Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sadla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SADLA, v. a. 1. Pålägga och medelst
bukgjord befästa sadeln på en häst. S. en häst. I
samma mening säges äfv.: S. på´. S. áf, óm, se
Afsadla, Omsadla. — Sadlande, n. 4. o.
Sadling, f. 2.
SADUCÉ, m. 3. S-er kallades en sekt hos
de fordna Judarna, som förkastade den muntliga
traditionen och icke trodde på själens odödlighet.
SAF, se Safva.
SAFFABUSKE, m. 2. pl. — buskar. En
ormbunkväxt. Osmunda regalis.
SAFFIAN, –án, m. sing. 1) Ett fint, af
bock- eller gethudar på åtskilligt sätt beredt, på
ena sidan färgadt läder, äfv. kalladt Marokäng.
— 2) Rå och oraffinerad alun, som afsätter sig
af den kokade alunluten. — Ss. S-sberedning,
-sfabrik, -sko, o. s. v.
SAFFLOR, sàfllór, m. sing. 1) En tistellik
växt med röda blommor, hvilka torkade användas
till färgning. Carthamus tinctorius. — 2)
Färgämne, hvarmed färgas gult och rödt, och som
utgöres af dessa blommor torkade. — Skrifves äfv.
Saflor.
SAFFRAN, sàffrann, m. sing. 1) En växt af
fam. Irideæ, från Mindre Asien. Crocus sativus.
— 2) Allmänt bekant krydda, som utgöres af
märkena på stiften i blommorna af tvenne afarter
utaf förenämde växt. — Ss. S-sfärgad, -sgul,
-slukt, -ssmak.
SAFFRANSBRÖD, n. 5. Fint hvetebröd, i
hvars deg saffran blifvit tillblandad.
SAFFRANSFÄRG, m. 3. Saffransgul färg.
SAFFRANSPLÅSTER, n. 5. Plåster af vax,
terpentin, kolofonium, ammoniakgummi,
galbanum, saffran, mastix, myrrha och olibanum.
SAFIR, -i´r, m. 3. En ädelsten, rent blå,
stundom skiftande i grått och grönt.
SAFNING, f. 2. Safvans uppstigande i
träden, om våren.
SAFRAND, sàvránnd, m. 3. pl. — ränder, eller
SAFRING, m. 2. Ring, som för hvarje år
bildar sig af safva utomkring stammen af ett träd.
SAFT, m. 3. 1) Vätska, som innehåller
musten och kraften i kött, växter, frukter, blommor
m. m., och för hvarjehanda ändamål ur dem
utdrages eller utpressas. Deraf Kött-, Växt-,
Fruktsaft, Citron-, Körsbärssaft, m. m. Pressa s-en ur
en citron. — 2) (fig.) Det innehållsrika,
kärnfulla i en bok, skrift, o. s. v. — 3) Se Safva. —
Ss. S-full, -rik.
SAFTA SIG, v. r. 1. Blifva saftig.
SAFTBLÅTT, n. sing. Blå saftfärg.
SAFTFÄRG, m. 3. 1) Färg, beredd af
växtsaft. — 2) Färgämne, som lätt upplöses i vatten.
SAFTGRÖNT, n. sing. Grön saftfärg, som
beredes af saften utaf Getapelns bär.
SAFTGULT, n. sing. Gul saftfärg.
SAFTID, sàvti´d, m. 3. Den tid på året, då
träden safva.
SAFTIG, sàfftigg, a. 2. 1) Full af saft. S.
frukt. S-t kött. — 2) (fig.) Eftertrycklig,
kraftig, innerlig. S. kyss. S. stil. S. pensel, kraft
i uttrycket vid målning. — Saftighet, f. 3.
SAFTLÖS, a. 2. Utan saft. Brukas både i
egentlig och bildlig mening. S. frukt. (Fig.) S.
stil. Jfr. Saft. — Saftlöshet, f. 3. —
Saftlöst, adv.
SAFTRÖR, n. 5. Rör hos växterna, hvaruti
saften uppstiger.
SAFVA, f. ell. SAFVE, m. sing. Den
vattenaktiga saft, som vårtiden ifrån roten uppstiger i
träden.
