Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spritt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPR
SPR
457
SPRITT, m. sing. I. Ett slags hästsjukdom,
bestående i mjuka och röda svullnader på
hästens ben.
SPRITT, adv. II. (fam.) Se Splitter.
SPRITT, n. 5. Längs gående öppning
framtill på skjortor, o. s. v.
SPRITTA, v. n. 3. Impf. Spratt; pl. Sprulto.
Sup. Spruttit. Part. pass. Sprullen. Göra en
hastig och liflig, men kort rörelse uppåt med
kroppen; fara upp, springa upp; äfv. göra korta,
täta och lilliga rörelser. S. i sömnen. S. af
glädje. Blodet s-ter i hans ådror. Fisken
s-ler i vattnet. S. lill, plötsligt fara upp, göra
en ofrivillig, plötslig, kort rörelse med kroppen.
S. upp, häftigt fara upp, t. ex.: Han spratt upp
ur sömnen. S. upp i sömmen, gå upp. spricka
upp. — S-nde, part. pres. (Fam. talesätt) S.
glad, ytterst glad. — Sprittande, n. 4. o.
Spr it l n in g. f. 2.
SPRITÄRTER, f. 3. pl. Spritade ärter.
SPRUCKEN, part. prcl. af Spricka.
SPRUND, n. 5. 4) Propp eller tapp, hvarmed
sprundhålet på en tunna tilltäppes. Slä upp s-H
pä en tunna, öppna den. — 2) Se Sprundhäl.
— 3) Öppning baktill på en kjortel.
SPRUNDA, v. a. 4. Sätta sprund i
sprundhålet på cn tunna. — Spr u n dn in g, f. 2.
SPRUNDBORR. m. 2. Borr, bvarmed
sprund-hål uppborras.n
SPRUNDHÄL. n. 5. Borradt hål i ena ändan
af en tunna.
SPRUNDTAPP, m. 2. Se Sprund, 4.
SPRUTA, v. n o. a. 4. Med eller utan spruta
häftigt utkasta ell flytande ämne o. s. v. i en
stråle. Hvalfisken s-r vatten. Berget s-r eld.
S. på någon. S. på ell brinnande hus. S. i
sår. S. någon i halsen. S. in, upp, ut, se
Insprula, Scc. — Sp rula n de, n. 4.
SPRUTA, f. 4. Apparat, bestående i ett rör,
hvaruli vatten eller annan vätska medelst en kolf
uppsugcs och, då denna häftigt åler nedslötes,
ulkastas i en stråle. Sè f. ö. Brandsprula,
Kli-slirsprula, m. fl.
SPRUTARE, m. B. 4) En, som sköter en
brandsprula. — 2) Blölmaskslägtct Ascidia.
SPRUTFISK, m. 2. En laggfenig fisk, som
sprular vatten på insekter vid stranden, för all
fånga dem. när de nedsköljas. Chætodon rostratus.
SPRUTFLASKA, f. 4. Flaska med ett fint
rör, som går igenom korken, och hvilken
begagnas till sköljning af kemiska glas, m. m.
SPRUTHUS, n. 5. Hus, der brandsprutor
förvaras.
SPRUTHÄL, n. 5. Hål, hvarigenom en
vattenstråle sprular ut.
SPRUTKANNA, f. 4. Vattenkanna med pip,
hvarigenom vattnet kan ulsprutas i många små
fina strålar, likt ett regn, på trädgårdsväxter,
o. s. v.
SPRUTKARL, m. 2. Se Sprulare.
SPRUTLANGARE, m. ö. En, som biträder
vid serveringen af en brandsprula.
SPRUTMAKARE, m. 5. En, som förfärdigar
alla slags sprutor. •
SPRUTMÄSTARE, m. 5. Person, som har
uppsigt öfver de allmänna brandsprulorna i en
,slad och vid behof har ledningen vid deras
servis.
SPRUTRÖR. n. B. Rör i en spruta.
SPRUTSLANG, m. 2. Slang, som leder
vattnet till en brandsprula.
