Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rörelsekraft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 ROR ROT
RÖRELSEKRAFT, f. 5. (mek.) Kraft,
hvarigenom en kropp sättes i rörelse.
RÖRELSELAG, m. 2. (mek.) Allmän naturlag
för kroppars rörelse.
RÖRELSELEM, m. 2. pl. — lemmar. Hvarje
af de lemmar, hvarmedelst ett djur rörer sig.
RÖRELSEPUNKT, m. 3. (mek.) En häfslångs
r. kallas dess hvilopunkt, emedan häfstången kan
deromkring röra sig.
RÖRELSESTYRKA, f. sing. (mek.) En kropps
r., dess kraft att verka på en annan vid jemn
rörelse.
RÖRELSETAKT, m. 3. Den takt, hvarmed
en rörelse sker.
RÖRFLEN, n. sing. (bot.) En foderväxt vid
stränder af sjöar och floder, samt på sanka ställen.
Phalaris arundinacea.
RÖR FOR MIG, a. 2. Till formen liknande
elt rör.
RÖRHVAL, m. 2. En hvalart med tjockare
kropp än andra arter af dess slägte. Balæna Boops.
RÖRIG, a. 2. Säges om af flera ämnen
hoprörd mal, då den är svårsmält. R. mal.
RÖRIG HET, f. 3. Egenskapen att vara rörig.
RÖRING, m. 2. (skepp.) Tågvirke, hvarmed
ringen på ett ankare är klädd.
RÖRJERN, n. 5. Jern, hvarmed vid
tillverkning af mcssing den smälla messingen omröres.
RÖR KA, f. 4. Rörkor kallas platta ringar på
gevär eller bössa, i hvilka slift inskjutas, som
äfven gå genom slocken, och sålunda qvarhålla
pipan vid denna; äfv. de hylsor, i hvilka
ladd-stocken instickes.
RÖR KNIPPA, f. 4. Knippa af rör (bern. 2).
RÖRKORALL.–åll, m. 3. Benämning på de
koralldjur, som bo i rörformiga slammar, t. ex.
Tubularia.
RÖRKÄPP, m. 2. Kapp af någon rörväxt.
RÖRLIG, a. 2. 4) Som kan sättas i rörelse
eller flyttas. En r. kropp. R. egendom, se
Lösöre. — 2) Föränderlig. R. fest, som icke
hvarje ar återkommer på samma dag. — 3) Lätt
på foten, rask, verksam. Han är myckel r.
RÖRLIGHET, f. 3. 1) Den egenskap hos
kropparna, till följe hvaraf de kunna ombyta plats
eller läge. — 2) Föränderlighcl. — 3) Liflighet i
rörelser, raskhet, verksamhet.
RÖRLÄS, n. 5. Ett slags bösslås.
RÖRLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) Se
Lägga rå och rör (under Rå, V).
RÖRLÄGGNING, f. 2. Ägoskilnads ulstakning
genom atl lägga rå och rör.
RÖRMASK. m. 2. Mask, tillhörande första
ordningen af Ringmaskar, med fjäder- eller
busklika gälar, nästan alltid boende i rör.
RÖRNING, f. 2. Handlingen, då man rörer
om i något. R. i sölgröl.
RÖROM, rö’rå’mm ell. röråmm, m. 2. (fam.)
Redskap till omrörning, såsom slef. spade, o. s. v.
RÖRPIPA, f. 4. 4) Pipa af rör eller vass, att
blåsa i. — 2) Se Trumpelpipa.
RÖRSLEF, f. 2. pl. — slefvar. Slef alt röra
om med.
RÖRSNÄCKA, f. 4. Se Slanga.
RÖRSOCKER, n. sing. Socker, beredt af
Socken öret.
RÖRSOPP. m. 2. Svampslägtet Polyporus.
RÖRSPADE, m. 2. pl. — spadar. Spade alt
röra om med,
RÖRSTOCK, m. 2. (tekn.) Dorn, som begagnas
•f kopparslagare.
RÖRSTOL, m. 2. Se Rottingstol.
RÖRSTRÅ, n. 4. Strå af Bladvass.
