Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Måtta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<22
MÄT
MÄR
andra ock göra emot eder. — Bildar
sammansättningarna: Längd-, Qvadral- cll. Yt-,
Kubik-ell. Rymd-, Vigt-, Värde-, Tid-, Vinkel-, Kraft-,
VlrmemåtL — b) (i inskränkt mening)
Längdmått. M., mål och vigt. — c) Elt fordom
brukligt mål för torra och våta varor. EU m. säd,
vin. _. rf) (vid mätning af ved) En tredjedels
famn. EU m. ved. — 2) Band eller lång remsa
af papper eller pergament, som af skräddate och
skomakare begagnas, för alt mäta och bestämma
längden och bredden af särskillo delar, tillhörande
det klädesplagg, dc skola förfärdiga. Skräddaren
hade icke m-el med sig. Taga m. af.någon lill
en klädning. lill ell par skor, med nämda mätt
göra derlill behöfliga mätningar. — 3) Mån,
proportion, förhållande. I slörre m. l mindre m.
— 4) Måtta. Ulan m., ulan alll m., omåliligt.
— 5) M och steg, åtgärder, anstalter. Taga
nödiga m. och slcg, för all vinna cll
ändamål. — Har sammansätlningcn Försiglighelsmåll.
— Ss. M-lagning.
MÅTTA, f. sing. 4) Hvad som är lagom,
medelvägen i en sak. Hålla m., iakttaga hvad som
är lagom. Han håller aldrig m. i något. Med
m., måttligt. Ulan m., ulan all m., öfver m-n
(vanligen öfvermåltan), öfver all m., omåttligt,
öfverdrifvel, i högsta grad. Komma lill m.,
gagna, blifva till nytta. Komma väl, illa lill
m., passa, bekomma väl, illa. — Syn. * Mått,
Lagom, Medelmåtta, Hejd, Återhåll,
Återhållsamhet. — 2) Sätt, vis. Brukas för denna bem.
endast i vissa talesätt, med böjd, föråldrad kasus,
såsom: / någon måtto, i något afseende, på något
sätt, vis. I högsta måtto, i högsta grad. I
tillbörlig måtto, på tillbörligt sätt. 1 så måtto, i
det afseende. Del är i så måtto nyttigt, all...
MÅTTA, v. n. 1. Se Syfta. M. rätt. M.
ål hufvudet. (Fig.) Jag ser väl, hvari han
m-r, hvad han åsyftar^ har i sinnet, menar.
MÅTTE, imperfekt af hjelpvcrbet Må. Jag
m. säya, hvad jag ville, del hjelple ej. —
Brukas äfv. för presens, med alla dess skiftningar
i betydelsen, l. ex.: Jag m. sofva eller vaka.
Jag m. bekänna, all... M. del vara sant! —
Uttrycker ofta cn förmodan, t. ex.: Han m. vara
gammal. Han m. varit här. Del m. vara
bara narri. Du m. vara ell fä, som kunnal
låta inbilla dig nägol sådant.
MÅTTLIG, a. 2. 1) (om person) Som
iakttager måtta. M. i mat. — 2) (om sak) Hvarken
stor (mycken) eller liten; som sker med måtta.
M. köld, värma. M. summa. M. ifver. M.
rörelse. M-a anspråk. — Syn. Medelmåttig,
Lagom
MÅTTLIGHET, f. 3. 4) Iakttagande af måtta.
M. i mal och dryck. — Syn. Måtta. — 2)
Egenskapen atl ej vara hvarken stor eller liten.
M-en af dessa anspråk.
MÅTTLIGT, adv. 4) Med måtta. Åta m. —
2) Hvarken mycket eller litet. Del är m. varmt.
— Syn. Lagom.
MÅTTRING, m. 2. Verktyg, som begagnas
vid tråddragning.
MÅTTSTOCK, m. 2. 4) Messings- eller
jern-lineal med utsatta underafdelningar af cn aln, och
som begagnas till mätning. — 2) (fig.) Det.
bvar-efler något värderas, uppskattas, bcdömes. Den
rätta m-en för en stals styrka.
MÄGTA, MÄGTIG, m. fl., se Mäkla,
Mäktig, dec.
MÅHÄ, mä’hä’, n. 4. (fam. skämtv.) Se Jabror.
MÅ JA, so Meja.
