Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hellebård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
HEL
HEL
HELLEBÅRD, se Hellebard.
HELLEKNOPPAR, m. 2. pl. Se
Hälleknoppar.
HELLEN1ST, hälleni’sst, m. 3. Lärd kännare
af grekiska forntiden, isynnerhet af grekiska
språket och litteraturen.
HELLER, hä’H’r, adv. 1) Hade fordom och
Ursprungligen samma betydelse som Hellre,
hvilket är deraf blott en sednare utbildning. H. dö,
än skamligt lefva. — Jfr. Hellre. — 2) Brukas
numera mest i förening med de negativa
partiklarna icke, ej, och betyder då: icke mer, lika litet,
l. ex.: Han vill det ej, och jag icke h. eller
icke jag h., äfv. någon gång jag h. icke. Del
är ej h. en dygd Det är icke h. sant. — 3)
(pop. o. fam.) Tillfogas en mening, i cn ton af
förebråelse, missnöje, klagan, olust, alltid i.
negativa satser. Det är icke så roligt h. all få
stryk ell. icke så roligt all få stryk h. Del är
ingenting all skratla ål h — Hvad h.
brukas stundom i vissa landsorter som konjunktion,
i samma mening som Antingen eller Helst, t. ex.:
Hvad h. jag skall lefva eller dö. Hvad h. än
må hända, hvad helst &c. [Häller.]
Anm. 1 st. f. Hcllrt, under bem. 2. skrifva
somlige Eller, 1. ex.: Han vill del ej, icke
eller jag. hvilken nyhet strider helt och hållet
emot allt äldre bruk och ordets etymologi.
Heller (ford. Heldur. Heldr) och Eller (ford.
Ællcr. Alla) äro två helt särskilla ord. Jfr.
Anm. under Hellre.
HELLRE, hä llre, adv. kompar. för Gerna.
Villigare, med mera nöje. H. dricka vallen än
vin. H. dö än lefva som en slaf. Jag ser
ingenting h., än all ... . Han hade h. bort
dö än underkasta sig det, det hade varit bättre
för honom att dö <5ec. Ju förr dess h., se Förr.
Så mycket h. som .. . ., så mycket mer som....
— Syn. Bättre. Förr, Snarare. [Hällre.J
Anm. Hellre är en sednare bildningsform af
Heller (i bem. i), hvilket fordom helte Heldur
eller Heldr, hvarföre del icke är orikligl att
skrifva Ihldre, ehuru dclia för välljudets skull
numera är till del mesta aflagdt, liksom man
fordom i st. f. Heldr antog Heller. Jhre
förmodar, all ordet ursprungligen är komparativ
af ell gammalt adjektiv Hall, god, hvars
be-släglade substantiv Halld, nytta, gagn,
förekommer i Hervara och Gölrcks Sagor.
HELMETALL, hclmetåll, m. 3. Så kallades
fordom de metaller, sorn kunna sträckas genom
hamring eller äro slräckbara.
HELMINTOLOGI, hällminnlålåji’, f. 3. Läran
om maskkräken.
HELNA, v. n. 4. (föga brukl.) Se Helas. —
Heln an de, n. 4.
HELOFFER, n. S. Elt slags offer hos
Judarna, da offret helt och hållet förtärdes af elden.
HELPENSION, hclpanngschön, m. 3. Enskilt
läroanstalt, der lärjungen bor och äter på stället.
Vara inackorderad i h. hos någon.
HELPENSIONÄR, hèlpanngschonär, m. 3.
Lärjunge. som är i helpension.
HELPLÅSTER, n. 3. Se Läkplåsler.
HELSA, f. sing. (af Hel, adj.) Det tillstånd
bos en lefvande kropp, då alla dess inre och yttre
delar (organcr) ordentligt och med lätthet fullgöra
sina förrättningar. Hafva, vara vid h., god h.
Stark, blomstrande, svag, ostadig, vacklande h.
