Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ovettighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVE OXD 201
OVETTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
ovettig.
OVIG, övfg, a. 2. 4) Ej vig. Vara o. i
kroppen, i sina rörelser. — Syn. Tung. Trög.
— t) Som ej verkställes med lätthet. O-a
rörelser. En o. metod. — Syn. Långsam, Ogen,
Besvärlig.
OVIGHET, f. 3. Egenskapen att vara ovig.
Jfr Ovig.
OVIGT, dvi*gt, adv. Utan vighet. O. göra
en rörelse. Det går o. — Syn. Tungt, Trögt,
Långsamt. Besvärligt.
OVIGTIG, a. 2. Ej viglig. En o.
omständighet. — Oviglighel, f. 3.
OVILJA, f. sing. 4) Brist på vilja, på
benägenhet. Med o göra något. — Syn. Se
Vedervilja. — 2) Afvig, ogen sinnesstämning. Bemöta
någon med o. Visa någon sin o. — Syn. Se
Ogunst, Ogenhet. — 3) Känsla af missbiiligande
ocb förtrytelse, vid en ovärdig handling eller ett
ovärdigt uppförande. Detta hans beteende väckte
allmän o. — Syn. Vedervilja, Afsky.
OVILKORLIG, a. 2. 4)- Ej inskränkt af
vil-kor. O-t lötte. O. afsägelse. En o. pligl. —
Syn. Obetingad, Absolut. — 2) Ofrivillig. En o.
rysning öfverföll honom. Han greps af en o.
rädsla. — 3) Nödvändig, oundviklig. Delta blir
den o-a följden af ell sådant steg. — O v
ilkor lig hel, f. 3. [Ovillk –.]
0VILKORLIGEN, OV1LKORLIGT, adv. 1)
Ulan vilkor, ulan invändning, utan inskränkning.
Du måste o. göra del. — 2) Nödvändigtvis,
oundvikligen. Delta blir o. följden.
OVILLIG, a. 2. 4) Ej villig. O. all gå ut.
— 2 Se Afvig, Ogen. En o. sinnesstämning.
— Ovillig het, f. 3.
OVILLIGT, adv. 4) Ogerna. O. göra något.
— 2) Obenäget, ogent.
OVINGAD, a. 2. Ulan vingar. O. insekt.
OVIS, övi s, a. 2. Ej vis. O-t förfarande.
O-a åtgärder. — Syn. Se Oklok.
OVISHET, f. 3. Brist på vishet. O. i
rådslag. O-en af en åtgärd. — Syn. Se Oklokhet.
OV1SL1GEN, adv. Se Ovist.
OVISS, a. 2. Ej viss: 4) Osäker, tvifvelaktig;
ej med säkerhet vetande eller känd; som ej med
säkerhet kan förutses. Jag är o., om han
kommer. O. om erl beslut, har jag . .. Vigången
är o Del är o-l, om han lyckas. — 2)
Tillfällig. O-a inkomster.
OVISSHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
oviss. Utgångens o. — 2) Själstillstånd, då man
är oviss. Vara, sväfva i o. om någol. Hålla,
lemna en i o. om sin tanke.
OVIST, övfst, adv. På ovist sätt, med ovishet.
Gå o. till väga. Förfara o. — Syn. Se Oklokl.
OVULIG. se Ovårdig.
OVÅRDAD. a. 2. Ej vårdad. O. klädsel. O.
stil. — Syn. Ostädad, Ohyfsad.
OVÅRDIG, övå’rdigg (uttalas i allm. övå’ligg
o. övüligg), a. 2. Se Vårdslös. [Ovulig.]
OVÅRD1GHET, f. 3. Se Vårdslöshet.
[Ovu-iigbet.J
OVÅRDIGT, adv. Se Vårdslöst. O. klädd.
(Ovuligt.J
OVÄDER, n. 5. Storm eller stark blåst med
regn, snö, hagel o. s» v. Fult väder. Del lagar
sig till oväder.
OVÄGBAR, a. 2. (fys.) Som ej kan vägas.
Benämning på de ämnen; som sakna tyngd.
OVÄGERLIG, a. 2. Som ej kan förvägras.
