Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ormrot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORM
ORT
195
svart, skimrande i blått, honan spräcklig med
roslgula och svarta tvärstreck. Tctra Tetrii.
(Talesätt) Som o-n i lek, utan all besinning.
ORRE, m. 2. pl. orrar, (fam.) Se Örfil.
(Talesätt) I kung O-s lid, i (ordna dagar.
ORRHANE, m. 2. pl. — hanar. Hanen af
Orrsläglet.
ORRHÖNA, f. 4. Honan af Orrslägtet.
ORRKOJA, f. 4. Liten enkom uppförd koja,
der jägare håller sig gömd, för alt passa på ocb
skjuta orrar.
ORRLEK, m. 2. Samling af orrar, då de
para sig.
ORRMÄSE, m. 2. pl. — måsar. Måse, der
orrar uppehålla sig, då dc leka.
ORSAK, örsåk, f. 3. (l. Ursache) Det, som
genom sin kraft frambringar elt annat eller
föranleder dess uppkomst, tillvaro, inträffande. Det,
hvarigenom något sker, verkas eller frambringas.
Allting måste hafva någon o. För vissa o-ers
skull. Han var sjelf o. lill sin olycka. —
Syn. Grund. — 2) Se Anledning. Hafva o.
all vara nöjd. Jag har ingen o. all klaga.
Del har skell utan all o. Af hvad o. gjorde
han del? Af o. all..., emedan... — Syn. Skäl,
Grund, Anledning.
ORSAKA, v. a. 4. Se Förorsaka. —
Orsakande, n. 4.
ORSELJ, årrsä’llj, m. sing. (fr. Orseille) Ett
vackert blått, i violett skiftande färgämne, som
fås af:
ORSELJLAF, årrsä’lljlåv, m. 2. pl. — lafvar.
Ett slags laf, som växer på hafsklippor vid
Medel-hafvet och Canarieöarna. Lichen Roccella.
ORSTEN, örslén, m. 2. En grå eller brun
stenart, beslående af en jordoljehaltig kalk, som
sprider en vidrig lukt, när den gnides, slötcs eller
sönderslås.
ORT, m. 2. Se Id.
ORT (o slutet och långt), m. 3. 4) Ställe.
På hvad o. han vara må. — 2) Trakt, distrikt,
provins. I hela o-en föres klagan deröfver.
Från alla o-cr höras klagomål. Del är o-ens
sed. O-ens pris. På vår o. Förfoga sig lill
o. och ställe. — Deraf: Landsort. — 3) Stad,
fläck, köping. Liten o. Förnämsta o-en.
Befästa o-er. — Häraf: HufvudorL — 4) Rätt,
embetsmyndighet. I ultrycken: A högre o., vid
högre rält. Å högsta o., hos regeringen, hos
konungen. — 5) (gruf.) Ulsprängd gång i grufvor,
för alt söka malm eller afleda vallen eller
skadliga dunsler. — 6) (i svensk myntvigt)
Hundradedelen af ett skålpund.
0RTBESKRIFN1NG, f. 2. Beskrifning öfver
en viss ort. — Syn. Topografi.
ORTBESTÄMMELSE, f. 3. Bestämmandet af
cn orts läge.
0RTH0D0X, ORTHOGRAPHI, m. fl., se
Ortodo.T, Sec.
0RTL1G, a. 2. Som tillhör en ort. De o-a
myndigheterna. — Syn. Lokal.
ORTLIGHET, f. 3. Se Lokalitet.
ORTMINNE, n. 4. Se Lokalminne.
ORTOCERATIT, årrlåseraliT, m. 3. Elt
slags förstenad snäcka med långsträckt kägelform.
[Orth -.]
ORTODOX, årrtådå’x, a. 2. (från grek.)
Renlärig. [Orth—.]
ORTODOXI, årrlådåif, f. 3. Renlärighet.
[Orth -.1
ORTOEPI, årrlåepi’, f. 3. (från grek.) Lärari
om ell språks rätta uttal. [Orth —
ORMROT, f. 3. pl. — rötter, örlslägtel
Scor-zonera.
