- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
155

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nämd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄM

NÄR 133

NÄMD, nä’mmd, m. 3. (af Nämna) Samtelige
bisittame uti vissa af de svenska underrätterna, i
äldre och nyare lider, t. ex. Härads- och
Lag-mansoämderna. Konungens högsla n., se
Hof-rält. — Se f. ö. Tryckfrihelsnämd. [Nämnd.]

NÅMDEMAN, m. 5. pl. — män. 4) En af
de lolf edsvurna bönder, som äro bisittare i en
häradsrätt. — 2) fam., skämtv.) En, som säger ja
till alliing. håller med om allt.

NÄMLIGEN, nä’mmligänn. adv. 4) Uttryck,
bvaraf man betjenar sig, då man vill särskilt
nämna, uppräkna hvarje särskilt af flera
ifrågavarande föremål, t. ex.: Hela hans garderob
bestod af sex plagg, n.: en rock, ett par byxor,
en tröja, o. s. v. — 2) Brukas äfven, då man i
en efterföljande mening vill förklara eller gifva
skäl för något, som i en föregående blifvit sagdt,
t. ex.: Han kan icke komma: det förhåller sig
n. så, alt han blifvit sjuk.

Anm. Skrifves allmänt, ehuru i strid med all
analogi, Nrmligeit, ty intet enda af de från
Namn utledda orden antager för öfrigl
ljud-skiftet e, ulan alla ä.

NÄMNA, v. a. 2. Impf Nämde. Sup. Näml.
4) Till namnet uppgifva. Nämn mig en furste,
som med honom kan jemföras. N. någon vid
namn, uppgifva dess namn. N. upp, se
Upp-nämna. — 2) Kalla, benämna. Hur n-ner du
denna växt? Brukas i denna bem. mindre. —
3) Utnämna. N. någon till en syssla. — 4)
Säga, omtala. Nämn del icke för någon. Han
nämde ingenting om den saken. Denna
tidning n-ncr ingenting _ derom. — N. öm,
omtala, l. ex.: Nämn icke om del för någon. —
Nämd, part. pass. Som ofvan nämdl är. —
Brukas ofta nästan adjektivt, mest i rättegångs-,
förvaltnings- och affärssid, l. ex.: N-e
förhållande fordrar rättelse. N-e person är icke all
lila på. — Syn. Sagd, Bemält, Besagd,
Omtalad, Berörd. — N ämnande, n. 4.

Anm. Någre skrifva i Impf. o. Sup. Nämnde och
Nämnt, äfvensom part pass Nämnd, hvilket
stafningssätt dock numera är nästan borllagdt.

NÄMNARE, m. 5. (aritm.) Det andra talet i
ett bråk, eller det, som lillkännagifver, i huru
många lika stora delar enheten är delad.

NÄMNBAR, a. 2. Som kan nämnas.

NÄNNAS, v. d. 2. Hafva hjerta (atl), kunna
förmå sig till (alt). Brukas endast i nekande och
frågande satser. Hon nändes icke aga barnet.
Jag nändes ej laga del ifrån honom. Hur
kan ni n. del? Han nännes (förkorladt: näns)
ej äta sig mäll, är så snål, att han ej vill äta
sig mätt.

NÄPEN, a. 2. neutr. — el. (fam.) Småtäck,
smånätt. En n. unge. — Näpenhet, f. 3.
[Nepen.]

NÄPPELIGEN, adv. (af gam. ordet Napp,
d. v. s. knapp) Se Knappt.

NÄPSA, nä’ppsa, v. a. 2. Tukta, bestraffa.
Brukas numera sällan i talspråket. N. någon
med ord. N. och släppa. — Syn. Se Straffa.
— Näpsande, n. 4.

NÄPST, nä’ppst, f. sing. Tuktan, straff. Brukas
numera sällan i talspråket. Befordra lill n. —
Syn. Se Straff.

NÄR, konj. I. Betecknar tiden, då något sker,
skett eller skall ske. N. jag ser honom,
kommer jag alllid ihåg hans far. N. jag varder,
N. han gifle sig. N. jag skrifvil ifrån mig,
skall jag gå ul. N. han hade gåll, skrattade
alla. N. jag skall sofva, vill jag ha lyst. N.

jag kommer dil. — Brukas äfv. i frågande och
relativa salser, t. ex.: N. somnade du? N. skedde
del? N. kommer han? Jag vel ej, n. han
kommer.

