- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
439

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spyfluga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPY

SPYELUGA^ f. 4. 4) Ett slags glänsande blå
fluga, % tum lång, som lägger sina ägg på kött.
Musca vomitoria. — 2) (fig. fam.) Se Spefågel.

SPYGATT, n. 5. (skepp.) Hvarje af de runda
öppningar i ett fartygs sida, genom hvilka vatten
kan utrinna från däckel.

SPYOR, f. 4. pl. (lågt) Hvad som blifvit
upp-spydt. n

SPÅ, v. n. o. a. 2. 4) Genom öfvematurlig
förmåga eller hemliga medel förutsäga, hvad som
skall hända. S. någon, på detta sätt förutsäga
någon dess blifvande öden. Låta s. sig. S. af
fåglarnes flygt. S. i kaffe, i kort, medelst kokt
kaffe, koriläggning. S. i handen, af linierna i
handen. (Ürdspr.) Menniskan s-r och Gud rår,
del beror af Gud, om menniskans beslut och
före-hafvanden skola lyckas eller ej. — 2) (fam.) a)
Förutsäga; förutse. Jag s-dde ju, all så skulle
gå. Jag s-r mig in tel godl deraf. — b)
Bebåda, båda, betyda. Del s-r intet godt. —
Spående. n. 4.

SPÅDOM, m. 2. 4) Förutsägelse af hvad som
skal) hända, genom öfvematurlig förmåga eller
hemliga medel. S. af fåglars flygi. af offer, af
inelfvor. S. i korl, i kaffe. — 2) (fam.)
Förutsägelse. Hans s. slog in.

SPÅDOMSANDA. f. sing. öfvematurlig
in-gifvelse. hvarigenom man äger förmågan all spå.

SPÅDOMSGÅFVA. f. 4. Förmågan all spå.

SPÅDOMSKONST ell. SPÅKONST, f. 3.
Konsten att spå.

SPÄGUMMA, SPÅKÄRING, f. 2. Gammal
qvinna. som befallar sig med alt spå.

SPÅMAN, m. 5. pl. — män. 4) En, som
uiöfyar spåkonsten. — 2) (fam. skämtv.) En, som
kan sluta till kommande händelser. — 3)
Insekt-slågtet Manlis.

SPÅMANSKONST, se Spåkonst.

SPÅMANSSTAF, m. 2. pl. — stafvar. Staf.
som de fordna romerska augurerna nyttjade vid
sina spådomar.

SPÅMANSTISTEL, m. 2. pl. — tistlar, örten
Carlina vulgaris.

SPÅN, f. o. n. 4. o. S. pl. spånor o. spån.
(isl. Spann) Litet, genom huggning, hyfling.
såg-ning, skärning, filning, skafning o. s. v. afskildt
stycke af en kropp. (Fam.) Dum som en s.,
mycket dum. Bildar sammansättningarna Hugg-,
Hyfvel-, Såg-, Filspån, m. fl — 2) Se Takspån.
— 3) (kollektivt, i sing.) Samling af spån.

SPÅNA, f. 4. (pop.) Se Spån, 4.

SPÅNA1), m. 3. Spinning af garn. Föda sig
med s.

SPÅNBACKE. m. 2. pl. — backar. Ställe,
der en mängd spånor efter huggning ligga
kringströdda.

SPÅNG, f. 3. pl. spänger. (isl. Spaung) 4)
(i bibeln) Spänne. — 2; Lilen helt smal bro,
endast för fotgängare.

SPÅNGANDE, a. 4. (af Spån; fam.) Sping s.
ny, alldeles ny.

SPÅNG BRYN JA, f. 4. Bry nja af flätad
ståltråd.

SPÅNHATT, m. 2. Halt, förPardigad af
spå-nor uiaf vissa trädslags stam, grenar eller rötier.

SPÅNHUGGARE, m. 5. En, som hugger spån
lill taktäckning, o. s. v.

SPÅNHUGGNING, f. 2. Huggning af
takspån o. d.

SPÅNHÖG. m. 2. Hög af huggspånor.

SPÅNJORD. f. sing. Jord af förrultnade
bugg-spånor.

SPÄ 439

SPÅNKORG. m. 2. Korg, full med
huggspånor, eller som användes alt plocka spånor uti.

SPÅNLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) Se
Spånläcka. n

SPÅNSLÅ, v. a. 3. (böjes som Slå) Se
Spånläcka. — V. n. (fam.) Gä och s., gå och drifva,
stryka omkring för lidsfördrif.

SPÄNT, spå nnl, m. 2. 1) List, hvarpå en
låda går. — 2) Upphöjd kant på ylan af ell
trästycke. svarande mol en i ylan af ell annat
befintlig reffla. — Skrifves äfv. Spunl.

SPÄNTA, spå’nnla. v. a. 4. (tim.) Förena två
trästycken med långsidornas tunnare kanier på
det sätt, att den ena ytan får en upphöjd kant,
svarande mot en i den andra befintlig reflla. —
Skrifves äfv. Spunta. — Spån t ning, f. 2.

SPÅNTAK, spå ntak, n. 5. Tak, belagdt med
lakspån.

SPÅNTÄCKA, v. a. 2. Belägga (tak) med spån.
— Spån lä ckn ing, f. 2.

SPÄNTÄCKARE, m. 3. En, som lägger spåntak.

SPÅQVINNA, f. 4. Qvinna, som utöfvar
spådomskonsten.

SPÅR, n. 5. (isl. Spör) 4) Märke efter en
mennisko- eller djurfot. S. efter en menniska.
efter en varg, en hjort. S. på marken, i snön,
i våta gräset. Gå efter s-el. Följa s-el af
en hare. Följa en på s-en, tätt efter en. Gå
i ens s., se Fotspår. Komma på s.. finna spår
efter vildt; (Gg.) finna tecken till något som man
söker. Hafva s. på vildt, vara på s., ha s.,
följa ett funnet spår efter vildl. (Fig.) Vara på
s-, ha s., hafva funnit tecken till något, som man
söker; hafva funnnil härflråden. Tappa, förlora,
komma af s-el. Hundarne ha lappat s-el,
kommit af s-el. (Fig.) Tappa, förlora, komma
af s-el, förlora ledtråden vid sökandet af något.
Aler komma på s., återfinna spår. Hålla s.,
säges oni" hundar, då de vid jagt ej afvika från
funnet spår. Föra hundarna åter på s-el, i
rälla s-el. (Fig.) Föra åler på s-el, leda lill
återfinnande af den förlorade härflråden. Trampa
igen s-cn, äfv. (fig.) utplåna tecknen, märkena
efter något. (Fig.) Komma en på s-en, börja
att komma under fund med ens afsigter, planer,
anläggningar. — 2) Märke efter åkdon. S. efter
en vagn, en släde, efter vagnshjul. Vi hafva
följt vagnen i s-el. — Biidar
sammansättningarna Vagns-, Hjul-, Slädspår, m. fl. — 3) (fig.)
Lemning af. tecken lill. Man finner hos
honom s. af svärmeri. — 4) (handtv.) Skura, hål
o. d. — 5) (skepp.) Se Maslspår, Slångspår.
[Spårr.n Sporr.l

SPÅRA, v. a. o. n. 4. 4) Med hund söka
spåren af ett djur, som man vill jaga. S. en
björn. S. upp, se Uppspåra. — 2) (fig.) Finna
spåren, märkena af något; skönja, upptäcka.
Ingen kan i den skriften s. en skymt af hans
snille. — Spårande, n. 4.

SPÅRHUND, m. 2. 4) Hund, dresserad alt
gå på spår. — 2) (fig.) Se Spion.

SPÅRJAGT, f. 3. Jagt, då villebrådet
för-följes med spårhundar.

SPÅRLINIE, f. 3. (jäg.) Så kallas den upp-,
rensade linie, som finnes rundt omkring en
jagt-plats, och der man lätt ser, om djur gålt fram.

SPÅRSNÖ. m. sing. Nyfallen lös snö, hvari
spåren efter framgående djur tydligt synas.

SPÄCK, n. sing. Det lager af fett, som
be-finnes emellan huden och költet på vissa djur.
S-el på en skinka kallas Fläsk. Af hvalfiskens
s. kokas Iran. — Ss. S-aktig,-ar lad. [Speck.j

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free