Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillimma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
TIL
TIL
Jag får t. underrätta er, att... — T. med,
prep. I förening med, tillsammans med.
TILLIMMA, v. a. i. Genom limning fäsla. —
Äfv. Limma lill.
TILLINTETGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra)
Bringa till intet, förstöra, omintetgöra. T. ens
makt, planer, afsigter, förehafvanden. — Äfv.
Göra till intet. — Tillintetgörande, n. 4.
TILLIT, ti’lli’1, m. sing. Förtröstan. Sätta
sin l. Ull, förtrösta på.
TILLITA, v. a. 4. Se Anlita. T. läkare.
T. en om någol. T. menniskors hjelpsamhel.
— Tillilande, n. 4.
TILLITSFULL, a. 2. Se Förtröstans full.
TILLJEMNA, v. a. 4. Se Jemna. — Äfv.
Jemna till. — Tilljemnande, n. 4. o.
Till-jemning, f. 2.
TILLKALLA, v. a. 4. Kalla till (person,
ställe eller förrättning). T. läkare, vittnen. T.
någon lill en förrättning. — Tillkallande,
n. 4.
TILLKALLELSE, f. 3. Handlingen, då någon
tillkallas.
TILLKAPA SIG, v. r. 4. (fam.) Se
Tillskansa sig.
TILLKASTA, v. a. 4. Kasta något till en.
T. en elt låg. — Äfv. Kasla lill.
TILLKITTA, v. a. 4. Med kitt täppa. — Äfv.
Killa lill. — Tillkillande, n. 4. o.
Tillkil tn in g, f. 2.
TILLKLAPPA, v. a. 4. Genom klappning
hoppacka, jemna. — Äfv. Klappa ti ll. —
Tillklappande, n. 4. o. Tillklappning, f. 2.
TILLKLIPPA, v. a. 3. Efter mått klippa
stycken af ett tyg, alt deraf förfärdiga ett plagg.
T. en rock, en klädning. — Äfv. Klippa till.
— Tillklippande, n. 4. o. Tillklippning,
f. 2.
TILLKLISTRA, v. a. 4. Fästa med klister.
— Äfv. Klistra lill. — Till.klislrande, n. 4.
o. TilIklislring, f. 2.
TILLKLUDDA, v. a. 4. (fam.) Göra något på
ell kluddigl sätt. — Äfv. Kludda Ull.
TILLKLÄMMA, v. a. 2. Genom klämning
tilltrycka. — Äfv. Klämma till. —
Tillklämman de, n. 4. o. Tillklämn ing, f. 2.
TILLKNACKA, v. a. 4. Genom knackning
tillsluta eller fäsia. — Äfv. Knacka lill.
T ILL K NYT A, v. a. 3. (böjes som Knyla) Med
knut hopfästa, tillsluta. T. en säck. — Äfv.
Knyla lill. — Tillkn yla nde, n. 4. o.
Till-knylning, f. 2.
TILLKNÄPPA, v. a. 2. Genom knäppning
fästa ihop eller tillsluta. T. en rock. — Äfv.
Knäppa lill. — Tillknäppande, n. 4. o.
Tillknäppning, f. 2.
TILLKOKA, v. a. 4. o. 2. 4) Tillaga genom
kokning. — Vanligare Koka lill. — 2) Till något
förut kokt, eller till någol som kokar, tillägga ett
ämne och låta det dermed koka tillsammans.
TILLKOMMA, v. n. 3. (böjes som Komma)
4) Komma till någon eller något förut varande.
Se äfv. Tillstöta, bem. 4. Både om sak och
person. Om en Iredje l-mer. Här l-mer den
omständigheten, all . . . T-me dill rike, må vi
blifva delaklige af ditt rike. — 2) Som på grund
ef rätt bör tillhöra någon. Den andel honom
t-mer. — 3) Tillfalla, blifva ens tillhörighet.
Denna egendom har l-mil honom genom arf.
— 4) Tillböra, vara tillständig, passa, egna, anstå.
Del l-mer ej mig all afgöra den frågan. — 3)
Uppkomma, uppstå; tillstöta. Ingen vet, huru
verlden t-mit. Slutligen t-kom en feber, som
ändade hans lif. — För alla bem. säges äfven
Komma Ull. — T-nde, part. pres. Brukas i
fråga om lid akjektivl och betyder då:
Kommande, blifvande, framtida. T. lider, slägten.