RÖRSTÅNG, f. 3. pl. — stänger. Stång att
röra om med.
RÖRSVINGEL, m. sing. Foderväxt, liknande
Ängssvingeln, men större och gröfre. Festuca
arundinacea.
RÖRTAK, n. 8. Tak, belagdt med rör (bem. 2).
RÖRTAND, f. 3. Svampslägtet Sistotrema.
RÖRVASS, m. sing. Se Bladvass.
RÖRVÄSKA, f. 4. (arlill.) Väska, hvari
an-tändningsrör m. m. förvaras.
RÖSA, v. a. 4. o. 2. Utstaka ägoskilnad
genom rörläggning.
RÖSCHA, f. 4. (t. Röschen) Benämning i
boktryckerierna på figurer af åtskilligt utseende och
storlek, af hvilka sammansättas allehanda sirater.
RÖSE, n. 4. Se Slenröse.
RÖSNING, f. 2. Ägoskilnads utstakande
genom rörläggning.
RÖST, n. 3. I. 4) (skepp.) Elt, något akter om
hvarje mast,i i Ömse sidor af fartyget horisontell
faslbultadt, starkt plankslycke, hvari undra
än-darne af elt undervant fasihållas medelst deri
fäslade jungfrur. — 2) Se Takröste.
RÖST, f. 3. II. 4) a) Det ljud, som
uppkommer genom den i lungorna inandade luftens
åier-utandning genom Luftstrupen och passerande
genom Luftrörssprickan, hvarefler det medelst
tungan och munöppningen kan på mångfaldiga säll
förändras lill läten och ord. Upphäfva sin r.
Hög, sakta r. Igenkänna någon på r-en. —
b) Säges äfv. om det ljud, som vissa djur hafva,
t. ex.: Fåglarnes, papegojans r. (Fig.) Ryktets
r., ryktet. — 2) Säges särskilt om detta
menni-skans ljud, användt till sång. Hafva en vacker,
klangfull, stark, svag r. — 3) Sångare eller
sångerska. Elt sångstycke för fyra r-er. — 4)
(fig.) a) Inre rörelsc, som förmår oss att göra
eller undvika något. Naturens, mcnsklighelens
r. Blodets r„ slägtskapskänslan. Lyda
samvetets r. Qväfva förnuftets r. — b) Råd,
uppmaning. Hör er väns r. Var ej känslolös för
en mors r. — c) Omdöme, tanka, uttryckt vid
omröstning. Gifva sin r. för någon. Samla
r-erna. Han har fått tio r-er, tio hafva röstat
för honom. R-ernas pluralilet, se Pluralilet.
— d) Se Rösträllighet. Han har ingen r. i
församlingen. Konungen har (vå r-er i Högsta
Domstolen. Rådgifvande r., rättighet alt yttra
sin tanka, men ej alt rösta. — e) Omdöme, tanka.
Allmänna r-en är för honom. Folkets r. är
Guds r.
RÖSTA, v. n. 4. Gifva sin röst vid
omröstning. R. för, emot någon eller något. (Fig.)
R. för, önska, gilla. — R-nde, part. pres.
Brukas stundom subslantivl: De r. —
Röstande, n. 4.
RÖSTBERÄTTIGAD, a. 2. Som äger
rösträllighet.
RÖSTE, n. 4. Se Takröste.
RÖSTNING, f. 2. Se Omröstning.
RÖSTRÄTTIGHET, f. 3. Rättighet att rösta
vid omröstning.
RÖSTSPRINGA, f. 4. Se I.uflrörsspricka.
RÖSTÄGANDE, a. 4. o. s. Se Röstberättigad.
RÖTA, f. sing. 4) Förruttnelse. En kropp,
som icke är utsatt för r. Taga r., börja att
ruttna. — 2) Ruttet ställe i en organisk kropp.
R. i en land, i ben, i sår, i trä. — 3)
Röt-ning. Linet har fått sin r.
RÖTA, v. a. 2. 4) Göra rutten. Svell röter
linne. R. néd, upp, göra alldeles rutten. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
