Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mandeltårta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAN
MANDELTARTA, f. 1. Tårta, tillredd af
mandeldeg.
MANDELTVÅL, m. sing. Hvit tvål med
till-mU af finslölt mandel.
MANDIBEL, manndi’b’l, m. 3. pl. — dibler.
(laL Mandibulum) Mandibler kallas det öfre
k&flparet uti insekters mun.
MANDOLIN, manndoli’n, m. 3. (ital.
Mando-lino) Elt litet, med fyra stål- och
messingsslrän-gar för sed t instrument, som liknar luta och
stämmes som en violin.
MANDOM, m. sing. (af Man, II, 4) 4) (i
kyrklig stil) Menniskonatur. Chrisli m-s
anam-melse, antagande af menniskonatur. — 2) Se
Manbarhet. — 3) Tapperhet. Fäkla, strida
med m. Ådagalägga mycken m. — Syn. Se
Tapperhet.
MANDRILL, manndri’11, m. 3. En art
babian på Guinea, vid Cap m. fl. orter.
Cynoce-phalus leucophæus.
MANDRÅP, n. 5. Se Dråp.
MANDRÅPARE, m. 5. Se Dråpare.
MANÉGE, manésch, m. 3. (fr.) Ridbana,
ridhus. ridskola.
MANER, mån’r, m. 3. pl. (lat. Manes) De
aflidnes andar, vålnader, skuggor. Förekommer
någon gång i den högre stilen.
MANER, -ér, n. 3. (fr. Maniére, af lat.
Manus, hand) 4) Sätt, vis. På svenskt, franskt
m. På godt m., med godo, med goda ord, råd,
föreställningar, varningar; ulan våld. — Ingår
adverbialt i flera sammansättningar, såsom: På
soldat-, husar-, student-, prestmaner, o. s. v.
— 2) (i plur.) En persons vanliga sätt att
uppföra sig. Han har goda m. Behagliga,
intagande m. — 3) (i skön konst) a) (i högre mening)
Uttrycket af en konstnärs hela skaplynne i alla
dess skiftningar. — b) (i dålig mening)
Konst-nårsvana, som öfvergåll till en stel enformighet.
— 4) (i musik) Ett slags melodisk prydnad.
MAXERLIG, a. 2. Som har goda maner, vet
att skicka sig med folk. — Syn. Se Artig. —
Manerligt, adv.
MANERL1GHET, f. 3. Godt skick, sätt att
vara. — Syn. Se Artighet.
MANET» -ét, m. 3, Elt slags stråldjur i
hafven, stort som handen, geléakligt, liknande
halfstelnadt lim, ofvanpå kupigt som en omvänd
skål; dess massa eller saft ytterst brännande på
huden. Medusa aurila.
MANFOLK, n. 5. (helst i plur.) Mansperson.
Alla m-en i byn. Galen efter m.
MANGAN, manngan, m. sing. Ett slags
metall, gråhvit, i brunsten som oxid.
MANGEL, m. sing. (gam.) Brist.
MANGEL, m. 2. pl. manglar. Maskin, hvaraf
man beljenar sig att pressa och gifva glans åt
tyger, eller att släta tvättkläder, på olika sätt
inrättad, vanligen med valsar, emellan hvilka tyget
går, eller omkring hvilka kläderna vecklas, för
all sålunda passera under någon svår tyngd.
MANGELBOD, f. 2. Uthus, hvari en mangel
är uppställd.
MANGELBOTTEN, m. 2. pl. — bottnar.
Un-terlaget, hvarpå rullarne gå, i en vanlig mangel.
MANGELBRÄDE, n. 4. Se Mangelbotlen.
MANGELDUK, m. 2. Duk, kläde, lakan»
hvilket lågges om det, som skall manglas.
MANGELKAFLE, m. 2. pl. - kafiar. Vals,
rulle af hårdt trä, som begagnas i en vanlig
mangel.
