Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillackordera sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$34
TIL
TIL
Skjuta t. dörren. — 3) Eftertryck. Draga l.
Klämma t. Slå t. — 4) (fam.) Mån, proportion.
Få belall allt som man arbetar l. Handlera
en som han är l. — 5) Ligga l., Sitta 1., Slå
t., m. 11.. se Ligga, Silla. Slå. Göra sig l., se
Göra. Bjuda l., se Bjuda. Se f. ö. de verber,
med hvilka Till adverbialt sammanställes. — T.
dess att ell. T. dess, konj. Se Tilldess. —
T. den ändan all, T. all. konj. I afsigt alt,
för all, på del atl. Det skedde 1. den ändan
all han skulle tröllna. Han gjorde del, 1. all
afleda alla misstankar ifrån sig. T. all vinna
så stor rikedom, fordras myckel arbete. —
T. all brukas stundom för All såsom nota
infinitivi, t. ex.: Jag kom t. alt länka derpå. —
Säges äfv. familiert för: Började, t. ex.: Och jag
1. all skratta. — Till är äfven en
sammansält-niogspartikel, och bildar som sådan en slor mängd
sammansättningar, både verber. nomina och
partiklar. Betecknar härvid i allmänhet: a) Rörelse
till elt ställe, l. ex.: Tillkomma, tillströmma,
tillskynda. — b) Begränsning, t. ex.: Till gränsa,
tillstötande. — c) Riktning, syfte, mål, t. ex.:
Tilltala, lillskrifva, tillställa, lillvända. — d)
Öfverlcmnande, t. ex.: Tilldela, lillegna. — e)
Tillhörighet. t. ex.: Tillhöra, tillkomma, lillböra.
— f) Ökande, tillägg, t. ex.: Tillöka, tillägga,
tillfoga. — g) Stängning, t. ex.: Tillsluta,
tillskjuta, tillstänga — h) Eftertryck, t. ex.:
Tilldraga; o. s. v. [Til.]
TILLACKORDERA SIG, v. r. 1. Se
Ackordera lill sig.
TILLAGA, v. a 4. 4) Tillreda. T. middag.
T. mat, te. — Äfv. Laga lill. — 2) Tillrusta.
T. kalas. — Oflare säges I.aga lill. —
Tillagande, n. 4.
TILLAGNING, f. 2. 4) Tillredande;
lill-rustande. — 2) Hvad som blifvit tillagadt. Vi
prisade hennes l.
TILLANDNING, f. 2. En strands utvidgning
åt sjösidan genom uppgrundning.
TILLBAKA, tillbaka ell. tillbaka, adv.
Betecknar: 4) Rörelse bakåt. Drifva, skjuta l. —
Syn. Bakåt, Baklänges. — 2) Återvändande. Gå,
resa l. Föra t. Segla, simma fram och l.
Han har redan kommit l. Der är han t.,
återkommen. — 3) Ålerlemnande, återgifvande.
Betala l. etl lån. — 4) En viss tidpunkt i det
förflutna. För 10 år t. — In t. Innefattar
uppmaning eller befallning alt träda tillbaka. T.,
djerfve!
TILLBAKAFART, m. 3. 4) Fart tillbaka,
återfart. — 2; (arlil.) Kanoners sludsning tillbaka
vid skottets adossande.
TILLBAK AFORDRA, v. a. 4. Se Återfordra.
TILLBAKAFÖRA. v. a. 2. Se Återföra.
T1LLBAKAGIFVA, v. a. 3. (böjes som Gifva)
Sc Aler gifva.
TILLBAKA KASTA, v. a. 4. 4) Återkasta.
T. en boll. — 2) Drifva tillbaka. T. fienden, ell
fiendlligl anfall. — Äfv. Kasta tillbaka. —
Till-bakakaslan de, n. 4.
TILLBAKASKICKA, v. a. 4. Se Ålerskicka.
TILLBAK ASLÅ, v. a. 3. (böjes som Slå) Se
Tillbakakasta. — Ti llbakas låcnde, n. 4. —
T i 1l b a k a s l a g n i n g, f. 2.
TILLBAK ASÄNDA, v. a. 2. Se Återsända.
TILLBAKASÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla)
4) Sälla tillbaka. — 2) (fig.) Ej lemna förtjent
uppmärksamhet åt. försumma. Han blef
lillbaka-sall för smickrare.