SAFVA, v. a. 1. Aftappa safvan af ett träd.
S. träd. — V. n. (om träd) Vårtiden fyllas med
safva, som uppstiger ur roten. Träden börja s.
SAFVIG, a. 2. Uppfylld af safva.
SAGA, f. 1. (af Säga) 1) Sägen, rykte,
allmänt talämne. Brukas för denna bem. numera
endast i vissa uttryck, såsom: Det är en s.
öfverallt, alla menniskor tala derom. Han har
genom sina besynnerligheter gjort sig till en s.
Bära syn för s., hafva ett utseende, som tyckes
bestyrka, hvad menniskor säga om en. — 2)
Historisk berättelse, historia. Säges egentligen om
den gamla Isländska litteraturens historiska alster.
Ynglinga S-n. Olof d. Heliges S. — Utsträckes
äfven till diktade berättelser, tillhörande samma
litteratur, t. ex.: Blomsturvalla S. — 3) Smärre
diktad, vanligtvis underbar berättelse från en äldre
tid, af hvarjehanda innehåll, i allmänhet numera
tillhörande folklitteraturen. S-n om Lunkentus,
om Riddar Blåskägg. Tala óm en s. — 4)
(fig.) Se Fabel, 4. — Ss. Sagoskrifvare.
SAGACITET, –-ét, f. 3. (lat. Sagacitas)
Skarpsinnighet, skarpsynthet.
SAGESMAN, m. 5. pl. — män. Den, som
sagt, berättat, omtalat något. Uppgifva sin s.
Jag har en trovärdig s., en trovärdig person
har sagt mig det.
SAGG, n. sing. Saggande.
SAGGA, v. n. 1. (freqventativ af Säga)
Alltjemt tala, påminna om ett och samma. — Syn.
Käxa, Kälta. — Saggande, n. 4.
SAGGIG, a. 2. Fallen för att sagga.
SAGO, ságo, n. sing. oböjl. 1) Födoämne, som
erhålles af Sagoträdets och flera palmarters merg.
— 2) Se Sagogryn.
SAGOBROTT, n. 5. Till våra dagar bevarad
del af en saga, hvaraf det öfriga gått förloradt.
SAGOGRYN, n. 5. Gryn, beredda dels af
sago, dels eftergjorda af stärkelse ur batater och
potates. Hvita S., se Tapioca.
SAGOLIK, a. 2. Liknande en saga, högst
underbar. En s. berättelse, händelse.
SAGOLITTERATUR, ––-úr, f. 3.
Isländska s-en, samteliga de gamla isländska
sagorna.
SAGOPALM, f. 3. En ostindisk palmart, hvaraf
det mesta sago fås. Sagus Rumphii.
SAGOTRÄD, n. 5. Ett trädslag på Moluckerna
och andra östasiatiska öar, hvaraf sago fås. Cycas
circinalis.
SAGOÅLDER, m. 2. S-n, den förhistoriska
tiden, hvarom man endast af sagan har en dunkel
och otillförlitlig kännedom. — Syn. Fabelålder.
SAK, f. 3. 1) Hvarje slags föremål, i
motsats till Person. Brukas i juridisk mening äfv.
om djur, men ej i dagligt tal. Ett ord, som
nyttjas både om person och s. — Syn. Ting.
— 2) Verkligt föremål, verklighet (i motsats till:
ord, namn, o. s. v.). Gå från ord till s.
Namnet förskräcker ofta mer än sjelfva s-en. —
3) (i juridisk mening) Allt hvad som kan blifva
föremål för rättighet (i motsats till person). Jfr.
bem. 1. — Syn. Ting. — 4) Se Rättegångsmål.
Hafva en s. vid domstolen. Göra en s.
anhängig vid domstol. Vinna, afdöma, afgöra,
bilägga en s. Han har tappat s-en. Söka s.
med någon, söka att komma i delo med honom.
— Har sammansättningarna Rättegångssak,
Tjufsak, Lifssak, m. fl. — 5) Angelägenhet, göromål.
Komma öfverens om en s. Det är, blir min
s., det sörjer jag för. Det blir er s., det får ni
sörja för. Det är just hans s., hvad han bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
