Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Murgröna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUR
MUS
113
Växt med ständigt gröna blad. Hcdcra Helix. Brukas
oftast kollektivt för plural.
MURGRÖNA, f. 1. Se Mur grön.
MURHACKA, f. 4. Se Murhammare.
MURHAMMARE, m. 2. pl. - hamrar. Elt
slags hammare eller hacka, som vid murning
begagnas att afhugga mursten.
MURKALK, m. sing. Sådan slags kalk, som
användes till murbruk.
MURKEN, mürrk’n, a. 2. neulr. — el. Rött
genom inverkan af vatten eller andra välskor.
Säges isynn. om Irä, samt ben, länder, o. d. —
Murkenhel, f. 3.
MURKLA, mürrkla, f. 1. Elt slags svamp,
allmänt bekant som köksväxl. Morchella csculenta.
(Fam. skämlv.) Han har m-lor, har pengar.
MURKNA, v. n. i. Blifva murken. —
Murk-nan de, n. 4.
MURKRONA, L 1. Guldkrona, som hos
Romarne till äretecken gafs åt den, hvilken först
hade besiigil muren vid en fiendllig stads stormning.
MURMELDJUR, n. 3. Djur af Gnagarne, ej
olikt en gris, med rödgrå hud, svari fläck ig rygg,
korta öron och svans; ligger om vintern i dvala
samt dresseras all göra hvarjchanda konster.
Arcto-mys Marmota.
MURNING, f. 2. Arbclet, då man murar.
MURPISKA, f. 4. Se Murhammare.
MURRHÅR, n. 5. De långa hår, som kattor
m. fl. djur hafva på Ömse sidor om munnen.
MURRUTA, f. 1. En art Lånke i gamla
murar och bergsspringor. Asplenium Ruta
Muraria.
MURSALT, n. sing. Kalksalt på gamla murar.
MURSAND, m. sing. Sand, som användes till
murbruk.
MURSLEF. f. 2. pl. — slefvar. Flalt, tunt,
trekantigt redskap af jern med handlag, som
murare begagna alt slå på murbruk med.
MURSTEN, m. 2. 4) Sten, som begagnas till
murning, såväl naturlig som konstgjord (murtegel).
— 2) (i sing. kollektivt) En mängd sådana stenar.
MURTEGEL, n. 3. 4) Af lera formad och
bränd mursten. — 2) (i sing. kollektivt) Mängd
af sådana murstenar.
MURVERK, n. 3. Samtcliga till ell
byggnadsverk hörande murar, hvalf, m. m.
MURÖDLA, f. 4. En art Ödla, omkr. 7 tum
lång, ofvan grönaktig med svarla fläckar eller
ränder, inunder röd eller hvitlett; uppehåller sig
gerna på gamla murar. Lacerla muralis.
MURÖRT, f. 3. En art af örtslägtct Fänting,
på torra ställen, med purpurröda blommor.
Gy-psophila muralis.
MUS. f. 3. pl. möss. (t. Maus) 1) Råtta,
isynn. liten. Brukas numera föga, utom i vissa
talesätt; i allmänhet säges: Rålla. Fånga möss.
Råttor och möss. Se äfv. Kall. Bildar
sammansättningen Näbbmus. — S. f. 3. (skepp.) M.
på ell låg, elt slags knop på ett tåg, till alt
förekomma dess slirning. — S. f. 2. (lågt)
Qvinno-blygd.
MUSBLACK, a. 2. Af en blackgrå färg, lik
den, som råttor hafva. M. häst.
MUSCH, m. 3. (fr. Mouche, af lal. Musca,
fluga) Liten svart laftfläck, hvarmed fruntimren
fordom betäckle finnar i ansiglet, eller som fästes
der. alt förhöja hvilhelen af anslgtshyn. Kallas
äfv. Muscbplåsler, Skönhelsplåster.
MUSELMAN. se Musulman.
MUSER, müsärr, f. 3. pl. (lat. Musæ, från
grek.) Sånggudinnorna. De nio m-na.
