Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Klimpa sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
826 KLI
mansättningsvis, såsom Jord-, Ler-, Blodklimp,
m. m. Man säger äfv. Guldklimp. — 2)
Benämning på ett slags tillredning af näringsämnen, då
de formas i små mer eller mindre runda bollar
och kokas. Nyttjas antingen som särskilt rätt,
eller att äta till soppor. K-ar och fläsk. K-ar
i köttsoppa.
K LIMPA SIG, v. r. 1. Formera sig i
klim-par.
KL1MPIG, a. 2. Som beslår af, är
uppblandad med klimpar.
KLINGA, f. 4. 4) Långt och smalt, i
allmänhet flatt, egghvasst eller spetsigt stycke stal
eller jern, som begagnas till skärning, huggning
eller stickning. K-n på cn värja, sabel, knif,
dolk, borr. — Bildar sammansättningar med alla
dessa ord; således: Värjklinga, <5ec. — Syn. Blad.
— 2) Säges äfv. ofta i st. f. Värja, Sabel. Min
k. skall färgas röd i fienders blod. (Fig.) Låta
springa öfver k-n, döda, nedsabla, nedhugga
fiender efter vunnen batalj, i stormad stad,
fästning. o. s. v.
KLINGA, v. n. 4. 4) Gifva klang (se d. o.).
Glas k., när man stöter dem emot hvarandra.
Silfver k-r. (Ordspr.) Ilar jag del som k-r, nog
får jag dem som springa, har man pengar, nog
får man dem som vilja biträda en. — 2) K. med
glasen ell. blott k., vid drickande stöta ihop glasen,
så alt de klinga. — K-nde, part. pres. K. lon.
Ljufl k. Med k. spel och flygande fanor,
under full mililärmusik och med utvecklade fanor.
Adjektivi säges äfv.: K. mynt, prägladt af ädla
metaller (guld eller silfver).
KLINGANDE, n. 4. 4) Se Klang. — 2) K.
méti glasen ell. blott k., glasens hopstölning vid
drickande.
KLING KLANG! eller KLINGELIKLANG!
(fam.) Interjeklion, som genom sjelfva ljudet
efterhärmar kroppars klingande.
KLINGKLANG, klf nngklänng, n. 5. sing. (fam.)
Klingande ljud.
KLINGSMED, m. 3. Smed, som tillverkar
värj-, sabel-, knifklingor o. d.
KLINGSMIDE, n. 4. Tillverkning af alla
slags skärande verktyg.
KUNGSTÅL. n. sing. Stal af medelhärd sorl,
ulan jern, väl garfvadt och räckt i 3 till 3/2 alns
långa stänger.
KLINIK, -fk, f. sing. (med.) Praktisk
undervisning i läkekonsten, vid sjuksängen.
KLINK, klfnngk. (skepp.) Byggd på k., då
bordläggningsplankorna äro fastnaglade ined
sidokanterna öfver hvarandra.
KLINK, klinngk, se Klinkerl.
KLINKA, klfnngka, f. 4. Kolf eller regel,
som tjenar till slängningsmedel på dörrar, hvilka
icke äro försedda med lås, och som upplyftes ell.
nedfälles medelst ett trycke.
KLINKA. klfnngka, v. n. 4. (fam.) Sitta och
fingra tangenterna på elt klaver eller fortepiano,
ulan alt kunna spela; äfv. spela dåligt och hackigt
på elt sådant instrument. — Klinkande, n. 4.
o. Klinkning, f. 2.
KLINKA. klfnngka. v. a. 4. (skepp.) K. en
bull, ulhamra ändan af en bult till hufvud. Jfr.
Klinkbull.
KLINKBULT,m. 2. (skepp.) Vanlig bult, som
drifves hel och hållen genom träet, så alt cn ring
eller plåt kan sättas på ändan, mot hvilken bullen
hamras, tills den bildar elt hufvud.
KLINKERT, klfnngk’rt, m. sing. En
mur-sienssorl, hard som sten, grågul och begagnad
KLI
till brunnshvalf. vattenmurning, m. m. Kallas
äfv. Klink och Klinksten.
