Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svägerska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 SVÄ
äfven om hvarje sakta rörelse genom luften.
Örnen s-r i molnen uppöfver oss.
Luftballongen s-de långsamt åt söder. S. bort, fram,
néd, omkri ng, upp, ut. — 2) S. brukas äfven
i vissa talesätt, hämtade från föregående
bemärkelse. S. med årorna, hejda rodden medelst att
hålla årorna stilla i vattnet. S. på målet, icke
tydligt kunna uttala orden. (Fig.) Ordet s-r mig
på lungan, jag är nära alt ihågkomma del.
Redan s-r döden på mina läppar, jag är nära
döden. Del s-r mig sländigl för ögonen, jag
tycker mig ständigt se det. S. i villrådighet, i
ovisshet, vara villrådig, oviss. S. i fara, vara
i fara. S. mellan hopp och fruktan, än
öfver-låta sig ål hoppet, än betagas af fruktan. En
olycka s-r öfver oss, hotar, förestår oss. S.
omkring, ut, se Kringsväfva, Utsväfva. —
S-n de, part. pres. S. dimmor. S. målföre,
darrande slämma, otydlig röst. — Brukas äfv.
adjektivt i bem.: Ej rätt pålitlig, vacklande,
tvetydig, osäker. Han var s. i sill vittnesmål.
En s. villne sberällelse. — Sväf vande, n. 4.
o. Sväfning, f. 2. S. på målet, otydligt
uttal, då vissa ljud ej blifva hörbara.
SVÄGERSKA, f. 1. Qvinna, med hvars bror
eller syster en person är gift.
SVÄLJA, svä’llja, v. a. 2. 1) Genom en
antingen frivillig eller ovilkorlig muskelrörelse
nedtvinga genom malslrupen något, som man tuggat
eller håller i munnen. S. en lugga. S. en klunk
vallen. S. piller. S. på något, bemöda sig att
svälja något, utan alt det vill lyckas; (fig. fam.)
hafva svårt alt smälta, fördraga någol. (Fig.)
S. en suck, qväfva, tillbakahålla en suck. S.
sina tårar, återhålla dem. S. oförrätter, lida
och nödgas liga. S. néd, upp, se Nedsvälja,
Uppsvälja. — Sväljande, n. 4. o.
Svälj-ning, f. 2. [Svälga.]
SVÄLJFISK, se Svalgfisk.
SVÄLJMETE, n. 4. Mete, som sker med gli.
[Svälg -.]
SVÄLLA, v. n. 2. 4) Utvecklas till sitt
omfång genom en vätska, genom utveckling af luft,
o. s. v. Ärler s. under kokning. S. igén, ihop,
genom svällning tilltäppas. S. upp, se Uppsvälla.
S. ö’fver, svälla så, att något derigenom
öfver-täckes. — 2) Höja sig, stiga. Strömmen svällde
hastigt. S. Ö’fver, se Öfversvämma. — 3) Vara
uppsvälld. Svampen sväller af vallen. (Fig.)
Hennes barm sväller af begär. — S-n de, part,
pres. S. barm. — Sv ä lian de, n. 4.
SVÄLLNING, f. 2. 4) Företeelsen, då något
sväller. — 2) Se Drifning, 3.
SVÄLT, svä’llt, m. sing. oböjl. Tillstånd, dä
man lider hunger. Dö af s., hungra ihjel; äfv.
svälta så, att man är i fara att dö.
SVÄLTA, svä’llla, v. n. 4. Impf. Svall, äfv.
Svälte; pl. Svullo och Svälte. Sup. Svultit.
Part. pass. Svullen. Lida hunger. S. ihjel, dö
af hunger; äfv. vara i hungersnöd. S. ihop,
genom frivillig svält sammanspara. — V. a. (Sup.
äfv. Sväll) Låta hungra. S. ihjel, låta dö genom
sväll. S. ut, se Uthungra. S. räf, elt bekant
barnspel med kort, då den säges blifva utsvält,
som genom spelets gång mister alla korten; äfv.
(fig. fam.) hafva intet att lefva af. — Svullen,
part. pass. Brukas adjektivt i samma mening som
Hungrig, Uthungrad. — S. sig, v. r. Ej låta
kroppen få tillräcklig föda.
