Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ingående ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
768 ING
JNK
i. Aret, det som snart inträder. L balans,
behållning, som ingår i början af en räkenskap.
INGÅENDE, n. 5. Handlingen, då man ingår;
händelsen, att något ingår (för alla bem.). Vid
i-l i rummet. Ell fartygs i. i hamnen.
INGÅNG, m. 2. 4) Se Ingående (för bcm. 4
o. 5 af verbet Ingå) Vid hans i. i rummet. Vid
årets i. — 2) Rättighet att ingå. Lemna fri i.
— 3) Ställe, der man går in. l-cn lill ell hus,
cn kyrka, en hamn. — 4) Början. Vid årets
i. I-en af ell lal, en predikan, inledningen.
INGÅNGSSPRÅK, n. 6. Bibelspråk, som en
prest lager till ämne för sin predikan och
hvarmed den börjar.
INGÅNGSPSALM.fnngånngssållm.m. 3. Psalm,
som afsjunges i början af gudsljcnsien.
INGÄLD, m. 3. Se Inkomst.
INGÄRDA, v. a. 4. Omgifva mcd gärdsel,
gård, risgård, o. s. v. — Ingär dande, n. 4 o.
Ingärdning. f. 2.
INGÖTE, i’nnjö’te, n. 4. (gjut.) 4) Hål,
hvarigenom den smälla metallen ingjutes i en form.
Kallas äfv. Gjuthål. — 2) Metall, som fyllt lill—
loppsrännan emellan gjulhålcl och fonncn.
Kallas äfv. Gjulhufvud. — 3) Form, som
begagnas, då guld eller silfver gjutcs till slänger eller
skifvor.
INHACKA, v. a. 4. Genom hackning göra
något slags fördjupning i en sak. /. rännlor i
en slen. — Äfv. Hacka in — Inhackan de,
n. 4. o. Inhackning, f. 2.
INHALARE, m. 5. (sjöt.) Tåg, hvarmed
någol inhalas.
INHAMRA, v. a. 4. Genom hamring indrifva.
— Äfv. Hamra in. — Inhamrande, n. 4. o.
Inhamring, f. 2.
INHEMSK, a. 2. (af Hem) Som finnes, växer,
tillverkas, sker i elt land. I-a djur, växter.
En i. sjukdom. I-a varor, tillverkningar. I-l
krig, sc Inbördes.
INHEMTA, se Inhämta.
INHIBERA, v. a. 4. Inställa, förbjuda. —
Jnhiberande, n. 4. o. Inhiber in g, f. 2.
INHIBITION, innhibitschön, f. 3. Inställande;
förbud alt fortfara med något.
INHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga) 4)
Genom huggning göra något slags fördjupning i
en sak. — 2) Se In falsa. — Äfv. Hugga in. —
3) (jäg.) Af vanlig skogsmark genom huggning
tillreda jaglplals lill den beskaffenhet, den bör
äga. — Inhuggande, n. 4. o. Inhuggning,
f. 2.
INHYRA, v. a. 2. Mot hyras erläggandc låta
någon bo hos sig. I. någon i sill hus. — Äfv.
Hyra in. — Inhyrande, n. 4 o.
Inhyr-ning. f. 2.
INHYSA, v. a. 2. (af Hus) Låta bo hos sig,
i sitt hus. — Äfv. Hysa in. — Inhysande,
n. 4. o. Inhysning, f. 2.
INHYSES. i’nnhy’säss, a. oböjl. 4) Som bor
kostnadsfritt i en annans hus, En i. person. —
2j"IMm.) a) Som silter mycket inne, lefver för
sig sjelf. — b) Insvept i kläder, så att ansigtet
knappt synes. — Adv. Bo i., kostnadsfritt i
annans hus. Sitta i., äfv. (fam.) sitta mycket
inne, ej gä ut, lefva för sig sjelf.
INHYSESHJON, n. Ö. Person, som bor
inhyses.
INHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla) Hålla
tillbaka. /. en häst. Vanligare Hålla in. —
InhåIlande, n. 4. o. Inhållning, f. 2.
INHÄFTA, v. a. 4. Genom häflning insälla.
