Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Obskurantism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OBS
ODE
167
scuranl) Ljusets fiende, hatare af allmän
upplysning. (Obsc —.]
OBSKURANTISM, åbbskurannti ssm, m. sing.
Hat till allmän upplysning; åsiglen. alt allmän
upplysning är skadlig, jenile dermed förenade
bemödanden atl molverka densamma. [Obsc—.]
OBSTINAT, åbbstinåt, a. 4. (lal. Obslinalus)
Halsstarrig, Iredsk, genslräfvig.
OBSTRUERA, åbbstruèra, v. a. 4. (lat.
Ob-slruere) Förstoppa, orsaka förstoppning. — O-d,
part. pass. Brukas som adj. o. subst. i bem.:
Förstoppad, hårdlifvad.
OBSTRUKTION, åbbstrucklschon, f. 3.
Förstoppning.
OBUDEN, a. 2. neulr. — el. Sc Oombedd.
— 2) Sc Objuden.
OBUNDEN, a. 2. neulr. — et. 4) Ej bunden.
En o. hund. — 2) Ej Jörbunden, ej förpligligad.
O. af några löften. — 3) (fig.) O. stil, prosa.
OBYGD, f. 3. Obebyggd ort, öken, ödemark.
OBYTT, a. 4. Oskifiad, odelad. Brukas
nästan endast i uttrycket: Hafva någol o. med,
hafva en tvist med någon. De ha alltid någol
o. med hvarandra, ligga alltjemt i delo med
hvarandra. Jag har ingenting o. med honom,
ingenting med honom alt skaffa.
OBÄKA SIG, v. r. 4. (pop.) Göra häftiga eller
löjliga åtbörder, utkläda sig på elt löjligt,
narr-aktigt eller ovanligt sätt. [Åböka.j
OBÄKE, öbäke, n. 4. (pop.) 4) Ofantlig, ofatt
massa; hvad som är öfvcrmåltan stort och groft.
Kan äfv. sägas om menniskor. Elt o. till karl.
— 2) Stygg, elak, plågsam menniska; äfv. cn som
gerna obäkar sig. Dill o !
Anm. Torde egenll. betyda: Troll, spöke, hvilka
betydelser i Öslgölaspräkel ännu bibehålla sig.
OBÄKLIG, a. 2. Öfvcrmåltan stor,
öfvermål-tan klumpig, ofatt. En o. jätte. —
Obäklig-hel. f. 3.
OBÄKLIGT, adv. I högsta måtto klumpigt.
OBÄNDIG, a. 2. Som ej lätl låter bända,
böja sig. Se Oregerlig, Ostyrig, Halsstarrig.
— Obändi ghel, f. 3. — Obändigt, adv.
OBÖJLIG, a. 2. Ej böjlig: 4) (orn sak) Som
ej låter böja sig. — 2) (om menniskor) a) Som
ej låter leda, lära, rälla sig. — b) Som ej låter
öfverlala sig atl afslå från sin föresats.
OBÖJLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
oböjlig.
OBÖJLIGT, adv. På cll oböjligt sält, utan
atl låta böja sig. O. envis.
OCEAN, oseån, m. 3. (grek. Okeanos) 4)
Verlds-hif. — 2) (fig.) Brukas, för all uttrycka
någonting obegränsadi, oändligt, t. ex.: En o. af ljus.
Öknen år en o. af sand.
OCCIDENT, åcksidä nnt, m. (från lat.) 4)Veslra
verldstrakten. — 2) De af södra Europas länder,
som hörde till vcstromcrska kejsardömet. — 3)
Alla länder i vester om det europeiska Turkiet,
således hela del kristliga Europa.
OCCIDENTALISK, åcksidänntålissk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på occidenlen.
OCH, åck, konj. 4) Tjenar alt sammanbinda
ord och delar af en mening. Far o. mor. Liten
o. god. Gå Ivå o. två, ivå i sender. Några o.
trettio. Han steg upp o. gick. Man
uppdukade cn historia för honom, o. han trodde dcn.
— Syn. Samt. — 2) Svarar stundom emol
infinitiv och gerundium, t. ex.: Gå o. säg honom.
