Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Håra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734 HÅR
andra, söka tvist, gräl med bvarandra. Sälla
folk i h-el på hvarandra, reta dem till tvist,
gräl, oenighet. Hafva hand i h. och knif på
strupe, se Hand. — Bildar en mängd
sammansättningar, såsom: Mennisko-, Djurs-, Nöl-,
Bäf-ver-, Hufvudhår, m. fl. — 3) (bot.) a) Hårlik
beklädnad på ytan af en växtdel. — b) Veneris H,
ett slägte af Ormbunkarna. Adianthum Capillus
Veneris — Sr H-beväxl, -full. -fällning,
-kamnin g, -klippning, -lik,-lock,-lös,
-rik. -rot, -spels, -test, -tofs, -lofva,
-växt, -ända.
HÅRA. v. a. 4. 1) Rena från hårslrån. H.
smör. — 2) Genom kalkning borttaga håren af
en hud. — 3) H. af sig ell. fran sig, säges om
ett djur eller en hud. som släpper hårstrån ifrån
sig, hvilka fastna på personer eller saker, som
komma med dem i beröring. — IIå rande,
n. 4.
HÅRBAND, n. 5. 4) Band, som brukas att
hopbinda, infläta uti eller smycka håret. — 2) Af
bår flätad! band. — 3) Band, vanligen af siden,
med påsydda hårlresser, som bäres af fruntimmer
öfver pannan, kringom hufvudet.
HÅRBINDEL, m. 2. pl. — bindlar. Bindel,
hvarmed håret hålles uppfästadl eller slätt liggande
på hufvudet.
HÅRBOLL, m. 2. Massa af hår, i form af
en holl. som ofta träffas i magen på kreatur.
HÅRBORSTE, m. 2. pl. — borstar. Borste,
som begagnas lill hårets slätande och pulsning.
HÅRBRÄDDAD. a. 2. (bot.) Så kallas en
växtdel, som har Kanthår (se d. o.).
* HÅRBUCKLA, f. 4. Buckla (se d. o. 4.) af
hår på ell menniskohufvud.
HÅRBÄRARE, m. B. Ell slägte af
infusions-djur med hårlika bihang. Trichoda Sol.
HÅRD, a. 2. 4) a) Så kallas en fast kropp,
då hqn gör starkt motstånd emot en på honom
verkande kraft, så att hans delar endast med våld
kunna flyttas ur sitt läge. H. mark, bollen.
H-l bröd. I h-a klippan. H-l trä, som ej med
lätthet låter förarbeta sig, l. ex. ek. H-l mynt,
redbart mynt. H. hud, tjock och fast. —
Motsatser: Mjuk. Lös. — b) H. brukas för öfrigt
i vissa mer oegentliga uttryck, såsom: H-l
vallen, källvatten (i motsats lill sjövatten). H-l
dricka, något surnadl. H-l lif. förstoppning. —
2) (Gg.) a) (om person) Känslolös, alltför sträng.
Vara h. emot någon. En h. menniska,
husbonde. — b) (om sak) a) Som innehåller,
uttrycker. röjer känslolöshet, alltför öfverdrifven
stränghet. H-l hjerta, h. själ, h. karakter.
H-l förfarande, handlingssätt. H. regering.
H-a ord. Eli h-l svar. H fordran. H-l
straff. Det är h-l, grymt, alltför strängt,
orättvist, bedröfligl. — fl} Som medförcr fara, plåga,
smärta, lidande, möda, besvär. Ell h-l fall. H.
köld. H-l väder. H-a lider. H-l år. då
lifs-medlen äro dyra. H. förlust. H-l fängelse. H.
strid. H-l öde, vilkor. Elt h-l slag, svår
olycka, förlust. — Syn. Se Svår. — y) H-a ord,
verser, svåra att uttala. — d) (jäg.) H. kallas en
hund, som är oläraktig. — é) (mål.) aa) Som
röjer brist på harmoni. — b b) Starkare uttryckt,
än man vanligen målar.
HÅRDAGAD, a. 2. Som behöfver sträng aga,
för all låta rätta sig. Eli h-l barn.
HÅRDBRÄND, a. 2. H-t stål, som har cn
betydlig grad af hårdhet, men är mycket skört.
