Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nordan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOR
NOR
N. till osten (N/O), ett streck åt öster ifrån
norden. N. Ull vesl WN),e\l streck åt vester ifrån
norden. — 2) Jordens nordliga länder, såsom
Ryssland, Skandinavien, m. fl. (Fig.) N-ens lejon,
Carl XII.
NORDAN, m. sing. Förkortadt i st. f.
Nordanvind.
NORDANBLÅST, m. 3. Blåst ifrån norden.
NORDANEFTER, adv. Se Nordani från.
NORDANFLÄKT, m. 2. Vindfläkt ifrån norden.
NORDANI FRÅN, adv. Från norden.
NORDANOM, nèrdann åmm, prep. Norr om.
N. Torneå.
NORDANSKOG, m. sing. oböjl. Fordom
bruklig benämning på den del af Sverige, som ligger
norr om skogarna Kolmordcn och Tiveden.
NORDANSKOGS, adv. (gam.) Åt nordanskog.
Jfr. föreg. ord.
NORDANVIND, m. 2. Vind, som blåser ifrån
norden.
NORDANVÄDER, n. 5. Se Nordanvind.
NORDBLOSS, n. B. Se Norrsken.
NORDBO, m. 3. pl. — 6or. Inbyggare i norden.
NORDEN, m. sing. def. Se Nord.
NORDFARARE, m. B. En, som seglar åt
norden, åt ett nordligt land.
NORDISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på norden (se Nord, 2). De n-a länderna,
folken N. gästfrihet.
NORDKÄPARE, m. B. En art af Hvalfiskarna,
30—35 alnar lång. Balæna glacialis.
NORDLIG, a. 2. 4) Som kommer ifrån
norden. N. vind, blåst. — 2) Som har riktning åt
norden, norrut belägen. N. riktning, kurs. N.
latitud ell. bredd, räknad norr ifrån middagslinien.
NORDLIGT, adv. 4) I norr. N. belägen.
— 2) Åt norr. Segla n. — 3) Från norr. Del
blåser n.
NORDLJUS, n. B. Se Norrsken.
NORDLÄNDNING. m. 2. Se Nordbo.
NORDNORDOST, m. sing. Två streck åt Öster
ifrån norden. Tecknas NNO.
NORDNORDVEST, m. sing. Två streck åt
vester ifrån norden. Tecknas NNV.
NORDOST, m. sing. 4) Det väderstreck, som
ligger midt emellan norr och öster. Tecknas NO.
I, från n. N. Ull nord (NOfN), ett streck
nordligare än nordost. N. Ull osl (NO/O), ett
streck östligare än nordost. — 2) Nordostlig vind.
Del blåser en n. — Ss. N-vind.
NORDOSTLIG, a. 2. 4) Belägen i nordost.
N. kust. — 2) Som kommer ifrån nordost. N.
vind. — 3) Som har riktning åt norden. N.
segling, kurs.
NORDPOL, m. 3. 4) Den punkt i norr,
hvar-omkring himlahvalfvet synes vända sig. — 2) Den
i norr belägna ändpunkten af jordaxeln. — 3)
Den punkt på en magnet, som vid dess fria
vändning syftar åt norr.
NORDSKEN, se Norrsken.
NORDSTJERNA, f. 4. 4) N-n, fixstjerna af
andra storleken vid ändan af svansen på Lilla
Björn, nära intill norra himmelspolen. — 2) Stjerna,
hvilken som dekoration tillhör Nordstjerneorden.
Han har fåll n-n.
NORDSTJERNEORDEN, m. sing. Svensk
rid-darorden, stiftad år 4748, beslående i en stjerna,
delad i fyra strålar, och i hvars midt synes, i
svart fält, en nordstjerna med omskrift: Nescit
occasum. Utdelas till belöning för förtjenster på
den civila embeisvägen, samt inom lärdomens och
vitterhetens områden.
NORDVARTS, nördvårrts, ell. NORDVÄRTS,
nördvä’rrts, adv. (l. nordvärls) Norrut, ål norden.
