad, elt
hus, en mur. U. en ställning, en läktare. —

UPP 611

Äfv. Föra upp. — 3) Gifva nagot slags offentlig
föreställning, ü. en lealerpjes, ett spektakel, en
tragedi, en komedi, en konsert. — 4)
Upp-skrifva, anteckna. U. någol i räkning. U.
någon på förslag till en syssla. Blifva u-förd
på lisian, på stat. — Äfv. Föra upp. — U.
sig, v. r. Bete sig i sitt handlingssätt, i sitt
bemötande. U. sig väl, illa. Han uppför sig
bra besynnerligt. Han uppför sig så. all han
vinner allas bifall. Han har uppfört sig illa
emot mig, illa bemött mig. — Syn. Bete sig,
Ilandla, Förfara. Förhålla sig.

UPPFÖRANDE, n. 4. 4) Handlingen, då någol
uppföres. Jfr. Uppföra, alla bem. Varors u.
från hamnen. En byggnads u. U. af ell
skådespel. Hans u. på förslaget mötte hinder. U.
i räkning. — 2) Handlingssätt i sedligt afseende.
Godt, dåligt u. — Syn. Beteende, Förhållande,
Förfarande. — 3) Bemötande. Hans u. mot
mig förljenar all min tacksamhet. Hennes
elaka u. mol systern.

UPPFÖRE, uppföre ell. uppfö’re, adv. a)
Uppåt (i samma mening som Uppför). Gå, klättra
u. Segla u. — b) I riktning åt öfra ändan af
ett föremål. Skrifva u. — c) Uppåt kroppen.
Ell kräkmedel agerar u., verkar k räkning.
Uppföre och utföre ell. upp- och ulföre.
Medika-menlel drifver både upp- och ulföre, verkar
både kräkning och afföring. — Prep. Se
Uppför. Elf ven u.

UPPFÖRING, f. 2. Se Uppförande, bem. 4.

UPPFÖRSEL. uppfö’rrs’l. m. sing.
Uppförande (varors o. d.), uppforsling.

UPPFÖSA, v. a. 2. Fösa, drifva, mota upp.
— Upp fös ande, n. 4. o. Uppfösning, f. 2.

UPPGAPA, v. n. 4. 4) Gapa vidt upp. — 2)
(fig.) öppna sig vidt; hafva bred, vid öppning. —
Äfv. Gapa upp.

UPPGIFNING, f. 2. Sc Uppgifvande.

UPPGIFT, f. 3. 4) Meddelande i afsigt att
upplysa, underrätta eller blott bcrältelscvis;
an-gifvande (till myndighet, förman, husbonde eller
för allmänheten), af händelse, förhållande, eller
af sådant, för hvilket man är skyldig all
redogöra. U. till manlalsskrifningen, till tullen.
Falsk u. Hans u. är ej riklig. Enligt hans
u. Dessa u-er stämma ej öfvercns. Jag vill
meddela några allmänna u-er. Historiska,
ekonomiska u-er. — 2) U. af en fästning o. s. v.,
dess öfverlemnande till fienden. — 3) Något, som
bör göras, förfärdigas, verkställas. Delta blir
en svår u. för honom. — 4) (mat.) Fordran att
af gifna^ storheter, enligt vissa föreskrifna vilkor,
finna något förut obekant. — Syn. Problem.

UPPGIFVA, v. a. 3. (böjes som Gifva) 4)
Gifva ifrån sig. U. ell högt rop. U. andan,
dö. — 2) Öfverlemna, afstå. afsäga sig. U. en
fästning. U. all sin egendom till sina
borgenärer. U. alla anspråk (Fig.) U. allt hopp,
afstå från &c. U. ett gärde, öppna det till bete
för kreaturen. (Fig. fam.) Gärdet är u-vet, allt
är till spillo gifvel. — 3) Meddela i afsigt att
upplysa, underrätta, eller blott berättelsevis:
angifva (till myndighet, förman, husbonde) något,
för hvilket man är skyldig all göra redo. U. elt
medel, en utväg. Jag kan ej u. rätta orsaken.
Plinius u-ver, all . . . Han anmanades af
domhafvanden alt u. sina
lefnadsomständig-heter. — 4) Lemna en uppgift till lösning. Jfr.
Uppgift» bem. 3 o. 4. U. en gåla. en fråga,
ell problem. — För bem. 4, 2, 3 säges äfv.
Gifva upp. — U-s, v. dep. Duka under (af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free