Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Samtycke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅM
Syn. Bifalla, Lemna, Gifva sitt bifall, Tillåta,
Medgifva, Bevilja, Säga ja, amen till.
SAMTYCKE, n. 4. Se Bifall, bem. 1. Det
skedde med, utan hans s. Derlill fordras
för-äldrarnes s. Gifva sitt s. till, se Bifalla. —
Syn. Bifall, Lof, Tillåtelse, Beviljande, Begifvande,
Medgifvande.
SAMUM, samumm, m. sing. En het vind,
som blåser i Arabien, Syrien och Mesopotamien,
samt på ögonblicket dödar menniskor och djur,
som inandas den.
SAMVARA, v. n. 3. (böjes som Vara, men
brukas eudast i inf. o. part, pres.) Se
Koexi-slera.
SAMVARELSE, f. 3. (teol.) Se Koexistens.
SAMVARO, f. sing. oböjl. Se Sammanvaro.
SAMVERKA, v. n. 4. Verka gemensamt, i
förening. Allt s-de lill hans undergång.
SAMVERKAN, f. sing. indef. Gemensam
verkning. Flera krafters s.
SAMVETE, sämmvelte, n. 4. (Af Sam och
Vela, således egentl.: medvetande.) Förnuftets
omdöme om det rätta eller orätta i våra handlingar.
Hafva godi, lugnt, renl s., icke veta med sig
något ondt. Hafva elt öml s., vara samvetsgrann.
Hafva intet s., vara utan s., utan ånger göra
det onda. Med godt s., utan alt behöfva ångra,
t. ex.: Det kan du med godt s. göra. Ondt s.,
medvetande af brolt, synd, förbrytelse, fel. Hafva
ondt s. öfver något. Plåga s-t, väcka, orsaka
ånger, t. ex.: Minnet deraf plågade hans s. Ej
hafva s. all..., vara för ömsint att..., t. ex.:
Jag har ej s. alt bry henne. Ej göra sig s.
all..., utan fruktan för samvetsagg göra något,
t. ex.: Han gör sig ej s. atl preja sina egna
underhafvande. För sill s-s skull, ell. för all
ffeda sitt s., af fruktan för samvetsagg. Hafva
något på sill s., hafva begått något, som man
ångrar eller borde ångra. Taga något på sill s.,
åtaga sig det moraliska ansvaret derför. Lägga
någol på ens s., göra någon moraliskt ansvarig
för en sak. Fråga en på s., med fordran af
svar enligt samvete. I samma mening säges äfv.:
Säga, försäkra, bedyra o. s. v. på s., t. ex.:
Säg mig på s., huru dermed förhåller sig;
på mill s. försäkrar jag er, alt... Efter s.,
samvetsgrant. — Ss. Samvetsförebråelse,
- spröfning. [Samvette.]
SAMVETSAGG, n. S. Känsla af oro Öfver
begånget brolt, synd, öfverträdelse. — Syn.
Sam-vetsqval.
SAMVETS-BETÄNKLIGHET, f. 3. Se
Samvetsskrupel.
SAMVETSENLIG, a. 2. Enlig med det inre
medvetandet.
SAMVETSFRID, m. sing. Rent, lugnt
samvete. — Syn. Samvetslugn.
SAMVETSFRIHET, f. 3. Frihet alt i
religionsämnen följa sin enskilia öfvertygclse, såvida
man ej bryter emot bestående lagar eller verkar
på elt för det allmänna bäsla skadligt sätt. —
Motsats: Samvetstvång.
SAMVETSFRÅGA, f. i. Se Samvelsmål, i.
SAMVETSGRANN, a. 2. 1) Som alltid
råd-frågar silt samvete och noga rättar sig derefier.
En s. menniska. — Motsats: Samvetslös. — 2)
Se Grannlaga. Vara s. i valet af vänner.
SAMVETSGRANNHET, f. 3. Egenskapen alt
vara samvetsgrann.
SAMVETSGRANT, adv. På elt samvetsgrant
sätt, med samvelsgrannhel.
