Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Styfsyskon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
STY
STY
förhållande till styffader eller styfinoder. Jfr.
Styffader, Anm.
STYFSYSKON, n. 6. Se Halfsyskon.
STYFSYSTER, f. 2. pl. — systrar. Se
Half-sysler.
STYFVA, v. a. 4. Göra slyf. S. hallar, linne.
S. med stärkelse, med slyfl foder. — S-s,v. d.
ell. S. sig, v. r. (fam.) Visa sig stolt, brösta sig.
STYFVARE, m. B. En, som styfvar.
STYFVER, slyVr, m. 2. o. B. pl. slyfrar,
(i räkning) slyfver. 4) Litet mynt = 2 öre.
Två, Ire, sex s. — 2) Penning, mynt. Min
sista s. Ilan har icke en s., är alldeles utan
penningar. Mina slyfrar voro alla. Vara rädd
om ell. se på s-n, ell. akta sina slyfrar,
hushålla med sina penningar. Utan en s-s ulgifl,
utan ringaste penningutgift. På s-n, på det
nogaste.
STYGG, a. 2. 4) Ful, vanskaplig, afskyvärd.
— 2) Elak.
STYGGA, f. 4. (fam.) 4) Ful, vedervärdig
qvinna. — 2j Stygg, elak qvinna. Skämtvis säges
ofta: Den s-n! den lilla s-n!
STYGGAS, v. d. 2. S. vid, afsky.
STYGGELIG, a. 2. (garn.) Se Vederstygglig.
STYGGELSE, f. 3. Något som man afskyr;
afskyvärd sak eller person. Del är mig en s.
Han var en s. för alla. Förödelsens s., se
Förödelse.
STYGGER, sly’gg’r, m. sing. (i best, form
Slyggen, siyggänn; fam.) Stygg karl ell. gosse.
STYGGHET, f. 3. Egenskapen att vara stygg.
STYGGT, adv. På ett styggt sätt, med stygghet.
STYGISK, sty gissk, a. 2. (af Slyx, en af
un-derverldens floder) Som tillhör eller har afseende
på underverlden.
STYGN, se Styng.
STYL, STYLISERA, m. fl., se Stil, Stilisera,
Jec.
STYLTA, se Slulla
STYLTA. sty‘llta, f. 4. (t. Slelze) S-lor kallas
tvenne slänger med högre eller lägre upp
fasl-spikade klampar, på hvilka man uppsligcr och
sedan, med öfra stångändarna hållna bakom
armarna, går upphöjd öfver marken. Gå på s-lor.
— Ss. Sly llgångarc, -erska.
STYLTDANS, m. 2. Dans, utförd på slyltor.
STYLTDANSARE, m. S. — ERSKA, f 4. En,
som dansar på slyltor.
STYMMELSE, f. 3. (pop. o. fam.) 4) Liknelse
(till), vån. — 2) Håg, drift, böjelse.
STYMPA, v. a. 4. (af Slump) 4) Afskilja en
lem ifrån en lefvande kropp eller en staty. S.
någon. S. ell djur. S. en bildstod. S. af, se
Af stympa. — 2) (fig.) Se Afslympa, 3. S. elt
tal. — Stympande, n. 4. o. Stympning,
f. 2.
STYMPARE, m. B. (fam.) Se Klåpare,
Stackare.
STYMPERI, n. 3. (fam.) Se Fuskeri,
Klå-peri.
STYNG, se Sting.
STYR, s. oböjl. Brukas-i vissa talesätt, t. ex.:
Hålla i s., hålla s. pä, tillhålla alt iakttaga
ordning, skick, tukt. Hålla sig i s., iakttaga
ordning, skick, tukt. Sälla öfver s., bortslösa,
förstöra.
STYRA, v. a. 2. 4) Medelst styre eller roder
gifva riktning åt elt fartygs rörelse genom
vattnet. S. ell skepp, en bål. S. kurs ell. kosan.
S. ål norr, i söder. S. åt land. S. förbi
udden. S. upp, se Lova. — 2) (fig.) a) Regera.
S. land och folk. — b) Leda ens vilja,
handlingssätt. Han styr sin husbonde. — c) Leda,
ordna. Hon styr allt i huset. S. till del bäsla.