SVÄMMA, v. n. 4. S. ell. s. öfver, se
Öfversvämma.
SVÄNG, m. 2. 4) Svängning. Höger, ven-
SVÄ
sler s., svängning åt höger, venster. Taga s.,
svänga. Kusken log ej riklig s., svängde ej
rikligl. Ge s. åt, sätta i svängning. (Fig. fam.)
Vara i s-en, vara gängse; äfv. vara myckel firad,
eftersökt. — 2) Ställe, der man svänger, tar af.
SVÄNGA, v. a. 2. Sätta i hastig kretsrörelse,
gifva kretsrörelse ål sidan. S. fanan. S.
hallarna i luften. S. hästar, löga dem. S.
omkring, — V. n. 4) Göra svängning. S. med
hatten. S. ål höger, lill vensler. (Milil.) S.
upp på linien, genom svängning marschera upp
på linien. (Fig. fam.) S. på sig, göra sig stor
och bred, brösta sig, gå med stolla ålbörder. —
2) Göra svängningar fram och tillbaka. Pendeln
i-ger för sakla. — S sig, v. r. 4) Se Svinga
sig. S. sig upp på hästen. — 2) Göra
svängning. Släden s-gde sig ål sidan. S. sig om
ell. omkring. Han s-gde sig omkring på en
fot. — 3) Se Svänga, v. n. 2. — 4) (fig. fam.)
a) Bruka knep och ränker, genom list och
konster söka vinna sitt mål. Hur han s-gde sig,
så fick han sysslan. — b) Se Svänga på sig.
— Svängande, n. 4.
SVÄNGARE, m. 5. (fam.) Se Svingarc.
SVÄNGBOM, m. 2. pl. — bommar. Slock,
trä, hvarmedelst något svänges omkring.
SVÄNGBRO, f. 2. Bro, så inrättad, att den
kan svängas åt sidan, när elt fartyg skall passera
fram.
SVÄNGEL, svä’nng’l, m. 2. pl. stänglar. (på
maskiner) Stång, som svänges fram och åter, t. ex.
på en mynlpress.
SVÄNGHJUL, n. 5. (på maskiner) Hjul, som
hålles i en svängande rörelse.
SVÄNGJERN, n. 3. Etl slags dubbelarmad
nyckel af jern, som användes vid borrning.
SVÄNGNING, f. 2. 1) Rörelsen, då man
svänger någol eller svänger sig, vänder sig om. Göra
en s. S-ar med trupper. S. med en häst. —
2) En hängande kropps svängande rörelse fram
och åter. En pendels s-ar. — 3) (fig. fam.)
Knep och konster, lisliga utvägar, undfiykter. —
Ss. S-srörelse.
SVÄNGNINGSTID, m. 3. (mek.) Den lid,
hvar-under en svängning forlfar.
SVÄNGRUM, n. 3. Rum, utrymme för
svängning. Hafva godt s. Här är godt s.
SVÄNGSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Se
Svängel.
SVÄRA, f. 4. (gam.) Se Svärmor.
SVÄRA, SVÄRANDE, se Svärja, Svärjande.
SVÄRD, n. 3. 4) Rakt, långt och bredl
sidogevär, lill huggning eller stickning, med rak och
bred klinga samt fäste med stång ulan bygel.
Gripa lill s-et, väpna sig. Falla för s., i krig.
Med eld och s , se Eld. (Fig.) Andans s..
andans kraft. Rättvisans s., straffmakten i
samhället. Hämdens s., blodig utkräfning af hämd.
— 2) Lösbord på vissa fartyg, för alt minska
afdriflen. — 3) Ett verktyg, som nyttjas vid
linberedning. — Ss. S-formig, -lik.
SVÄRDDANS, m. 2. Fordom bruklig dans
emellan dragna svärd och hvassa spjut.
SVÄRDFEJARE, m. 3. Handiverkare, som
förfärdigar fästen och skidor lill alla slags
sidogevär, dolkar. m. m.
SVÄRDFISK, m. 2. En art Delfin, 40—42
alnar lång, med en 3 alnar hög och spetsig
ryggfena, lik ett svärd, känd för sin styrka och
grymhet. Delphinus Orca. Kallas äfv. Späckhuggare.
SVÄRDOTTER, f. 2. pl. — döttrar.
Sonhustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