En o. rättighet. — Ov ä g er ligen, adv*
OVÄLD, f. sing. Se Opartiskhet. O. hos
domare, embetsmän. [Oveld.]
OVÄLDIG, a. 2. Se Opartisk. O. domare.
(Oveldig.)
OVÄLDIGHET, f. 3. Se Oväld. [Oveldigbet.]
OVÄLDIGT, adv. Se Opartiskt. O. bedöma
en sak. [Oveldigt.]
OVÄN, m. 3. pl. ovänner. En, som halar
någon viss person, vill honom illa. Bli o. med
någon. De äro o-ner. Göra tvenne personer
till o-ner. — Syn. Vedersakare, Fiende.
Anm. Fiende uttrycker en högre grad af
ovla-skap, då man på alll sätt söker skada en annan.
OVÄNLIG, a. 2. Som ej visar, ej röjer
vänlighet. Visa sig o. emol någon. Röna ell o-t
emotlagande. O. uppsyn, blick. — Syn.
Ovänskaplig. Obenägen, Ogen, Kärf.
OVÄNLIGEN. adv. Se Ovänligt.
OVÄNLIGHET, f. 3. Ovänligt tänkesätt,
ovänlig sinnesstämning. Bemöta någon med o.
OVÄNLIGT, adv. På elt ovänligt sätt, med
ovänlighei. Bemöta någon o. Blicka o. på
någon.
OVÄNSKAP, f. 3. Halfull sinnesstämning bos
en person i afseende på en annan; det
förhållande, då en sådan sinnesstämning råder emellan
tvenne eller flera personer. Hysa o. till någon.
Frukta ens o. Del råder o. emellan dem.
OVÄNSKAPLIG, a. 2. Se Ovänlig. —
Ovänskapli g hel, f. 3. — Ovän skaplig t,
adv.
OVÄRDERLIG, a. 2. Hvars värde ej kan
uppskattas; öfver allt värde. En o. gåfva. —
Syn. Oskattbar. — O värder lig hel, f. 3. —
Ov är der ligt, udv.
OVÄRDIG, a. 2. Ej värdig! 4) Ej förtjent.
Förklarad o. all tjena. O. den stora nåd, som
bevisats. — Syn. Oförljent. — 2) Utan allt
sedligt värde. En o. menniska, embetsmän, presl.
Elt o-l uppförande. — Syn. Dålig, Föraktlig.
— 3) På ett oförljent sätt sårande, förolämpande.
Röna ett o-l bemötande. — 4) (i kyrklig m.ening)
Gå o. till nattvarden, utan sjelfpröfning och
ånger.
OVÄRDIGHET. f. 3. 4) Egenskapen alt vara
ovärdig. — 2) Ovärdigt beteende, uppförande.
Hvilken o. af honom!
OVÄRDIGT, adv. På ett ovärdigt sätt. Bära
sig o. ål. Bemöta någon o.
OVÄSENDE ell. OVÄSEN, n. sing. 4) Oljud.
Ell förfärligi o. Göra o. — Syn. Buller,
Väsen, Stoj, Larm, Allo, Kolorum. — 2) Bullersam
tvist, träta, strid; larmande slagsmål. Ställa Ull
o. på galan. — Syn. Buller, Bråk, Tumult,
Lefverne.
OVÄSENDTLIG, a. 2. 4) Ej väsendtlig. En
o. egenskap. — 2) Ej vigtig. En o.
omständighet. — Oväsendllighel, f. 3.
OVÄTTE, m. 2. pl. ovältar. (I äldre språket)
Troll.
OX ARTIG, a. 2. Se Nölaktig. — Oæaklig*
hel, f. 3. — Oæakligl, adv.
OXALSYRA (åiålsy ra), f. 4. En af örten
Harsyra (Oxalis acelosella) beredd syra.
OXBLÅSA, f. 4. Den torkade hinnan af en
oxes urinblåsa.
OXBROMS, m. 2. Se Fäfluga.
OXBÄR, n. 8. Det röda, mest saftlösa bäret aft
OXBÄRSBUSKE, m. 2. pl. — buskar. Se
Mispel.
OXDRIFT, f. 3. Flere oxar, som illlsammanl
drifvas ifrån en ort till en annan.
2$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
