Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rundhyfvel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293 RUN
RUNDHYFVEL, m. 2. pl. — hyflar. Hyfvel
med rund tand.
RUNDJERN, n. 5. Slångjern, som har en
cirkelformig genomskärning.
RUNDKLIPPT, a. 4. Klippt i rund form.
RUNDKNIF, m. 2. pl. — knifvar: (tekn.)
Krum skafknif.
RUNDKORNIG, a. 2. (mineral.) Som i brottet
visar trinda korn.
RUNDLIG, a. 2. Se Riklig. —
Rundligen o. Rundligt, adv.
RUNDMUNNÄD. a. 2. R e kallas en
afdel-ning af de Fastgäliga Broskfiskarna, med rund
mun.
RUNDMÅLNING, f. 2. Se Panorama.
RUNDNING, f. 2. 4) Förrättningen, då något
rundas. — 2) Rund böjning, rund kant; rund,
kupig, kullrig yta. — 3) (fig.) R. i stil, dess
egenskap, att nummer och slutfall äro behagliga för
örat. — Syn. Afrundning.
RUNDSAX, f. 2. Ett slags handsax, hvarmed
längre bleckstycken skäras.
RUNDSKUREN, a. 2. neutr. — et. Skuren
i rund form.
RUNDSLAG, n. 5. (sjöt.) R. säges man taga
om ett tåg, då man lar det en gång om sin egen
part, eller ock om ett annat tåg, klamp,
koller-nagel o. d.
RUNDSTICKEL, m. 2. pl. — sticklar. Elt
slags grafstickel med cirkelformig genomskärning
och elliplisk han. således krökt egg.
RUNDSTYCKE (uttalas i allmänhet:
rünn-stycke). Litet kopparmynt = skilling. (Fam.)
Icke elt r., icke det ringaste. På r-et, på det
nogaste. — Skrifves vanligen, ehuru mindre
riktigt: Runstycke.
RUNDSÅNG, m. 3. (i musik) Final med
ritur-nell, som sjöngs turvis af alla sångarena, den ena
efter den andra.
RUNDT, adv. 1) Med rundning, med rund,
kullrig yta. R. upphöjd. — 2) Frikostigt,
rikligt. (Talesätt) Lofva r. och hålla tunt, lofva
mycket och hålla litet. R. om ell. R.
omkring, adv. o. pop. Kring hela kretsen;
Öfver-allt omkring. Gå r. omkring staden. Gå r.
omkring i staden. R. omkring staden år
vackert. Han gick r. omkring med barnet.
RUNDTÖRN, n. 6. (sjöt.) R. kallas
ankartågets visning, om det samma väg, för tredje
gången, svajar en half cirkel.
RUNDVÄNDA, v. a. 2. (sjöt.) Se Kovända.
RUNDÖGD, a. 2. Som hår runda Ögon.
RUNHÄLL, f. 2. Häll med inristad
runskrift.
RUNKA, rimngka, v. a. o. n. 4. Helt litet
röra något ifrån ena sidan till den andra, fram
och åter. R hufvudel ell. r. på hufvudel.
Silla och r. på en stol. R. lös, genom
runk-ning lossa, t. ex.: R. lös en tand. R. omkull,
runka på något, så alt det faller omkull. —
V. n. 4) Helt litet fara fram och tillbaka från
ena sidan lill den andra. Dockan r-r. Bordet
r-r. — 2) (fam.) Gå med elt slags runkande gång.
R. åstad. — Runkande, n. 4. o. Runkning,
f. 2.
RÜNMYND (u långt), m. 3. Figuren af cn
bokstaf. som tillhör runalfabelet.
RÜNMYNT, n. 3. Mynt med åpräglade runor.
RUNSK (u långt), adj. 4. 4) (fordom)
Kunnig i runor eller trolldom. Kettil R-e. — 2)
Ristad eller skrifven med runor. R-a
minnesmärken. R. skrift.
RÜS
RÜNSKA (u långt), f. sing. Se Runskrift,
Runspråk.