SAMVETSLUGN, n. sing. Se Samvetsfrid.
SAN 327
SAMVETSLÖS, a. 2. Som icke frågar efter
pligt och samvete; omensklig, hjertlös. — Mol*
sals: Samvetsgrann. — Samvetslöshet, f. 3.
— Sam vetslösl, adv.
SAMVETSMÅL, n. 5. 1) Tvifvclakligt fall, då
samvetet ej rätt vet, hvad som bör göras eller
icke. — Syn. Samvetsfråga. — 2) Se
Samvetssak.
SAMVETSPLIGT, f. 3. Sådan pligt, lill hvars
uppfyllande vi väl förbindas af vårt samvete, meri
ej af andra kunna tvingas.
SAMVETSQVAL, n. 3. Fortfarande pinsam
känsla af oro till följe af samvetets förebråelser.
SAMVETSRO, f. sing. Se Samvetslugn.
SAMVETSSAK, f. 3. Sak, mål, angelägenhet,
som anses så vigtig, att den urakllåten kan
orsaka samvetsförebråelser. Det är en s. Göra
sig något lill s. — Syn. Samvelsmål.
SAMVETSSKRUPEL, såmmvetlsskrüpp’1, m. 3.
pl. — skrupler. Ängsligt tvifvel, huruvida man
handlar rätt, i likgiltiga fall. — Syn.
Samvetsbetänklighet, Samvetstvifvel.
SAMVETSTVIFVEL, n. 5. Se
Samvetsskrupel.
SAMVETSTVÅNG. n. 3. Det slags tvång, som
äger rum, då man i religionsämnen ej får följa
sin enskilia öfverlygelse.
SAMVETSÖM, a. 2. Se Samvetsgrann.
SAMÄGARE, m. 3. En, som har något i
samägo med en annan. [Sameg-.]
SAMÄG O, f. sing. indef. oböjl. I s., i
gemensam ägo. [Samego.]
SANCT, se Sankt.
SAND, m. sing. Samling, massa af gröfre
eller finare korn af kisel, qvarts m. m., en
produkt af mångfaldiga, isynnerhet qvartshaltiga
bergarters söndersmulning. Grof, fin s. — Se f. ö.
Flygsand, Slrösand, m. fl. — Ss. S-a k ti g,
-art, -backe, -berg, -blandad, -botten,
-grop, -grund, -hög, -korn, -lager,
-mark, -trakl, -väg, -ås, -öken.
SANDA, v. a. 4. Beströ med sand. S. ell
golf, skr ifvet papper.
SANDARAK. se Sandrak.
SANDAL, sanndål, m. 3. (grek. Sandalon) 4)
(hos de fordna Grekerna) Hög sula af lätt trä,
kork eller läder, som fästades med remmar om
foten. — 2) PresltotTel.
SANDBAD, n. 3. 4) (kir.) Det slags bad, då
hela kroppen omhöljes af ett lager varm sand. —
2) (kem.) Elt kärls upphettning i varm sand.
SANDBAGGE, m. 2. pl. — baggar. Insekt
af Skalbaggarna, hvars larfver gräfva sig ned i
sand. Cicindela.
SANDBANK, m. 2. Bank i hafvet, bestående
af sand.
SANDBORDSPLANKA, f. 4. (skepp.) S-kor,
de bordläggningsplankor, som äro närmast kölen.
SANDBYGD, f. 3. Bebyggd trakt med
sandmark.
SANDBÖSSA, f. 4. eller
SANDDOSA, f. 4. Med små hål upptill tätt
genomborrad dosa, hvari slrösand förvaras.
SANDEL, m. sing. Böd s., den blodröda veden
af träden Pterocarpus santalinus och Pt. indicus.
Gul s., den gula, hårda, täta, tunga,
tömrosluk-tande, aromatiskt smakande veden af ostindiska
trädet Santalum album. Kallas äfv. Gult
Ambra-trä. Hvil s., den lukt- och smaklösa veden af
samma träd.
SANDELTRÄD, n. 5. Gemensam benämning på
de träd, hvaraf sandel fås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