Var god o. sill. Kom o. se. Silta o. spisa.
Han går o. mallrar.
OCHRA, se Ockra.
OCHRISTLIG, m. fl., se Okristlig.
OCK, åck, konj. Se Äfven. Så o. med linom
anda. Delta är o. en villfarelse. Eho del o.
vara må. Ehvad man o. må säga.
OCKER, n. sing. Oskälig räntas betingande
vid lån. Lefva af o. — Syn. Proccnleri.
OCKERAKTIG, a. 2. Fallen för att ockra.
OCKERGUL, a. 2. Af samma gula färg som
gulockra.
OCKLA, f. 4. En art Lax med nästan hvitt
kött. Salmo Ocla.
OCKRA, f. sing. (t. Ocher) Allmän benämning
på flera färgande rnetalloxider. Se vidare
Jern-ockra, Gulockra, m. fl.
OCKRA, v. n. 1. 4) Taga oskälig ränta. Lefva
af all o. — Syn. Procenta. — 2) Draga oskälig
vinsi af person eller sak. O. på någon. —
Ock-rande, n. 4.
OCKRARE, m. 5. En, som drifver ocker. —
Syn. Procentare.
OCKSÅ, å’ckså o. åckså’, konj. Se Äfven.
Jag kommer, han o. Nu reser han; o. är liden
inne.
OCKUPATION, åckupatscbön, f. 3. 4)
Besittningstagande. — 2) Intagning, bemäktigande.
— 3) Sysselsättning. [Occu —.]
OCKUPERA, åckupèra, v. a. 4. 4) Taga i
besittning. — 2) Bcmäkliga sig, intaga, besälla.
— 3) Sysselsätta. — O. sig, v. r. Sysselsätta
sig. O. sig med någol. — Ockuperande,
n. 4. o. Ockupering, f. 2.
ODAL, n. sing. (i fornspråkct) Egendom, den
man sjelf äger, ej innehar af andra. Sjelfägande
besittning. Af Od, egendom. — Allod är blott
en omkasining af slafvelserna i detta ord. — Ss.
O-egenskap.
ÖDALBONDE, odålbönnde, m. 3. p). — bönder.
Bonde, som sjelf rår orn sin jord.
ODALBOREN, a. 2. neulr. — el. Född
odalman.
ODALFRIHET, f. 3. Den skaltefrihel, elt
odnlgods åtnjuter.
ODALGODS, n. 8. Arfvcgods, som ej
inne-hafves under länsförbindelse, ulan med full ägande
rätt.
ODALGRUFVA, f. 4. Benämning på de äldsta
grufvorna i riket.
ODALISK, - - i ssk, f. 3. Qvinna i turkiska
kejsarens seralj, hvilken ej vunnit rangen af
sul-taninna.
ODALJORD, f. 2. (kameral.) Jordstycke, som
fordom blifvit undanköpl ifrån ell hemman, lill
köparens cverdeliga ägo, och som» utan alt utgöra
någol hemmantal, likväl vid skiften behandlas
såsom ägande elt visst sådant, samt belagdt med
ordinarie jordränta. — Syn. Odallorp,
Skatie-torp, Skalilagd uljord.
ODALMAN, m. 8. pl. — män. Fri
jordägare.
ODALQVARN, f. 2. Qvarn, som hör under
elt odalgods; äfv. skattfri qvarn.
OI) ALRÄNT A, f. 4. Se Jordcboksränta.
ODALRÄTT, m. sing. (i fråga om jord)
Frihet ifrån länsförbindelse.
ODALÄNG, f. 2. Gammal äng.
ODE, öde, f. 3. ell. n. 4. (grek, ord, som egentl.
betyder: sång) 1) (hos de Gamle) Lyrisk dikl, som
företrädesvis lämpade sig för sång. — 2) (i nyare
tider) Lyrisk dikt, hvaruti vigliga ämnen med
poetisk hänförelse besjungas.
ODELBAR, ö-dèl-bar, a. 2. I. Som ej kan
delas. — O delbarhet, f. 3. — O del bar l, adv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