MUSEUM, - séumm, n. 3. pk museer, (latinskt
ord ifrån grek.) 4) Samling af natur- och
konstalster. — 2) Byggnad eller rum. hvari en sådan
samling förvaras. — 3) Titel på vissa böcker och
tidningar af blandadl litterärt innehåll.
MUSFRAT, n. sing. Frat (se d. o.),
uppkommet genom råttors gnagande.
MUSICERA, v. n. 4. Utföra musik, spela på
musikinstrumenter. — Musicerande, n. 4.
Anm. Man har på sed na re liden, mindre lyckadi,
sökt ålergilva ordet med*. Göra musik, ehuru
delta egentligen är liktydigt med: sätta musik,
komponera. Lämpligare vore måhända, atl bilda
ell alldeles nytt ord, såsom l. ex.: Tonleka.
MUSIK, - i k, f. sing. (grek. Musikä’, egenll.
hvarje- sånggudinnornas konst) 4) a) Konsten alt
genom sammanbindning af sköna toner uttrycka
känslor och själstillstånd. Tonkonst. M-en är
en af de sköna konsterna. Lära m. — b)
Denna konst såsom vetenskap betraktad, eller
läran om tonerna med afseende å melodi, rytm
och harmoni. Tonlära, Tonvelenskap. Förstå sig
på m. Han känner m-en i grund. — 2) Alster
af denna konst. Vacker m. Sälta m., uppfinna
och på noter öfverflytta elt eller flera tonstycken.
Sälla m. till verser, till en opera. Den
franska, italienska m-en, de tonstycken, som af
franska, italienska tonsättare blifvit frambragta.
— Bildar sammansättningarna Krigs-, Kyrko-,
Konsert-, Opera-, Dansmusik, m. fl. — 3)
Utförande af tonstycken. Ulföra m. Blifva
undfägnad med en vacker m. Höra m. — Torde
kunna ålcrgifvas med Tonspel, Tonlek. — Hit
höra sammansällningarne Taffel-, Afton-,
Bröllops-musik. — 4) Sällskap af tonkonstnärer, som
vanligen utföra musik tillsammans.
Gardesregementena ha god m., skickliga musikanter. — 3) (fig.)
Säges om vissa behagliga eller obehagliga toner.
Hennes rösl är en ljuf m. (Iron.) Gossen föll
på näsan, och del blef m. af, skall man Iro.
— Hit hörer sammansättningen Kaltmusik. —
Ss. M-f esl, -lä rare, -skola
MUSIKALIER, - - åliärr, s. 3. pl. Se
Musik-noter. [—calicr.]
MUSIKALISK, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på tonkonsten. M-l instrument, se
Musikinstrument. M. akademi, oflenllig högre
undervisningsanstalt i tonkonsten. M-l öra, fint
öra, som förslår alt uppfalta musik. — 2) Som
älskar och ulöfvar tonkonsten. Man är i delta
hus myckel m. — 3) Välljudande. Den sorlande
bäckens m-a ljud. [— calisk.]
MUSIKALISKT, adv. 4) På ett sätt, som
röjer kännedom i tonkonsten. Tala myckel m.
— 2) På elt välljudande sätt. Del låler m.
[— calisk t.]
MUSIKANT, - - annl, m. 3. En, som idkar
tonkonsten blott såsom bandtverk, ulan högre
färdighet eller insigl i dess grunder. Spelman.
[— cant.]
MUSIKDIREKTÖR, musikdiräcklÖ’r( m. 3.
Anförare för ett sällskap tonspelare. [— [-direc-leur.]-] {+direc-
leur.]+}
MUSIKNOTER. - fknötärr, f. 3. pl. Se Noter.
MUSIKUS, müsikuss, m. pl. musici. En, som
idkar rnusik såsom skön konst, vare sig i
egenskap af tonsättare eller lonspelare. Tonkonstnär.
[Musicus.]
MUSIVARBETE. -iv–-, n. 4. Se Mosaik.
MUSIVGULD, - fvgülld, n. sing. (på latin!
aurum musivum ell. a. mosaicum) Blandning
af svafvel, tenn, qvicksilfver och salmiak, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