HÅRDELIGEN, adv. Hårdt, slrängt. H.
straffa, tilltala, ansätta, förbjuda.
HÅR
HÅRDHET, f. 3. 4) Egenskapen alt vart
hård (både egenll. o. fig.). Jfr. Hård. — 2) Se
Hårdnad.
HÅRDHJERTAD, a. 2. Som ej hyser
deltagande känslor för andra.
HÅRDHJERTENHET, f. 3. Egenskapen alt
vara hårdhjertad.
HÅRDHÄND, a. 2. 4) Som har hårda händer.
— 2) Som tar i. så alt det gör ondt. — 3) (fig.)
Sträng, känslolös, grym.
HÅRDKNUT, m. 2. Knut utan lycka och
således svårare att upplösa.
HÅRDKOKT, a. 4. 4) Som ej lätt låter koka
sig. behöfver mycken kokning. — 2) H. ägg. soku
kokat för länge, så alt gulan blifvit för bård.
HÅRDLEKT, a. 4. Som i lek är allt för
hårdhänd.
HÅRDLIFVAD, a. 2. Som har hårdt lif,
förstoppad.
HÅRDLÄST, a. 4. Se Trögläst.
HÅRDMUNT. a. 4. Se Styfmunt.
HÅRDMUNTHET, f. 3. Se Slyfmunlhet.
HÅRDNA, v. n. 4. Blifva hård. —
Hårdnande, n. 4.
HÅRDNACKAD, a. 2. 4) (om person) Som
ej lätt låter böja sig efter andras vilja; ytterst
envis. — 2) (om sak) Ytterst svår alt besegra,
öfvervinna, genomgå, bestå. Elt h-l motstånd.
H. strid. — Syn. (för begge bem.) Se Envis.
HÅRDNACKENHET, f. 3. Egenskapen alt
vara hårdnackad. — Syn. Se Envishel.
HÅRDNAD, m. sing. Hård svulst på något
ställe af kroppen.
HÅRDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga) 4)
Draga vid håret. — 2) (fig.) Gifva tvungen
mening åt ett ord; långt ifrån söka skäl och bevis
för cn oriktig tydning; genom vidlyftiga och
konstlade slutledningar söka bevisa något, som i sig
sjelft är falskt. — Part. pass. H-en antager ofta
adjektiv natur, t. ex.: En h. melafor, liknelse,
bevisning. — Hårdragande, n. 4. o.
Hårdragning, f. 2.
HÅRDSKA LIG, a. 2. Som har hårdt skal.
HÅRDSA TT, a. 4. H. lackjern, som är
mycket hårdt och sprödt.
HÅRDSMÄLT, a. 4. 4) (om metall) Som ej
lätt låter smälta sig. — 2) (om mal) Som ej lält
smälter i magen.
HÅRDSPÄND, a. 2. Svår att spänna. En h.
båge. _
HÅRDSÖFD. a. 2. Som vanligtvis ej lält
vaknar ur sin sömn.
HÅRDT, adv. 4) På ett hårdt sätt, med
hårdhet. Klappa, krama, bila, slå h., med
eftertryck. Ligga h.. på någonting, som är hårdt för
känseln. Hålla h. i, med kraft, med eftertryck.
Ligga h. pa, tynga på med eftertryck. Sitta
h. al, silla åt, så au det tränger. (Fig. fam.)
Del sitter h. åt, håller hårdt, har ganska stora
svårigheter. Draga h. åt, så att det tränger. H.
snodd, så alt parlerna ligga myckel lätt intill
hvarandra. H. spunnen Iråd, länge kringsnodd,
så att den blifvit hård (jemförelsevis med annan
lösare). H. bakadt bröd, som fått stå alll för långe
i ugnen, så all det ej är nog mjukt. — 2)
Hög-Ijudt, med starkt ljud; så att något ger allt för
starkt ljud. Tala h. Spela h. på ell forlepiano,
med hårdt anslag. Ullala h., med hårdt ljud.
— 3) (fig.) a) Strängt, känslolöst. H. tilltala,
bestraffa, behandla. — b) Svårt. H.
angripen, ansatt. H. anklaga, för någon svår
förbrytelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