KLINKHAKE, klfnngkhåke, m. 2. pl. —
hakar. Hake på en klinka.
KLINKOR, klfnngkårr, f. 4. pl. De köttiga
delarne af sätet.
KLINKSTEN, klfnngkstén, m. sing. Se
Klinkerl.
KLINOMETER. se Clinomeler.
KLINT, m. 2. 4) Öfversla delen af ett bere.
när den är brant och spetsig. — 2) (pop.l
Hufvud. skalle (isynn. hjessan och pannan). Slå
någon i k-en.
KLINT, m. sing. (hot.) 4) örlslägtet Centaurex
— 2) örten Agrostemma Gilhago.
KLINTAR, m. 2. pl. Se Klinkor.
KLIPPA, f. 4. Fristående, jordfast, i ett helt
sammanhängande massa af sten, ofta enstaka,
brant, hög och spetsig. Berg och k-ppor. En
strand, full med k-ppor. Hafvet är der fulll
af k-ppor. — Ss. Klipp full.
KLIPPA, v. a. 2. (I landskapsmål: Impf.
Klapp. Sup. Kluppit) 4) Med sax afskän.
Låta k. af sig skäggel. K. håret af någon.
K. ull. — K. af, bort, undan, se Afklippa,
<5cc. — 2) Med sax slycka, dela, genomskära. K.
tyg, papper. K. sönder. K. UTI. upp, ut
Tillklippa, &c. — 3) Med sax afkorta; skära,
pulsa, jemna i kanterna, utomkring. K. hår.
K. naglarna. K. träd. K. papper, cn hall i
kanterna. K. vingarna på en fågel. (Fig.)
K. vingarna på någon, se Släcka. — 4; K
någon, med sax afkorta och putsa dess har. K.
ell får, med ullsax aftaga dess ull. — 5; ffic.
fam.) Preja, skinna, bedraga på penningar. K.
någon. — V. n. 4) (om saxar) Vara hvass. bita.
Saxen k-pper ej, är för slö. tar ej. — 2) K,
med ögonen, lidi och ofta blinka med d«m. K.
med öronen (om hästar), hastigt resa upp dem.
— Klippt, part. pass. (Fam.) Del passar, som
del vore klippt och skuret ål mig, som om det
enkom vore gjordt åt mig. (Fig. fam.) Fara k.
och skuren Ull något, vara dertill utmärkt väl
passande. Del skall ändå vara klippt, sages
om den. som af envishet alltid vill ha rätt och
sista ordet, om han än har aldrig så orätL
KLIPPANDE, n. 4. Se Klippning.
KLIPPARE, m. 3. I. 1) En. som klipper.
Har sammansättningen Myntklippare. — 2 fig.
fam., med anledning af myntklipparc) Se Skålm.
KLIPPARE, m. 3. II. (t. Klepper) 4
Benämning på ett slags små, qvicka. snällfotade
ridhästar, som användas till kurirhästar, till hästar
för domesliker, till jagl, äfven till promenadridter
för damer och gossar. — 2) Fisksläglet Chælodon.
KLIPPDUFVA, f. 4. En art dufva, omkrinc
14 tum lång, blågrå, halsen skimrande i grönt,
bröstet i purpur, bakryggen hvit; bor i skrofligi
klippor vid hafvet. Är urstammen till de tama
dufvorna. Columba Livia.
KLIPPFAST, a. 4. Fast, stadig som klippan.
KLIPPFISK, m. 2. 4) Benämning i handeln
på en sort torkad Stortorsk (Gadus Morrhua . —
2) a) Fiskslägtet Chælodon. — b) En art deraf.
med cn lång och smal mun, lik en näbb, hvarmed
han sprutar vatten flera fot uppåt klipporna p.i
insekter, dem han sålunda fångar. Chælodon rosträtas.
KLIPPGRUND, m. sing. Sammanhängande
stenbollen i hafvet.
KLIPPHÖNA, f. 4. Ett slags fågel i Guiana.
stor som pii dufva. brandgul, mod en duhhel.
søl-fjäderlik fjäderkam i hufvudet. Pipra rupicola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