NORDVEST, m. sing. 4) Det väderstreck,
som ligger midt emellan norr och vester.
Belägen i n. Vinden blåser från n. N. Ull vesl
(NVfV), clt streck vestligare än nordvest. N. Ull
nord (NYIN), eit streck nordligare än nordvest.
— 2) Nordvestlig vind. — S*. N-vind.
NORDVESTAN, m. sing. oböjl. Nordvestlig
vind.
NORDVESTLIG, a. 2. 4) Belägen i nordvest.
N. kust. — 2) Som kommer ifrån nordvest. N.
vind. — 3) Som har riktning åt nordvest. N.
segling, kurs.
NÖRDVESTRA, adj. def. Se Nordvestlig. 4.
N-a kusten, udden.
NORDÖSTRA, adj. def. Se Nordostlig, 1.
N-a kusten, udden.
NORFOLKSCYPRESS, nå’rrfållkssyprä’ss, f. 3.
En art Cypress på Söderhafvets öar, ell af de
största träd på jorden. Cupressus columnaris.
NORM, nå rrm, f. 3. (lat. Norma) Regel,
rättesnöre, mönster.
NORMAL, nårrmal, a. 2. 4) Enlig regel eller
föreskrift, regelrätt. — 2) Tjenande till regel,
rättesnöre. — 3) (geom.) Vinkclräl, lodrät.
NORMALITET, nårrmalilét, f. 3. Enlighet
med regel.
NORMALKRAFT, nårrmålkrafft, f. 3. (fys.)
Den ena af de tvenne krafter, i hvilka
cenlripe-talkraflen för andra kroklinier än cirklar kan
upplösas, och som är vinkelrät emot tangenten.
NORMALSKOLA, nårrmålsköla, f. 4. Skola,
som skall tjena till mönster för andra.
Mönster-skola.
NORNA, f. 4. Nornor kallades i
fornskandi-naviska myten de tre ödets gudinnor. Urd (del
förflutna), Vcrdandi (det närvarande), och Skuld
(det tillkommande).
NORR, s. oböjl. 4) Den vcrldstrakt eller det
himmelsstreck, som är beläget rakt emot Söder.
Han kommer från n. Segla ål n. l n.
belägen. Vägen går i n. och söder, i riktning
från norr till söder. — 2) Se Norrmalm. Bo
på n. Gå Ull n. — Adv. I norra delen, trakten.
N. i Sverige. N. ifrån, från norr. N. om, i
norr från, t. ex. N. om Upsala.
NORRA, adj. def. Se Nordlig, 2. N. polen,
se Nordpolen. N. vägen, kusten. N. sidan,
kanten. N. Amerika.
NORRBAGGE, m. 2. pl. — baggar. 4)
öknamn på Norrmännen. Jfr. Bagge. — 2) Norsk
häst.
NORRMALM, nårrmallm, nom. prop. m. Den
norra af Stockholms begge s. k. Malmar eller
förstäder. Jfr. Malm.
NORROM, prep. Se Norr om (under Norr).
NORR POL, nå’rrpöl, se Nordpol.
NORRQVINT, m. 2. Se Bergfink.
NORRSKEN, n. B. Ett himmelsfenomcn,
hvilket visar sig i början som ett rödaktigt skimmer
på himmclen i norr eller nordvest, men utbreder
sig dereflcr i långt uppåt utlöpande eldröda strålar.
NORRUT. nå’rrül, adv. eljcr
NORRÅT, nå’rrå’t, adv. Åt norr.
NORS, nå’rrs, m. 2. Mjukfenjg, ätlig fisk af
Laxslägtet, 8 tum lång, brun på ryggen, på
sidorna blåaktig; sprider en obehaglig lukt omkring
sig; fångas i N. Europas flodmynningar. Salmo
Eperlanus.
NORSHÅF, m. 2. pl. — håfvar. Fiskhåf,
hvarmed nors vårtiden fångas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