TILBAKAVISA, v. a. 4. o. 2. 4) Antyda någon
alt träda tillbaka. — 2) (tig.) a) Drifva tillbaka,
lill-bakaslå. T. fiendens anfall. — b) Rättfärdiga
sig för; vederlägga. T. en beskyllning. —
Tillbakavisande, n. 4.
TILLBE, tfllbé, se Tillbedja.
TILL BECK A. v. a. 4. 4) Täppa med beck.
— 2) Beck a fast. — Äl v. Becka till.
TILLBEDJA, förkorladt TILLBE, v. a. 2.
(böjes som Bedja) 4) Hembära gudomligheten sin
dyrkan. Jfr. Dyrka, Anm. T. Gud. T,
afgu-dar. T. i anda och sanning. — 2) (fig. fam.)
I högsta grad älska och beundra. Han tiljbad
henne. — 3) (bibi.) Falla ned, knäböja för någon.
TILLBEDJANDE, n. 4. ell. TILLBEDJAN,
f. sing. indef. 4) Handlingen att tillbedja (bem. 4).
— 2) (fig. fam.) Högsta grad af kärlek och beundran.
TILLBEDJANSVÄRD, a. 2. Som förtjenar alt
tillbedjas.
T1LLBEDJARE, m. 5. — JERSKA, f. 4. En,
som tillbedjer.
TILLBEHÖR, n. 5. Alla de särskiltn saker,
sorn fordras till ett arbetes fullbordan. T. lill en
fdrdigsydd klädning. Arbetslön och t.
TILLBINDA, v. a. 3. (böjes som Binda} Fästa
genom bindning. T. ell förkläde. — Äfv. Binda
lill. — Tillbindande, n. 4. o.
Tillbind-nin g, f. 2.
TILLBJUDA. v. a. 3. (böjes som Bjuda)
Erbjuda sig all gifva, all meddela. T. någon sin
hjelp. — T il Ibjud ande, n. 4.
TILLBLANDA, v. a. 4. 4) Genom blandning
tillaga. T. en dryck. — 2) Tillsätta ett ämne
till elt annat och blanda dem med hvarandra. T.
citronsaft i punschen. — För begge bem. äfv.
Blanda lill. — Tillblandande, n. 4.
TILLBLANDNING, f. 2. 4) Handlingen alt
tillblanda. — 2) Sålunda uppkommen blandning.
TILLBOMMA, v. a. 4. Med bom eller
bommar stänga. T. en dörr. — Äfv. Bomma lill.
— Tillbommande, n. 4.
TILLBRINGA, v. a. 2. (böjes som Bringa)
4) Tillföra. T. en belägrad stad undsättning.
— 2) Säges om sättet, huru man framlefver någon
viss tid. T. liden med spel. T. sin lefnad med
resor. T. sina dagar i lugn, i nöjen, i
ens-lighel. — T. liden, o. s. v., säges äfv. för: Lefva,
vistas, l. ex.: T. sin mesta lid i hufvudstaden.
T. sommaren på landet. — Tillbringande,
n. 4.
TILLBRINGARE. m. 5. 4) Så lill en
brand-sprutas fyllande med vallen, o. s. v. — 2) Kärl
med handlag, af glas, lera, porslin m. m.. att
derur vid måltider servera något, t. ex. mjölk.
T1LLBRUKA, v. a. 4. Bereda genom
brukning, knådning, o. s. v. T. ler. — Äfv. Bruka till.
TILLBRÅKA, v. a. 4. (fam.) Se Tillkrångla.
— Äfv. Bråka Ull.
TILLBUD, ti llbud, n. 5. I. 4) (af Tillbjuda)
Erbjudande. Göra någon etl godt l. Göra t.
af sin hjelp. — Syn. Anbud. — 2) (af Bjuda
lHl) Försök, tilltag. Eli djerfl, skamlösi l.
TILLBUD, n. 5. II. (af isl. Byda, hända)
Hotande händelse. Eli farligt t.
TILLBYGGA, v. a. 2. Bygga något, som
hlif-ver en tillökning af en äldre byggnad. T. en
våning på ill hus. — Äfv. Bygga lill. —
Tillbyggande. n. 4.
TILLBYGGNAD, m. 3. 4) Tillbyggande. —
2) Något tillbygdt.
TILLBYTA SIG, v. r. (böjes som Byta)
Genom byte förvärfva. T. sig cn häst emol etl
guldur. — Äfv. Byta lill sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
