Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stålmedel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STA STÅ 477
STÅLMEDEL, n. B. Läkemedel, hvari stål
ingår som beståndsdel.
STÅLNING, f. 2. Så kallas den operation, då
stål fastsvetsas å jern, för alt deråt gifva en
hårdare yla eller egg.
STÅLNTPP, m. 3. S-er kallas nipper af
gjutstål eller af slångjcrn, som genom sätthärdning
blifvit förvandladt till stål.
STÅLPANNA, f. 1. Ett slags kokpanna af
hvilt tackjern.
STÅLPAPPER, n. B. Mot rost skyddande
nålpapper.
STÅLPENNA, f. 1. Skrifpenna af stål.
STÅLPILLER, n. B. (med.) Piller, hvari stål
ingår som beståndsdel.
STÅLQVARN, f. 2. MjÖlqvarn med hårdare
stenar än de vanliga, och hvaraf mjölet således
blir renare.
STÅLRAND, m. 3. pl. — ränder. Rand af
stål. (Fig.) S. i bröd, mörk, härd rand i illa
gräddadt bröd.
STÅLSIKT, m. sing. Siktadt mjöl, malet på
slålqvarn.
STÅLSMED, m. 3. Se Slålbrännare.
STÅLSMEDJA, f. 1. Byggnad, der af
lackjern genom smältning beredes stål.
STÅLSMIDE, n. 4. i) Beredning af stål. —
2) Allehanda slags stålarbeten.
STÅLSPEGEL, m. 2. pl. — speglar. Spegel
af väl poleradt stål.
STÅLSTEN, m. sing. Se Slålmalm.
n STÅLSTICK, n. sing. indef. 4) Gravering i
plåtar af gjutstål. — 2) Aflryck af en sålunda
graverad eller stucken plåt.
STÅLSVAMP, m. sing. Se Stengalle.
STÅLSÅG, f. 2. Tunn, elastisk såg, hvarmed
fina jernarbeten sågas.
STÅLSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälta) 4)
Fastsvetsa stål å jern, för att deråt gifva en
hårdare yla eller egg. — 2) (fig. fam.) Ingifva mod,
tålamod, ståndaktighet; härda mot faror, lidanden,
försakelser, o. s. v. — Slålsällning, f. 2.
STÅLTRÅD, m. sing. Metalltråd, dragen af stål.
STÅLTRÅDSSTÄLLNING, f. 2. Ställning,
stomme, karkass af ståltråd.
STÅLTÄT, a. 2. neutr. — lätt. Tät som stål.
STÅLUGN, m. 2. Se Cemenleringsugn.
STÅLVATTEN, n. B. Mineralvatten, som
innehåller jern, upplöst genom kolsyra.
STÅND, n. B. (af Slå: i allmänhet utan plur.)
4) Kroppens ställning, då man står. För denna
bem. endast i vissa talesätt, såsom: Fallas., göra
halt, för att sätta sig till motvärn. Hålla s.,
af-bida en kommande fiende och försvara sig. Ej
hålla s., vika, rygga, fly. Få s. på, fasllaga,
tvinga all stanna. — 2) (jäg.) Den trakt, der
hjortar och elgar uppehålla sig för någon tid, och
hvarifrån de göra sina utvandringar. Göra s.,
säges om hunden, då han vädrat villebråd och
slående, med utsträckt nos, tillkännagifver, hvar
det finnes. — 3) Fiskars samlingsplats. — 4)
Vattenytans höjd i haf, sjöar, floder, o. s. v. Deraf
Vattenstånd. — B) Liten af bräder och plankor
hopslagen, flyttbar salubod, som begagnas på
någon öppen plats (torg, gata. o. s. v.). Bildar
sammansättningarna: Salu-, Marknads-, Socker-,
Mångelske-, Marketentareslånd, m. fl. Sälla upp,
laga ned ell s. S-en på en marknad. — 6)
Upprätt stående stjelk af gräs och vissa örter.
Sålunda Gräs-, Neglike-, Smultronstånd, m. fl.
