Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Liftag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIF
LIfTAÖ, Ifvtåg, n. 3. Tag om lifvet vid
brottning.
LIFTJENARE, m. 3. Tjenare, som
företrädesvis har sin herres förtroende.
LIFTRUPPER, se Lif- och Huslrupper.
LIFTRÖJA, f. 4. Undertröja med ärmar,
ofvanpå linnet.
LIFVA, v. a. 4. Gifva lif ål. Säges både
egentl. o. fig. L. en död kropp, materien, en
bild. (Fig.) L. ens mod, hopp, förtröstan. L.
någon till verksamhet. — Lif v ande, n. 4.
L1FVAKT, f. 3. Trupp, hvars bestämmelse
är att vaka öfver en regerande persons säkerhet.
— Syn. Garde. — S. m. Soldat, knekt, som
tillhör en sådan trupp.
LIFVAPEN, n. 5. Skyddsvapen till kroppens
betäckning.
LIGA, f. 4. (ilal.) 4) Förbund emellan flera
stater. — 2) (i dålig bem.) Hemlig förbindelse
mellan flera personer, för att genomdrifva någon
plan.
L1GAMENT, –mä’nnt, n. 3. o. K. (lat.
Li-gamenlum) 1 anatomien. Benämning på mer eller
mindre bandformiga membraner, bestämda att
hålla vissa kroppsdelar i fasta och orubbade lägen.
Band.
LIGATO, ligalo. Italiensk musikterm. På ett
sammanbindande eller släpande sätt.
LIGATUR, - - ür, f. 3. 4) Åderband, förband;
förbindning. — 2) (i musik) Sammanbindning af
flera toner.
LIGG, n. 3. (byggn.k.) Den liggande sidan af
en sten.
LIGGA, v. n. 4. Impf. Låg. Sup. Legal.
Part. pret. Legad (förekommer endast i
sammansättningar) 4) (i allmänhet) Hafva ett vågrätt eller
lutande, utsträckt läge på en yta. Säges om
kroppar, hvilkas understöd faller nedanför
tyngdpunkten. L. i en sång, på soffan, på bara
marken. L. på magen, på ryggen, med magen,
ryggen närmast intill den understödjande ytan.
Säcken l-er på golfvel. Boken l-er på, under
bordel. (Talesätt) Hans bord låg fullt af böcker,
del låg fullt af böcker på hans bord. L. nere,
vara nedfallen; äfv. (fig.) vara i dåligt skick, t. ex.:
handeln ligger nere. L. omkull, vara
omkull-fallen. L. néd, genom sin tyngd under liggandet
hoptrycka. L. på knä, hafva ena eller begge
knäen böjda, hvilande på marken, med kroppen
för Öfrigt i upprätt ställning. Hönan l-er på
ägg ell. blott ligger, för att utkläcka ungar. L.
ut ägg, ligga på ägg, lilldess ungarne blifva
utkläckta. L. ofvanpå, äfv. (fig.) hafva öfverhand,
företrädet, t. ex.: han vill alltid i dispulcr l.
ofvanpå. I samma mening säges äfv. L. ö’fver.
L. under, äfv. (fig.) vara underlägsen, l. ex.: del
partiet l-er under. — 2) (om person) a) Hvila
i säng, för alt sofva, i sjukdom, o. s. v. L. Ull
sängs ell. blott l. Han vill gerna l. väl. Man
l-er illa på den gäslgifvaregården. Han l-er
redan, har redan lagt sig till hvila. L. sjuk,
vara sängliggande sjuk. L. sig sår, ligga så lång
lid, att man får liggsår. L. borta, ute, sofva
öfver nallen b., u. L. üle, äfv. sofva under bar
himmel. L. hos, ihop med någon, tillsammans
med någon i samma säng. L. ihjél, döda genom
qvåfning under kroppens tyngd, medan man
ligger, t. ex.: L. ihjel ell barn. (Bibi.) L. nä r,
besofva. L. ofvanpå (om sjuka), ligga påklädd
ofvanpå täcket. L. ålskils, hvar för sig, ej
tillsammans. — b) Hvila öfver natten, under resa,
vandring. L. hos någon. L. öfver nallen (ell.
n.
