Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Isterböld ... - J - J ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
786
IST
JA
ISTERBÖLD, m. 3. Böld, bildad af clt ämne,
liknande islcr.
ISTERHAKA, f. 4. Fett, som sätter sig
under hakan på somliga menniskor och bildar en
hängande afsats derunder.
ISTERHINNA, f. 4. Hinna uti magen på
menniskor och djur, Öfvertäckt med ister.
ISTERMAGE, m. 2. Se Islerbuk, 4.
ISTIGA, v. n. 3. (böjes sorn Sliga) Vanligare
Stiga uli. — I sli gande t n. 4. o. [stigning, f. 2.
ISTOPPA, v. a. 4. Vanligare Stoppa i. —
[stoppande, n. 4. o. [stoppning, f. 2.
ISTRÖ, v. n. 2. Vanligare Strö f. —
[ströende, n. 4.
ISTÅNDSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla)
Sätta i stånd och godt skick. — I s länds
ällan-de, n. 4. o. I stånds ällning, f. 2.
ISUGA, v. n. 3. (böjes som Suga) Säges i
målarkonsten, om färger, hvilka, sedan de
kommit på duken, blifva malla.
ISVÄG, m. 2. Väg öfver is. Fara i-en lill
ell ställe.
ISY, v. a. 2. Sy fast uti eller vid. I. en
knapp i en rock. — Äfv. Sy t. — Isyende,
n. 4.
ISYNNERHET, adv. Se 7 synnerhet (under
Synnerhet).
ISÄNKA, v. a. 2. Sänka i ett flytande ämne.
— [sänkande, n. 4. o. Isänkning, f. 2.
ISÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) 4) Sälta
in uti. 7. skaftet i piphufvudel. — Äfv. Sälla
f. — 2) (fig.) Ingifva, inråda. Hvem har isall
honom sådana galenskaper? — Vanligare
Sälla i. — [sättande, n. 4. o. [sättning, f. 2.
ISÖ, fsö’, f. 2. Flytande isstycke af större
utsträckning.
ISÖRT, fsö’rrt, f. 3. En afrikansk saflväit,
märkvärdig för de utsvällda bladcellerna, som
lik
na daggdroppar eller ispcrlor, tätt strödda öfver
örtbladens yla. Mesembryanlhemum
chryslalH-num. Kallas äfv. Isplanla.
ITALIENSK,––––ännsk, a. 2. Som tillbör
eller har afseende på Italien ocb dess
innebyggare; som är lödd, inhemsk, finnes, växer eller
tillverkas uti Italien; äfv. derifrån kommen, der
brukad,
a folkel, språket, [-a halmhallar.
ITALIENSKA.–––-ä nnska, f. 4. 4) Italiensk
qvinna. — 2) Italienska språket.
ITAPPA, v. a. 4. Tappa (dricksvaror) i [-något slags kärl. — Äfv. Tappa i’. — Ilapp
ande, n. 4. o. [lappning, f. 2.
ITEM, fUmm, adv. (lat.) Likaså, äfvenledes,
jemväl.
ITERATION,––––tschön, f. 3. Upprepande,
förnyande.
1TERERA, v. a. 4. Upprepa, förnya.
ITÄNDA, v. a. 2. Sc Anlända. — Äfv.
Tända i’. — Händande, n. 4. o. Iländn ing,
f. 2.
ITÖMMA, v. a. 2. Uttömma i något. — Äfv.
Tömma f. — [tömmande, n. 4. o.
[tömning, f. 2.
IVISPA, v. a. 4. Under vispning iblanda, iströ.
— Äfv. Vispa t. —[vispande, n. 4. o, Ivi
sp-ning, f. 2.
IVRÄKA. v.a. 2. Häftigt och vårdslöst kasta
något tungt i något. — Äfv. Vräka f. —
[vräkande, n. 4. o. 7 v r ä k n i n g, f. 2.
IVÄFVA, v. a. 2. I och genom sjelfva
varningen af elt tyg dcruli anbringa (figurer o. d.).
— Iväf vande, n. 4. o. Iväf ning. f. 2.
IVÄLTA, IVÄLTRA, v. a. 4. Väfta, vältra
något ned uti. — Äfv. Välla, Vältra f. —
[vällande o. Ivällr ande, n. 4. — IväHning
o. [ vällr in g, f. 2.
IÅNS, se Jans.
J.
J, jod ell. långt i, n. S. 4) Tionde bokstafvcn
i alfabetet. Har alltid sitt eget lena ljud, t. ex.:
Ja, just, aj, nej, löje. Härifrån undantagas vissa
från fransyskan lånade ord, i hvilka j uttalas som
sch, l. ex.: Jalusi, jellon, jurnal, projekl. —
2) Ljudet, som uppkommer, då bokstafvcn j
uttalas. — 3) Förkortningar: J. II. S. = Jesus
ho-minum salvator. — J. u. C. = Juris utriusque
Candidat. — J. u. D. = Juris utriusque Doclor.
— J. u. L. = Juris utriusque Licentiat. — J:r
= Junior (yngre).
J, pron. pers. pL Brukas i tilltal lill flera,
mest i skrift och högtidligt tal; i hvardagsspråket
aäges vanligen AT. Jfr d. o.
JA, adv. 4) Brukas, för att bejaka en fråga,
som icke innehåller någon nekande parlikel.
Kommer han? Ja. Får genom förbindelsen med
några andra advcrber cn förstärkt, olika skiftande
betydelse, t. ex.: Är malen god? Åh ja, rätt
bra, temmeligen bra. Har du varit i kyrkan?
Ja visst, det är naturligt, faller af sig sjelft; del
var alt fråga! Skall jag hjelpa dig? Ja men
(uttalas jamänn), ja väl (ull. javä’1), det är jag
nöjd med, tycker jag om; ja, det är bra. — 2)
Ja så (uttalas jaså’) säges, då man af andras tal
eller handling inhämtat eller erfarit någol. i
mångfaldiga skiftningar af olika intryck och deraf
betingad olika betoning, uttryckande förundran,
likgiltighet, tillfredsställelse, harm, m. m. Han har
nyligen gift sig. Ja så. Ja så, del är du,
som gjorl mig del der skälmstycket! Ja så,
du vill inte; jag skall rd/ då lära dig alt
vilja. Ja så (uttalas jåasa’) yttras, då man
af en annan blifvit undcrrällad om något
oför-väntadt cllcr något, hvarom man förut haft
oriktig föreställning. — S. n. Jakande, bifall,
samtycke. Säga ja till allting. Svara ja. Edert
lal skall vara ja, ja, nej, nej. Fria och få
ja. Han har derlill fåll milt ja. Del sker
med milt ja. — In t. 4) Brukas, för att gifva
förhöjdi uttryck ål något föregående, l. ex.: Det
är nyttigt, ja nödvändigt. Ilan är rik. ja
mycket rik. Dan gör alla, ja sina ovänner
godt. Ja än mer. — 2) Nyttjas som ell
f>ll-ningsord vid åtskilliga interjcktionclla satser, för
all slärka uttrycket, l. ex.: Ja, del kan så vara.
Ja, del iror jag! Ja, nu är del för sent. Ja,
del är så dags nu! — 3) Nå väl. Vill ni gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