L papper i cn bok. — Äfv. Häfta in. —
ln-häftande, n. 4. o. inhäflning, f. 2.
INHÄGNA, v. a. 4. Omgifva mcd hägnad. —
Inhägnande, n. 4.
INHÄGNAD, m. 3. Inhägnad plats, rymd.
INHÄMTA, v. a. 4. 4) Inbringa, införa. Lata
i. vallen, ved. — Äfv. Hämta in, — 2) (fig.)
Förspörja, erfara, finna, lära. L kunskap,
underrättelse om något. I. kunskaper, förvärfva
sig k. I. en upplysning af någon, förfråga sig
och erhålla &c. I samma mening säges äfv.: /.
ens råd. ens tanka, yttrande. Jag i-r af ditt
bref, all ... . Jag kunde inlel mer i. af hans
lal. Deraf i-s, ail .... — Inhämtande.
n. 4.
IN HÄNDIGA, v. a. 4. Få, bekomma i
handom, emottaga. Jag har i-l erl bref. — In
händi g ande, n. 4.
INHÄNGA, v. a. 2. Föra in och hänga upp.
I. lorkkläder på vinden. — Äfv. Hänga in. —
Inhängande, n. 4. o. Inhängning, f. 2.
INHÖLJA, v. a. 2. Hölja rundt omkring på
alla sidor. — Äfv. Hölja in. — Inhöljande,
n. 4. o. Inhöljning, f. 2.
INHÖSTA, v. a. 4. Sc Inberga.
INI. i nni’, se Inuti.
INIFRÅN, innifran, prep. o. adv. Från det
inre af rum, ort, ställe. Man ropar mig i
huset. I. skogen, landet. Etl rop hördes i.
INTHALBOKSTAF, iniltsiålbokslåv, m. 3. pl.
— bokstäfver. Begynnelscbokslaf.
INITIATIV, iniltsiati v, m. o. n. 3. o. 5. 4)
Första framställning af förslag i ett ämne. Taga
i-en, göra första förslaget; äfv. (fig.) laga första
stegel. — 2) (i statsrätten) Rättigheten att
föreslå lagar. Konungen har ensam i-en.
INITIERA, inillsièra, v. a. 4. 4) Inviga i
rc-ligionshcmligheter. — 2) Intaga i orden, sällskap,
o. s. v. — 3) (Gg.) a) Undervisa (i velenskap,
konst, yrke), l. någon i filosofien. — b)
Bibringa kännedom om en sak. I. någon i en
sak. — Initierande, n. 4. o. Iniliering,
f. 2.
INJAGA, v. a. 4. 4) Jaga, fösa, drifva lill
del inre af ell rum, elt ställe, cn ort. — Äfv.
Jaga in. — 2) /. fruktan, göra rädd, förskräckt.
— In jagande, n. 4.
INJURIE, innjüric, f. 3. (lat. Injuria) 4)
Oförrätt. — 2) Förolämpning, skymf. — 3)
Ärerö-rigl lillmälc.
INJURIE-PROCESS, innjiirie-prosä’ss, m. 3.
Rättegång, anställd för en ärerörig beskyllning.
INK, inngk, m. 2. Påsesvulst på hästars ben.
INKALLA, v. a. 4. 4) Kalla all komma in.
I. någon ifrån galan. — Äfv. Kalla in. — 2)
Kalla lill inställelse. 1. för rätten. —
Inkallande, n. 4. o. Inkallelse, f. 3.
INKAPABEL, innkapåb’l, a. 2. Oförmögen,
ur stånd.
INKAPAC1TET, ––––––ét, f. 3. Oförmåga,
oduglighet.
INKARNATION,––––––-tschön, f. 3. (af lat.
in, till, och Caro, kött) Chrisli mandoms
anam-melse.
INKASSERA, fnnkasséra, v. a. 4. (ilal.
In-cassare) Indrifva (i kassan) penningar, uppbära.
— Äfv. Kassera in. — Inkasserande, n. 4.
INKASSERING, f. 2. 4) Penningars
indrif-vande, uppbärande. — 2) Penningsumma, som
in-drifvcs eller uppbäres.
INKAST, i nnkåsst, n. 5. Invändning emot,
framstüldl tvifvel om riklighelen af en y tirad sals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