S. af nässlor. — 7) Tillstånd, beskaffenhet. Sälla
något i dess förra s. Vara i s. att...., vara
i s. till..... hafva förmåga att...., kunna. Han
är ej i s. all betala. Vara ur s. all . . . ., ej
kunna, ej förmå; äfv. ej kunna förmå sig att....
Sälta i s. alt...., bringa i tillstånd att kunna ....
Sätta ur s. alt . . . ., betaga förmågan all ....
Godt s. ell. blott s., godt tillstånd, behörigt skick,
t. ex.: Del är i godt s. Sätta i s., se
Istånd-sälla. Hålla i s., vidmakthålla, upprätthålla.
Komma lill 8., verkställas, fullbordas, äga rum.
beverkas. Komma lill s. med, bringa lill s.,
arbeta, verka derhän. alt något sker, verkslälles,
afgöres, fullbordas. — 8) a) En persons ställning
i samhället. Lefva efler sitt s. Hvar och en
efler sitt s. Efler s. och värde. Af högt,
ringa, lägre s. — b) Hög. förnäm ställning i
samhället. En man af s. — c) Samhällsklass. Del
civila, militära, andeliga s-el. Adligt, ofrälse
s. Upphöja i adligt s. — d) Hvarje af de stora
samhällsklasser, som i en riksförsamling äro
representerade. / Sverige finnas fyra s.: Adel,
Presler, Borgare och Bönder. Deraf Adels-,
Preste-, Borgare- och Bondeståndet. — 9) Laga s„
laga stadfästelse. Få laga s. på en egendom,
genom behörig laga åtgärd vinna stadfästelse på
äganderätten till egendom, köpt eller på annat
sätt förvärfvad.
STÅNDA, v. n. o. a. 4. Nyttjas blott i pres.
ind. Ståndar &c.; pres. konj. Stånde; sup.
Ståndil; part. pres. Ståndande; part. pret. Stånden
(i sammansättningar), samt uti infinitiv. Har
samma bem. som Stå, men förekommer sällan
utom i äldre språket, i poesi samt i vissa
talesätt, som tillhöra lagspråket. 5. till ansvar, vara
skyldig att ansvara för. Del köp skall 8. och
icke återgånga, skall beslå. — S-nde, part,
pres. Slående. Se äfv. Beståndande.
Anm. Stånda anses vara den ursprungliga
formen för Stå (Isl. Standa; Mæs. G. Standan),
STÅNDAKTIG, a. 2. Som förblifver fast
slån-dandc vid sina föresatser, ej låter andras vilja
eller önskningar, yttre omständigheter, motgång,
frestelse o. s. v., inverka på sig.
STÅNDAKTIGHET, f. 3. Ståndaktigt sinne.
STÅNDAKTIGT, adv. Med ståndaktighet.
STÅNDARE, m. B. 4) Se Uppståndare. —
2) (bot.) Hanorganet eller det manliga verktyget
för befruktningen hos blommorna.
STÅNDBÖSSA, f. 4. Ell slags tung bössa med
tjockt gods, som brukas inom tyska skjutsällskaper.
STÅNDDRABANT, –ånnt. m. 3. S-er
kallades en corps, hvilken fordom tjenstgjorde såsom
vakt i hofvels yttre salar och öppnade
processionerna på ceremonidagar. Voro väpnade med
bar-disaner och hade underofficers rang.
STÅNDKROK. m. 2. Med vidfäslad ref och
krok försedd stång, som för fångande af gäddor
nedsättes i sjön på ställen, der delta slags fisk
mest håller sig.
STÅNDLÄGER, n. B. Läger, slaget för längre
tids vistande på en ort.
STÅNDMAN, slå’nnd-man, m. 2. Klippt,
uppslående man på en häst.
STÅNDMÅNGELSKA. f. 4. Mängelska, som
försäljer sina varor i stånd.
STÅNDPENNINGAR, m. 2. pl. Afgift för
hyra af marknadsstånd.
STÅNDPERS, m. sing. Örten Orchis bifolia
med bvita, nattetid välluktande blommor.
STÅNDPUNKT, m. 3. 4) Ställe, der man står
och hvarifrån man betraktar ett föremål eller
bedömer och bestämmer ett tings förhållanden; äfv.
den punkt, hvarifrån man aflecknar en trakt, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