ORMSKALLE, m. 2. pl. — skallar. 4) Elt
slags snäcka, som i Europa nyttjas till
belsel-prydosder, men i sin tropiska hembygd lill
skilje-mjnl. Cjpræa moneta. — 2) Se To/felblomma.
ORMSLÄ, f. 3. pl. — slår. Se Blindorm.
ORMSLÄNDA. f. 4. Insekt af Slöndorna, %
tum lång, rned takformigl hoplagda vingar och
en svari fläck på hvardera. Raphidia ophiopsis.
ORMSTEN, m. 2. Sc Serpentin.
ORMTJUSARE, m. 8. Så kallas vissa
personer i Egypten och Indien, som gå omkring
ocb visa dresserade ormar, hvilka de låla dansa
efter tonerna af en pipa.
ORMTUNGA, f. 4. Örlslägtel Ophioglossum.
ORMVRÅK, m. 2. Roffågcl. 4 fot 8 tum lång,
mörkbrun på ryggen, men på undersidan än brun,
än hvil; i nordliga länder; lefvcr mest af ormar,
sniglar, gräshoppor, möss m. m. Falco Buteo.
ORMYNGEL, n. 3. 4) Ormungar. — 2) (fig,)
En falsk och svekfull menniskas falska afkomma.
ORMÖDLA, f. 4. Se ödla, 2.
ORMÖGON, n. 4. pl. örten Asperugo
pro-cumbens.
ORMÖRT, f. 3. örtslägtet Echium.
ORNA, v. n. 4. Blifva orig. Säges om mjöl.
Jfr. Orig. — O-d, part. pass. Brukas adjeklivt i
simma bem. som Orig eller Oren. — Or n ande,
n. 4.
ORNAMENT, årnamä’nnt, n. 3. o. 8. Prydnad
(isynn. i ruin och på byggnader).
ORNAT» årrnål, m. 3. Embetsdrägt.
ORNERA, årrnèra, v. a. 4. (lat. Ornare) Pryda,
smycka (rum, byggnader, o. s. v.). — Or ne
rande, n. 4. o. O r ner ing, f. 2.
ORNITOLOG, årnilålå’g, m. 3. (från grek.)
En, som är kunnig i ornilologien. — Äfv.
Orni-Iholog.
ORNITOLOGI, årnilålåjr, f. 3. (från grek.)
Läran om fåglarna. — Äfv. Ornilhologi.
ORO, f. sing. 4) Motsatsen af ro, af lugn. Sväfva,
vara, i o. Väcka o. hos någon. Del har sall
mig i största o. — Syn. Bekymmer, Ängslan,
Hjerlängslan. Alarm. — 2) Svänghjul, sorn är
regulator i ett ur.
OROA, v. a. 4. 4) Förorsaka oro. O. någon
genom ledsamma nyheter. Del o-r mig, all
han ännu icke kommil. — Syn. Alarmera. —
2) Störa. O. en sofvandc. O. handeln. — O.
sig. v. r. Känna oro. O. sig öfver något. —
0-nde, pari. akt. Brukas stundom nästan
adjeklivt, l. ex.: O. nyheter. — O roande, n. 4.
OROFJÄDER, m. 2. pl. — fjädrar. En i
spiralform upplindad stålfjäder, med hvilken oron
i elt ur är förenad.
OROLIG, a. 2. 4) Som saknar ro. lugn.
Säges både om person och sak. Vara o. öfver
någol. Göra någon o. O. sömn, natt, dröm.
En o. lid. — Syn. Bekymrad, Ängslig,
Hjerl-ängslig. — 2) Som ickc lycker om lugn, fred,
stillhet. En o. menniska. Ell o-l hufvud,
orolig menniska.
OROLIGHET, f. 3. 4) (ulan plur.) Sc Oro.
— 2) (mest i plyr.) Oordning i elt samhälle,
stridighet. Väcka o-er i slalen. — Bildar
sammansättningen Krigsoroligheier.
OROLIGT, adv. Utan ro, utan lugn. Sofvao.
OROSTIFTKLOFVE, m. 2. pl. — klofvar.
Se Spindelklofve.
ORRE. m. 2. pl. orrar. 4) Slägle af
Höns-fåglarna, med klu(ven sljert, 22 tum lång, hanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