tid &
blott t.) på en gästgifvaregård. — c) Vistas,
uppehålla sig, vara, befinna sig. L. i fäll, i
qvar-ler, i garnison. L. vid akademien. L. på en
gästgifvaregård och vänta på hästar. Han
l-er på landet. L. jemt på krogen. L. qvar,
stilla på ell ställe. Han l-er för
Mantua,knm-perar, är lägrad för M. Ligg derifrån, håll dig
derifrån. Han l-er aldrig ifrån krogen, är
aldrig derifrån. (Pop.) Ligg undan, ligg hän, gå
ur vägen. Hon l-er jemt i fönstret. Hon l-er
aldrig ur fönstret, är aldrig derifrån. Han l-er
aldrig af hästen, rider ganska ofta. L. inne,
hålla sig inne på sina rum. (Fig. fam.) L. inne
med någon, hafva hemligt förstånd med honom.
De l. inne med hvarandra. (Pop.) L. jemt i
arbetet, arbeta träget. — 3) (om sak) a) Hafva
läge, plats; vara belägen. Tunnan l-er ej, der
den bör l. Linne, som l-er i blöt. Del l-er
i skåpel. Skeppet l-er i hamnen. Eli berg
låg framför oss. Staden l-er nära hafvet. Del
slottet l-er väl, täckt, illa. Byn l-er långt
härifrån. Fönstret l-er ål galan, mot söder.
Mina rum l. för nordanvinden. Sida i en
triangel, som l-er emot en vinkel. Vigler, som
l. i hvarandra. Hans hus l-er näst intill milt.
Deras ägor l. om hvarandra. Flera byar l.
rundl omkring. Huset l-er så Ull, all . . .
Släden l-er väl, illa till för handel, är väl, illa
belägen för h. Hemmanet l-er väl Ull för
honom, har för honom ett passande läge. Låta
något l. framme, üle. Näten l. üle, äro utlagda
i sjön. EU jordlager, som l-er ofvanpå, öfver
ell annal. — b) Hafva riktning åt ett visst håll.
Vägen l-er Ull staden N. Om er väg l-er
ditåt. Vägen l-er tält förbi, igenom byn. Vädret
l-er ifrån land, ifrån söder, l-er på, åt land.
Vädret, hafvet l-er på’, stället är utsatt för
vädret, för vinden ifran hafvet. Solen l-er på’,
stället ligger öppet för solskenet. Begnel låg på
fönstren. — c) Förvaras orörd, osåld, oanvänd.
Låta frukt, varor l. Denna frukt tål ej att l.
Låta sina penningar l., ej göra dem fruktbara.
L. af sig, blifva sämre genom liggning; (fig.)
genom brist på öfning glömma, hvad man lärt eller
kunnat, mista färdighet i något, t. ex.:
Spannmål l-er af sig. (Fig.) Han har legal af sig i
latinet. L. Ull sig, förbättras genom liggning.
— 4) (både om sak och person) Stödja sig, hvila
med sin tyngd på något. Hela tyngden l-er på
den pelaren. Bräderna l. på bjelkar. L. på
armbågen. L. tungt på pennan, trycka den med
handen nog hårdt emot papperet. — 3) Vara
be-grafven. Här l-er N. N. — 6) (om sjöar och
floder) Vara tillfrusen. Sjön, strömmen l-er. —
7) Vara lutad, luta sig. Säden l-er, är
nedslagen till marken af regn. Ständigt l. öfver
boken, läsa alltjemt. — 8) (om fartyg) L. ell. l. ån,
hålla kurs. Hur l-er fartyget? L. bi, i storm
blott föra de segel, som tjena all hålla förskeppet
till vinden. L. Ull ankars, vara ankrad. L,
under land, tätt invid landet (ifrån sjösidan sedt).
L. under sjön, emellan tvenne höga vågor. L»
på svaj, för blott ett ankar. L. vindrätl, till
ankars med vinden rätt för ifrån. L. förbi,
öfver en udde, segla förbi den. L. igenom ell
sund, passera derigenom (vid lovering). Vi lågo
ål land, höllo ål 1. L. ö fver, ligga i en hamn
öfver den bestämda tiden för varornas lastande
och lossning. — 9) L. ingår äfv. i följande
ord-ställningar och talesätt: Låta ell arbele l., låta
del hvila, hålla upp dermed. (Fam.) L. jemt och
läsa, ständigt sysselsätta sig med läsning. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