NÄR, prep. II. Förkortadt af Nära, prep. 4)
Brukas numera föga utom i några få
ordställningar och merendels efter sitt regimen, t. ex. i
uttrycken Komma n. Träda, göra för n. Kom
mig ej för n. Han råkade alt komma honom
för n. (Fig.) Göra för n., förnärma, t. ex.: Jag
har ej gjort honom något för n. Hon har
låtit komma sig för n , låtit förföra sig. I fig.
mening betyder Komma för n., träda för n.t
bryta emot, kränka, antasta, göra ingrepp i, t. ex.:
Akla dig, all komma honom för n., han lål
inlel narri; Iräda ens rälligheler för n. (ell.
nära). — 2) (i äldre språket och ännu i
folkspråket) Hos. N. honom bodde en man, som...
Sofva n. en flicka. — Adv. Har samma
betydelse som adverbet Nära. Komma på sju mil
n. På ... n., med undantag, afdrag af. t. ex.:
Allesamman på sju n.; en grad på 10
minuter n. På långt n., långt ifrån, t. ex.: Del är
på långl n. icke så många; del är på långt
n. icke sanl. Något n., nära, nästan, någorlunda.
Lika n., lika långt kommen, på samma punkt,
i samma ställning, det samma, t. ex.: Jag är
ändå lika n.; del är och förblir lika n. för
honom: jag må banna honom så myckel som
helsl, del är lika n., det hjelper ej. Så n.,
nära, t. ex.: Han hade så n. fallit, var nära
att falla. Så n. som ell. så n. som på, med
undantag, afdrag af, t. ex.: Alla så n. som lv&;
så n. som på ell hår, på en hårsmån nära.

NÄRA, prep. o. adv. I. (kompar. Närmare o.
Närmre; superi. Närmasl «H*o Näst) ° Föga
af-lägse, i grannskapet intill, ej långt ifrån. Säges
både i fråga om rum och lid. 4) Pr eposi tion.
N. slottet, kyrkan. På tre alnar n. N.
middagen. Vi äro vintern n. Komma målet n.
Skottet gick honom n., tätt förbi. (Fig.) Vara
n. döden, n. sin undergång. Komma
sanningen n. Det går mig n., det gör mig ondt.
bringar mig förlust, skada. — 2) Adverb. Så
snart skeppet kom så n. N. belägen. En n.
stundande höglid. N. ifrån, från grannskapet.
N. ihop, inlill, omkring, under, vid. Vi ha n.
till kyrkan, lill vallen. (Fig.) N. förenade,
be-släglade. Del går n. intill dumhet. Vara n.
att, n. deran all..., vara ej långl ifrån att...,
l. ex.: Han var n. alt falla; jag var n. deran
alt göra del. Träda för n., förnärma, göra
ingrepp i. Sälja sig för n., sälja med förlust.
Taga sig för n., gripa sig an för hårdt; äfv.
lägga för mycket på sinnet, hjertat; äfv. göra
slörre kostnader, utgifter, än rnan lål vid.

NÄRA, adj. oböjl. II. (kompar. Närmare o.
Närmre; superi. Närmasl o. Näsl) 4) Ej
afläg-sen. En n. ort, by. N. belägenhet. N.
af-slånd. På n. håll. — 2) (fig.) Nyttjas i vissa
uttryck, för att beteckna en innerlig förening,
o. s. v. En n. vän, bekanl, slägling. N.
förening, släglskap, vänskap, förbindelse,
gemenskap. N. likhet, stor, mycken likhet.

NÄRA, v. a. 2. III. 4) (i fysiologisk mening)
Äter ersätia de i det kroppsliga lifvet förlorade
materiella ämnen, genom nya, som upplagas i
kroppen samt der förarbetas, smältas och
assimileras. En mal, som närer kroppen väl. Brukas
oftast absolut, l. ex.: Vattensoppor n. föga. —
2) Gifva, förskaffa, bereda uppehälle. Han idkar
ett yrke, som icke förmår n. honom. — 3) (fig.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free