Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tropligtighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO
TRO
565
TROPLIGTIGHET, f. 3. Förpligtelse till
trohet.
TROPP, m. 2. Se Trupp.
TROPPA, v. n. 4. Marschera, gå truppvis.
T. af. se Aflroppa. T. fram, néd, ut, Jcc. T.
in, se Inlaga. — Troppande, n. 4.
TROPPVIS. se Truppvis.
TROSARTIKEL, lrosarrli’ck’l. m. 2.
Väsendl-lig del af en troslära. (Fam.) Del dr ingen l.,
icke mycket att tro på. Del är cn t. för
honom. haikOror derpå med full öfverlygelse.
TROSB^KÄNNARE, m. 5. En som bekänner
sig till cn troslära.
TROSBEKÄNNELSE, f. 3. 4) Offentlig
förklaring af elt religionsparli eller af enskilt person,
rörande dess religiösa Öfverlygelse. Den
apostoliska I n, de Ire symbola. — 2) Offentlig
förklaring rörande åsigter öfver icke religiösa
föremål. En politisk t. — 3) Tro, lära, bekännelse.
TROSBRODER, m. 5. pl. — bröder. Se
Tros förva ndl.
TROSDOMSTOL, m. 2. Se Inqvisilion.
TROSED, trös-éd, m. 3. Ed, hvarigenom man
förklarar sig bekänna någon viss troslära.
TROSF1ENDE, m. 3. Fiende till någon viss
tros lära.
TROSFORMEL, trösfå’rrm’1, m. 3. pl. —
formler. Viss gifven formel för en trosbekännelse.
TROSFRIHET, f. 3. 4) (i allmänhet) Frihet
att öppet uttala sin religiösa öfverlygelse och alt
dyrka Gud i enlighet dermed. — 2) (särskilt i
protestantiska länder) Frihet alt i religionssaker
tro och bekänna, hvad man anser äga slöd i den
heliga skrift, rätteligen tolkad.
TROSFÖRBÄTTRING, f. 2. Förbättring af
en troslära.
TROSFÖRVANDT, c. 3. En, som bekänner
sig till samma troslära som en annan. De äro
t-er. Mina l-er.
TROSGRUND, m. 3. Lärogrund i en
troslära.
TROSLÄRA. f. 4. 4) Lära om hvad som bör
tros i religionsämnen. — 2) Se Trosartikel.
TROSKÄMPE, m. 2. pl. — kämpar. En, som
kämpar för en troslära. isynn. den kristna.
TROSMENING. f. 2. Mening i afseende på
någon religionsfråga.
TROSMÅL. n. 5. Mål. som angår
trosbekännelsen. /. l., i fråga om trosläran.
TROSNORM. trösnå rrm, m. 3. Rättesnöre
för den religiösa tron.
TROSOFFER. n. S. Offer, som någon
hembär åt sin religiösa tro.
TROSOMVÄNDELSE, f. 3. Öfvergång ifrån
en troslära till cn annan.
TROSPARTI, trèsparrli’, n. 3. Medlemmarne
af en och samma trosbekännelse, så vida de
derigenom mer eller mindre afsöndra sig ifrån andra
religionshekännare.
TROSPUNKT, m. 3. Särskilt ämne eller fråga
i en troslära.
TROSREGEL. tiösrég’1, f. pl. — reglor.
Rättesnöre för tron, hvilket bestämmer, hvad sorn skall
antagas och föredragas som troslära.
TROSS, m. 2. 4) Tross-slaget tåg. — 2) (utan
plur.) a) Mängd af vagnar, som åtfölja en armé,
och hvarpå föras packning, lifsmedel, foder, jernle
Öfriga förnödenheter (utom ammunition). — b) De
personer, som dervid äro anställda. — c) (fam.)
Mängd af saker, som någon för med sig. Heta
t-en, alltsammans. — d) (fam.) Pack, följe,
bagage.
TROSSAK, trds-såk, f. 3. Mål, fråga, som
angår trosläran.