S. af, 6m, se Afslyra, Ombestyra. — d) Hålla
i styr, tygla, beherrska. S. sina begär. S. sin
lunga, sill sinne. — e) (gram.) Se Regera, 3.
— S. sig, v. r. Styra sitt sinne, beherrska sig.
— Styrande, n. 4.
STYR AX. se Slorax. *
STYRBORD, sty’rbörd, n. indef. Högra sidan
af ell fartyg, då man vänder ansigtet åt förstäfven.
— Ss. S-srÖsl. -svanl, m. fl.
Anm. Kudbeck härleder ordet ifrån Styr, krig,
strid, emedan äntring alltid skedde på
styrbordssida
STYRBORDSVAKT, f. 3. (sjöt.) Ena hälften
af del vaklhafvande manskapet på örlogs- eller
handelsfartyg.
STYRE, n. 4. Se Roder. Silla vid s-l,
styra (både egenil. o. fig.).
STYRELSE, f. 3. 4) Regering; förvaltning,
ledning af angelägenheter, ordnande. Ell lands s.
Föra, taga s-n. Hafva s-n i ett bolag. — 2)
(gram.) Se Regim, 3. — Ss. S-lid.
STYRELSEFORM, m. 3. Se Regeringsform.
STYRELSESÄTT, n. B. Se Regeringssäll.
STYRELSEVERK, n. 5. Se Embelsverk.
STYRESMAN, m. B. pl. — mån. Den som
har styrelsen i ett land, i en direktion, vid ett
större företag, o. s. v. — Syn. Ledare, FÖrslyre.
STYR FLÖG, sty’rflö j, m. 2. Flög på skansen
af elt fartyg, till rätlelse för styrmannen.
STYRKA, f. sing. (af Stark) 4) a) Grad af
krafl. Hans s. är ej stor. Stor, mycken,
ansenlig s. — b) Det mesta af ens kraft. Hans
s. ligger i armarna. — 2) Antal, mängd.
Fiendens s. — 3) (i allm.) Hög grad, häftighet,
intensitet. Köldens s. En färgs s, dess glans;
äfv. dess varaktighet. — 4) (fig.) Det, hvari någon
företrädesvis utmärker sig. Hans s. är
historien. Känna ens s. och svaghet. — B) Ställe,
del af elt föremål, der det isynn. är slarkt. S-n
på en klinga. — 6) (fig.) Vigt, betydenhet;
bestyrkande. S-n af ett skäl. Till s. derför får
jag anföra, all...
STYRKA, v. a. 2. 4) Gifva styrka, ny styrka.
Delta s-ker magen, hetsan. Vin s-ker hjcrlal.
S. en bjelke. — 2) (fig.) Gifva fasthet, befästa,
stadga, bekräfia. Delta s-kle honom i sill
beslut. S. en i del goda, i tron, i dygdens
ul-öfning. S. någon i en mening. S. sill
vittnesmål med ed. S. sin sats med goda skål.
Delta s-ker, hvad jag sagt. Förtroende s-ker
vänskapen. S. sin tro. S. ifrå n, li’11, se
Afsigt ka, Tillstyrka. — Syn. Se Bekräfta. —
S-nde, part. akt. Brukas nästan adjektivt i
uttrycket S. medel, läkemedel, som stärker
krafterna. — Styr ka nde, n. 4. o. Slyrkning,
f. 2.
STYRKEDRYCK, m. 3. Styrkande dryck.
STYRLASTIG, a. 2. (sjöt.) Säges om ett
fartyg, som går djupare akter än för.
STYRLAST1GHET, f. 3. Elt fartygs större
djupgående akter än för.
STYRLINA, f. 4. (skepp.) S-nor kallas smäckra
linor, fäslade vid en på ell båtror tvärs sinande
rorpinne, medelst hvilka båten styres bcqvämligare
än med vanlig rorpinne.
STYRLINIE, sty’rli’nje, f. 3. Riktningslinien
för ett fartygs styrande.
STYRMAN, m. B. pl. — män. 4) a) (på
ör-logsfartyg) Person, som inspekterar styrningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