Del t. lifvel. — Subslanlivt säges: Del 1., den
kommande tiden; äfv. lifvet efler detla. Glömma
del t. för del närvarande. — T-men, part. pret.
TILLKOMMELSE, f. 3. (bibi.) Ankomst.
Chrisli 1. till domen.
TILLKOMST, c. 3. 4) Händelsen, att någon
eller något tillkommer. En tredje persons 1. —
T) Uppkomst, upphof, ursprung. Verldens 1. —
3) Återkomst.
TILLKONSTLA, v. a. 4. Göra konstlad, allt
för konstig, krånglig; intrassla. — T-d, part,
pass. o. adj. Konstlad, med öfverdrifven konst
utarbetad, krånglig, tillgjord.
TILLKOST, m. sing. Se Sofvel; äfv.
Efterrätt.
TILLKRAMA, v. a. 4. Krama ihop. — Äfv.
Krama Ull.
TILLKRÅKA, f. 4. Fågel af Hackspcttslägtet,
svart, med karmosinröd hufva. Picus martius. —
Kallas äfv. Spillkråka, Svart Hackspett.
TILLKRÅNGLA, v. a. 4. (fam.) Göra
krånglig, invecklad; hoptrassla. — Äfv. Krångla till.
— Tillkrångling, f. 2.
TILLKRÄKTA, v. a. 4. T. sig, olagligen och
med våld tillskansa sig.
TILLKÄMPA, v. a. 4. T. sig, genom kamp
och strid förvärfva, vinna.
TILLKÄNNA, tillijä’nna. Gifva t., se
Till-kännagifva. Gifva en någol 1. Gifva sin
vilja 1. Gifva sig 1., säga, yppa, hvem man är;
äfv. (om sak) yppa sig, uppenbara sig.
TILLKÄNNAGIFVA,v a. 3. (böjes som Gifva)
4) Låla vela, låta förslå. T. någol för
allmänheten. — Syn. Förkunna, Bekantgöra,
Offentliggöra, Anmäla, Avertera, Notificera, Annonsera. —
2) Göra uppenbar. Han l-gaf genom denna
handling, alt... Delta t-ver, att... — Äfv.
Gifva tillkänna (för begge bem.). — Syn.
Uppenbara, Röja, Yppa, Båda, Angifva, Antyda. —
Tillkänn agifvandc, n. 4.
T1LLKÖPA, v. a. 2. Genom köp tillägga. T.
jord lill cn egendom. — Äfv. Köpa lill.
T1LLKÖRÄ, v. a. 2. 4) Genom körning göra
väl banad. T. en väg. — 2) T. hästar, se
Inköra, bem. 2.
TILLMJUKA, v. a. 4. Göra mjuk, mjukare.
TILLMULNA, v. impers. 4. (fam.) Alldeles
mulna. — Vanligare Mulna Ull.
TILLMURA, v. a. 4. Genom murning slänga.
T. en dörr. — Äfv. Mura lill.
TILLMÄLE, n. 4. (af gamla ordet Mäle, röst,
tal) Beskyllning, förebråelse. Göra en hårda l-n.
TILLMÄLESDRYCK, m. 3. (ford.) Dryck, som
tömdes till välkomslhelsning.
TILLMÄSKA, v. a. 4. T. dricka, brännvin,
af malt tillreda mäsk att deraf brygga dricka eller
bränna brännvin.
TILLMÄSKNING, f. 2. 4) Beredning af mäsk.
— 2) Tillmäskadt malt, mäsk.
TILLMÄTA, v. a. 2. 4) Mäta ocb öfverlemna
till någon. — 2) (fig.) Tillskrifva, tilldela, tillägga.
— T. sig, v. r. Tillvälla sig.
TILLNAMN, n. 3. 4) Del namn, en person
bär såsom tillägg lill för- eller dopnamnet, vare
sig ärfdt eller sjelflaget. — 2) Vedernamn, som
tillägges en konung. Magnus med l-el Ladulås.
Gustaf II Adolf med l-el den Store.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