TROSSBJELKE, m. 2. pl. — bjelkar. Bjelke
i cn trossbotten.
TROSSBOD, f. 2. Bod, der en trupps
tross-och utredningspersedlar förvaras.
TROSSBOTTEN, m. 2. pl. — bottnar, (afgaml.
Trals, inre tak, och Botten) Bjelkarne, som uppbära
golfvel i en byggnad, jemtc mellan dem lagd fyllning.
TROSSDRÄNG, m. 2. Drüng, som är anställd
vid en armés tross.
TROSSFANA, f. 4. 4) Fana, som fordom på
marsch bars framför trossen. — 2) Fana, som
brukas vid utstickning af läger.
TROSSHÄST, m. 2. Häst, som tillhör en
armés tross (bem. 2, a).
TROSSKUSK, m. 2. Kusk, anställd vid en
armés tross.
TROSSKÄRRA, f. 4. Kärra, tillhörande en
armés tross.
TROSSPOJKE, m. 2. pl. — pojkar. Pojke,
som tjenstgör vid en armés tross.
TROSS-SLAGEN, a. 2. ncutr. — et. T-et
tåg, som består af tre parter och är slaget medsols.
TROSSVAGN, m. 2. Vagn, tillhörande en
armés tross.
TROSTVÅNG, n. 5. Det slags tvång, då en
kyrka fordrar, all alla dess bekännare skola tänka
lika i trossaker och antaga allt för sanning, hvad
trosläran påslår och utgifver för gudomlig
uppenbarelse.
TROTJENARE, m. 5. (egenll. Tro tjenare,
af Tro, III) Hederstitel, som tillkommer lägre
embetsmän med kunglig fullmakt.
TROTS. tråTls, n. sing. 4) Hårdnackadt
motstånd emot en främmande vilja, som verkligen
eller blott skenbart gör inlrång i våra rättigheter,
och hvilket utialar sig i åtbörder, ord cller
handlingar. Jag skall göra del, honom till l., tvärt
emot hans vilja, befallning. Till l. emot lagen,
emot sunda förnuftet, tvärt emot lagen, i strid
med sunda förnuftet. Bjuda någon t., trotsa
någon. — 2) Hög grad af förtröstan till egna
krafler eller främmande bjelp. — 3) Stolt eller
öfvermodig förklaring, att man ej vill gifva vika
för någon, ej rätta sig efter något; uppförande, sorn
utvisar sådant tänkesött. Visa t. emot någon.
Jag bekymrar mig ej om hans l. och hot.
Göra någol på för alt visa trols. — I trots
af ell. blott Trots, prcposiiionelt ullryck, som
betyder: Tvärt emot, oaktadt. T. hans stränga
förbud. T. hans gifna löfte. T. alla olyckor.
— Brukas äfven, för alt beteckna, att någon är
eller gör någol fullt ut lika bra som cn
annan, t. ex.: Jag kan göra del lika bra som t.
han. Han vet så myckel som l. någon, som
någon annan, vare hvem som helst.
TROTSA. lrå’ltsa, v. a. o. n. 4. 4) öppet visa,
att man ej fruktar någon. T. en fiende. T. ej
för myckel. (Fig.) T. farorna, döden. T.lagen,
öppet bryta emot den. — 2) Utfordra, utmana.
Jag t-r er all finna någol fel, ni kan ej A:c.
Jag l-r hvem som helst all göra del bällre,
ingen kan &c. — 3) öfvermodigt förlrösta på.
T. på sin rikedom. — Trotsande, n. 4.
TROTSIG. tråTtsigg, a. 2. 4) Trotsande;
fallen för att trotsa. En l. karl. Eli t-l
hufvud, trotsig menniska. — 2) Som uttrycker,
lill-kännagifver, innehåller trots. T. min. Elt t-t
bref.
TROTSIGHET, tråTtsigghét, f, 5. Trotiigl
•inne, uppförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