RUNSKRIFT (u långt) f. 3. 4) De gamle
Skandinavers skrift, d. v. s. runor. — 2) Hvad
som blifvit ristadl, skrifvel med runor.
RUNSLINGA (u långt), f. 4. Slinga på en
runsten.
RUNSPRÅK (u långt), n. 8. Det fornnordiska
språk, som finnes på de gamla runstenarna, eller
fornsvenska, -norska, -danska.
RUNSTAF (u långt), m. 2. pl. — slafvar.
4) R-var kallades hos de hedniska folken i
norden vissa af pilträ förfärdigade stafvar, i hvilka
runor voro inskurna, och med hvilka presterna
och andra af gudarna gynnade personer förcgåfvo
sig kunna förrätta underbara saker och troliverk.
— 2) Fyrkantig slaf, på hvars sidor kalendern
finnes inskuren med runmynder.
RUNSTEN (u långt), m. 2. Minnesvård af
sten med inristad runskrift.
RUNSTYCKE, se Rundstycke.
RUPIE, rüpic, m. 3. Ett ostindiskt mynt. En
guldrupie = 44 silfverrupier = omkr. 8 sv. silf—
verriksdaler.
RUPTUR. rupptür, f. 3. (fr. Ruplure, af lat.
Rumpere, spränga) 4) Sönderbrytning. — 2) (fig.)
Brytning af fred, vänskap; fredsbrott, vänskaps
uppslående, söndring.
RUS, n. 5. 4) Elt vanligen genom förtärandet
af hetsiga drycker orsakadl tillstånd af omåtlligt
förhöjd nervrelligbel och derigenom frambragt
själsförvirring. Taga sig ell r. Sofva borl r-et
ell. sofva r-el af sig. En dryck, som ger r.
R-el har gått af honom. Bära sill r. väl,
hafva väl reda på sig, fastän man är rusig; vara
rusig, ulan att del synnerligen kan ses eller
märkas. — Bildar sammansällningarna öl-, Vin-,
Brännvinsrus. — Syn. Druckenhet, Fylla. — 2)
(fig.) Själsförvirring, liknande ett rus, förorsakad
af något, som starkt verkat på känslan, Eli r.
af kärlek, lycka, sällhel. — Har
sammansättningarna: Sinnes-, Känslo-, Kärleks-, Sällhetsrus.
RUSA, v. a. 4. I. Förorsaka rus, göra rusig.
RUSA, v. n. 4. II. Komma häftigt farande.
Säges endast om menniskor och djur. Alla r-de
lill dörren. R. på’, emot någon, störta fram,
för att anfalla någon. R. bort, fram, in, se
Bortrusa, <Sec. R. ihop, rusa emot hvarandra.
R. till vägs, tanklöst rusa bort; (fig.) handla
öf-veriladl. R. néd, upp, ut, häftigt springa ned,
upp, ut. R. åstad, rusa bort. (Fig.) R. till sitt
förderf, tanklöst skynda till sin undergång. —
Syn. Störta, Ryka, Busa på.
RUSEGEL, n. 8. (skepp.) Elt vid en ru fästadt
segel.
RUSGIFVANDE, a. 4. Som förorsakar rus.
En r. dryck.
RUSIG, a. 2. Förvirrad i hufvudet genom
rus; som har ett rus. — Syn. Berusad, Drucken,
Full, Lullig. Lurig, Mosig, Lycklig, Säll, Salig.
Lycksalig, Påstruken, Vimmerkanlig, Röken, På
röken, På kaporr, På tre qvart.
RUSIGHET,/. 3. Rusigt tillstånd.
RUSK, n. sing. Se Ruskväder.
RUSKA, f. 4. I. Afhuggcn gren med sitt löf,
vare sig grönt eller torrt. — Bildar
sammansättningarna: Gran-, Löf-, Björkruska, m. fl.
RUSKA, v. a. o. n. 4. II. (fam.) Se Skaka.
R. någon ell. på någon. R. på sig. — V. n.
(om buskar m. m.) Skakas med prasslande ljud.
— Ruskande, n. 4.
RUSKIG, a. 2. (fam.) 1) (om vädret) Kall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