MANGELKISTA, f. 4. Den öfre, rörliga
de
&AN Ü
len af en vanlig mangel, som vid mangling skjules
fram och tillbaka.
MANGELSTEN, m. 2. Sten, lagd i en
man-gelkista.
MANGELSTOCK, m. 2. Se Mangelka/le.
MANGLA, v. a. 4. Medelst mangel pressa,
gifva glans åt tyger, eller släta tvättkläder. —
Manglande, n. 4. o. Mangling, f. 2.
MANGLARE, m. 5. En, som manglar.
MANGOLD, månngå’lld, m. sing. Växtslägtet
Beta, innefattande arterna Röd- och Hvitbela.
MANGRANT, adv. (af Man, II, 2) Alle man,
så många som de äro, voro; alle man utan
undanlag. M. gå ut emot fienden. [— grannt.]
MANGÅRD, m. 2. (af Man, II, 4)
Boningshusen vid en gård på landet.
MANHAFT1G, a. 2. Tapper, modig. En m.
karl. Brukas äfv. som titel för menige soldater,
isynn. på bref. — Syn. Se Tapper. —
Man-ha f tigt, adv.
MANHAFTIGHET, f. 3. Tapperhet, mandom.
— Syn. Se Tapperhet.
MANHELGD, f. sing. (gam.) Skydd, för en
man, af lag och landsrätt.
MANHEM, månnhémm, nom. prop. n. (af Man,
II, 4) Egcnll.: Menniskornas land. Fordom
bruklig benämning på Sverige.
MANI, - ni’, f. 3. (grek. Mania) Vurm.
MANIERA, v. a. 4. (fr. Manier) Handtera;
styra, leda, behandla. — M-d, part. pass,
(ad-jektivt, i skön konst) Konstlad, tvungen, sökt.
MANIFEST, –fä’sst, n. 3. o. S. (af lat.
Ma-nifeslus, uppenbar) 4) Af högsta statsmakten eller
ett parti afgifven offentlig förklaring, hvari
redo-göres för dess rättsåsigler och bevekelsegrunder i
någon vigtig angelägenhet. — 2) (sjöt.)
Förteckning Öfver ett fartygs last. *
MANIFESTATION, –fästatschön, f. 3.
Uppenbarande.
MANIFESTERA, v. a. 4. (lat. Manifestare)
Uppenbara.
MANILJ, -i’llj, m. 3. (fr. Manille) Högsta
trumfen i lomberspelet, näst spadiljen.
MANING, f. 2. Handlingen, då man manar.
MANIOK, månnjåck, m. sing. Tropikväxt,
hvars rot innehåller ett stärkelseämne, i
verlds-bandeln kalladt Tapioka. Manihot utilissima.
[Manjok.]
M/ANIPEL, - ni’pp’l, m. 3. pl. — ipler. (lat.
Manipulus) 4) Ett kompani soldater hos de fordna
Romarne. — 2) (på recepter) En hand full, göpen.
MANIPULATION,–––––-tschön, f. 3. 4)
Användande af riktiga handgrepp. — 2) Strykning
med händerna vid magnetisering.
MANIPULERA, v. a. 4. Förrätta något med
vissa dertill nödiga handgrepp.
MANKILL, mannki’ll, m. 3. (af eng. Man,
menniska, och Kill, döda) Elt af hvalfiskben
flä-tadt vapen med en i ändan innesluten blykula.
MANKE, månngke, m. 2. pl. mankar. (af
Man, I.) Öfversta delen af halsen på hästar och
oxar.
MANKERA, manngkèra, v. n. 4. (fr.
Man-quer) 4) Felas, fallas, brista. — 2) Underlåta,
försumma något; fela, förse sig, förgå sig emot
någon.
MANKÖN, n. sing. (af Man, II, 4) Det af de
begge könen, som af naturen är ämnadt att
befrukta det andra och sålunda bidraga till släglets
fortplantning.
MANLIG, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på mankön. M-a arfvingar. M-a köneG
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