MÄKLA, v. n. 4. (t. mäkeln) Vara, tjena som
mäklare. Brukas cndasl fig., i bem. af: Medla.
Han m-dc mellan dem. — V. a. Bemedla. M.
fred. — Mäklande, n. 4.
MÄKLARE, m. 5. 4) Edsvuren tjensleman,
som på cn handelsplats har alt, emot viss
ersättning af köpare och säljare, göra inköp och
försäljning af varupartier i stort. — Syn.
Handels-mäklarc. — 2) (i allm.) En, som besörjer
försäljning af vissa saker. Brukas för denna bem.
endast i sammansättningar, såsom Auktions-, Vexel-,
Klädmäklare. — 2) (fig.) Medlare, underhandlare.
Bildar sammansättningen Fredsmäklare.
MÄKLAR ARVODE, n. 4. Det arvode, som
mäklare vid köpslut äger alt beräkna sig lill godo.
MÄKLERI, n. 3. 1) Mäklares befattning eller
yrke. — 2) (fig.) Medling, bcmedling,
underhandling.
MÄKTA, v. n. o. n. 4. (af Makt) Kunna,
förmå, orka. Han m-r ej röra en led. Jag m-r
ej betala. Del m-r han ej. [Mägla.]
MÄKTA, adv. (af Makt) I hög grad. M.
rik, stor, dum. — Syn. Se Myckel. (Mägla.)
MÄKTIG, a. 2. (af Makt) 4) Som äger makt
öfver. Ej vara sig sjelf m., ej hafva sin fulla
sans, vara makllös, utom sig; äfv. ej råda sig
sjelf. Vara m. ell språk, känna, kunna det.
Ej m. sina sinnen, sina sinnens bruk, ur stånd
alt bruka dem. Han är ej m. alt röra ell
finger, förmår oj &c. — 2) Som har mycken makt.
En m. fursle, stal. — Brukas äfven subsianlivt,
l. ex.: Dc m c i verlden. — 3) Kraftigt verkande.
EU m-l bistånd. M-a känslor. — Syn. Se
Kraftig. — 4) (om rnat) Svårsmält. M. mal. En
m. soppa, pudding. — S) (gruf.) Som förer
mycket malm. En m. malmgång, åder. (Mägtig.)
MÄKTIGHET, f. 3. 4) (föga brukl.) Makt.—
2) (om mat) Svårsmählighet. — 3) Rikedom på malm.
En gångs m. [Mäglighel.]
MÄLD (ä lång), f. 3. Säd, framförd till qvarn,
för all malas.
MÄLDAFGIFT, f. 3. Afgift för målning.
MÄLTA, v. a. 4. Förmcdclst blölning bringa
säd till lindrig groning och sedan torka den. M.
säd. — V. n. 4) (om osådd säd) Gro. — 2) (orn
träd) Skjuta knoppar. — Mältande, n. 4.
MÄLTARE, m. S. Person, som förrättar
mält-ning af säd.
MÄLTBOTTEN, m. 2. pl. — bottnar, eller
MÄLTGOLF, n. 5. Golf, hvorpå säd, som
mältas. upplägges i högar.
MÄLTHUS, n. 5. Särskilt hus, der säd mältas.
MÄLTKAR, n. 5. Kar, hvari säd, som skall
mältas. lägges i blöt.
MÄLTLAFVE, m. 2. pl. — lafvar. Se
Mäll-golf.
MÄLTNING, f. 2. Förfarandet, då säd mältas.
MÄN, pl. af Man.
MÄNGA, v. a. 2. (l. mengen) Blanda. M ihöp,
blanda, röra ihop. — Syn. Se Blanda.
MÄNGD, f. sing. 4) Antal af många. En m.
af menniskor. Fånga cn hel m. af fisk. — 2)
M-en, se Hopen (under Hop, 2). Så tänker
m-en.
Anm Mängd och Myckenhet skilja sig
egentligen deruli, all Mängd har afseende på antal,
betecknar del som kan räknas, hvaremol
Myckenhet betecknar del, som endast kan mätas
eller vägas, ehuru denna skilnad sällan noga
iakltages.
MÄNK, MÄNNISKA. MÄNSKLIG. MÄNTA,
m. fl., sc Menk, Menniska, o. s. v.
MÄRG, MÄRGEL, m. fl., sc Mcrg, Mergel, Scc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