SPRUTVATTEN, n. B. (farm.) Vätska, bestämd
till insprutning i någon af kroppens öppningar
(utom ändtarmen). — Syn. Injektion.
SPRÅK, n. 5. 4) Se Tungomål. Svenska,
tyska s-el. Tala, läsa, skrifva Hl s. Tala pä
ell främmande s. — 2) Tal, uilåtelser. Ha/va
fr ill s. Ändra s. Jag tål ej hans djerfva,
trotsiga s. Huru vågar ni [öra ell sådanl s.?
(Fig.) Hjertats s. — 3) Ställe i bibeln, sorn
innefattar någon lärosals o. s. v. Ell skriftens s. —
4) (fam.) Samtal. Vi kommo i s. om ell och
annat.
SPRÅK A, v. n. 4. (egcnll. Tala) Förtroligt
samtala. Sitta och s. S. med hvarandra. Kom,
lål oss s. litet. — Syn. Prata, Pladdra, Glamma.
— S-s, v. d. S. ell. s. vid, samtala med
hvarandra. — Språkande, n. 4.
SPRÅKBLANDNING, f. 2. Blandning af flera
tungomål.
SPRÅKBRUK, n. B. Det i ett språk rådande
sättet alt bruka ord och ordvändningar lill
fram-ställning af tankar och känslor.
SPRÅKBYGGNAD, m. 3. Det särskilta sätt,
hvarpå ett språk utbildat sig.
SPRÅKEGENHET, f. 3. Egenhet, som
särskilt tillhör något visst språk.
SPRÄKENLIG, a. 2. Enlig med lagarna för
ett språk. — Språkenliyhel, f. 3.
-Språk-enligl.n adv.
SPRÅKFEL, n. B’. Fel emot språkbruket eller
ett språks lagar.
SPRÅKFORSKARE, m. B. Språklärd, som
sysselsätter sig med språkforskning.
SPRÅKFORSKNING, f. 2. Lärd undersökning
af främmande språks ursprung, byggnad,
utbredning. förändringar, likhet och afvikelse från
hvarandra.
SPRÅKFÖRMÅGA, f. 4. Förmågan alt genom
ord beteckna och uttrycka föreställningar.
SPRÅKGENI, språ’kscheni’, n. 3. 4) Naturlig
lätthet att lära främmande språk. — 2) Person,
som äger denna lätthet.
SPRÅKKUNNIG, a. 2. Kunnig i flera språk.
S. man. Brukas äfv. substantivt: De s-c.
SPRÅKKUNNIGHET, f. 3. Se Filologi.
SPRÅKKUNSKAP, f. 3. Kännedom af flera
språk. Aga mycken s.
SPRÅK KÄNNA RE^ m. B. Språkkunnig man.
— Syn. Lingvist. Filolog.
SPRÅKLÅDA, f. 4. (fam.) Flödande talegåfva.
Slå upp s-n börja att blifva språksam.
SPRÅK LÄRA, f. 4. Sammanfattning af reglorna
för ett språks rikliga talande och skrifvande.
SPRÅKLÄRARE, m. B. 4) Författare af en
språklära. — 2) En, som ger undervisning i ett
eller flera språk.
SPRÅKLÄRD. a. 2. Se Språkkunnig.
SPRÅKMASKIN, –i’n, m. 3. Talande
automat.
SPRÅK MÄSTARE, m. B. Se Språklärare, 2.
SPRÅKREGEL, f. 4. pl. — reglor. Anlagen
regel i något visst språk.
SPRÅKRIKTIG, a. 2. öfverensstämmande med
språkbruket. — Språkriktighet, f. 3. —
Språk rikligt, adv.
SPRÅKRUM, n. S. Samtalsrum i kloster.
SPRÅKRÖR, n. B. Ett verktyg, vanligen i
form af en trall, hvarmed man kan göra sig hörd
på ganska långt afstånd.
SPRÅKSAL, m. 2. Stort rum, så bygdt, alt
hvad som talas aldrig så sakla i dess ena focus.
höres i den andra helt tydligt, ulan all det minsta
kan förstås på någon annau punkt i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