Förlora h-n. Förstöra sin h. Komma till h.,
blifva åter frisk. Huru slår del Ull med h-n?
HELSA, v. a. o. n. 4. 1) (aktivt och neutralt)
Genom ord eller tecken betyga någon kommande,
mötande, någon, som man besöker eller af
hvilken man besökes, sin aktning, vördnad, vänskap,
och välönska honom. H. någon med tillrop af:
god dag! H. god dag! god morgon! helsa
någon med tillrop af: god dag! god morgon! H.
någon medelst hallens aflagande. De h. icke
på hvarandra, när de mötas. H. någon med
skoll och glädjeeldar. — Syn. (militäriskt)
Salutera. — 2) (aktivt och neutralt) Antingen
mun-teligen eller skrifteligcn framföra till någon en
annans välönskningar, eller underrätta om något,
som han önskar, o. s. ▼. H. honom myckel ifrån
mig. H. lusenfallt Ull N. Min bror ber h.
H. myckel ifrån oss alla. Jag skall h. från
landet. H. honom och bed, att han .... H.
honom och säg, all vi vänte honom snart hem.
Han låter h. och säga, all ... . H. honom
myckel tillhaka. — 3) (neutralt) H. pa, göra
ilmgängesbesök hos någon. H. på en god vän.
H. på hvarandra. Vi komma i morgon och
h. på. — Syn. Göra besök, visit, Besöka.
HELSIDEN, hèlsi’d’n, n. sing. Sidenväfnad,
som är hel och hållen af silke.
HELSKINNAD, hèlschi nnadd, a. 2. (Egentl.:
med bclt skinn, utan sår och skråmor) Oskadd.
Slippa, komma h. ifrån något.
HELSKUREN, hèlsküränn. a. 2. neutr. — el.
Skuren, tillklippt i helt stycke, ej i flera särskilta.
H. kappa.
HELSLÄGT, hèlslä’ckt, f. sing. Slågt genom
blodsbandet (ej genom giftermål eller svågerskap).
HELSNING, ha llsninng, L 2. 4) Handlingen,
då man helsar (bem. 4) på någon. Göra sin h.
för sällskapet. Besvara h-en af en person. —
2) Välönskan, aktningsbetygclse, önskan eller
underrättelse, som framförcs ifrån en person till en
annan. Anmäl, framför min h. Ull N. Tusen
h-ar Ull N.! Jag har framfört er h. Ull honom.
Jag har h. ifrån N., all han vill ha igen
sin bok.
HELSOBAD, hä’llsobåd, n. 3. Bad, som tages
för helsans skull.
HELSOBRUNN, m. 2. 4) Hclsokälla,
vanligtvis inhägnad och öfverbyggd, hvars vatten
begagnas af sjuka. — 2) Ställe, der en sådan brunn
finnes, och der sjuke sommartiden vistas, för att
begagna dess vatten.
HELSOGUD1NNA. f. 4. Säges någon gång i
stället för Helsans gudinna.
HELSOKAFFE, n. sing. 4) Dryck, som
begagnas i st. f. kaffedrycken, och är tillredd af
ämnen, som äro för helsan oskadliga eller nyttiga,
t. ex. Kornkaffe. — 2) Sjelfva ämnet, hvaraf en
sådan dryck beredcs.
HELSOKÄLLA, f. 4. 1) Källa med
mineralvatten, som utöfvar ett på menniskans helsa
välgörande inflytande. — 2) Se Helsobrunn (begge
bem.).
HELSOSAM, a. 2. 4) För helsan nyttig. H.
[öda, motion. — Syn. Sund. — 2) (fig.) Nyttig.
H-ma lärdomar, förmaningar, råd. — Syn.
Se Nyllig.
HELSOSAMHET, f. 3. Egenskapen, att vara
helsosam (både i egentl. o. fig. mening).
HELSOSAMT, adv. På elt helsosamt sätt.
Brukas både egentl. o. fig. Ell oskyldigt nöje
verkar h. både på kropp, själ och sinne.
HELSOT, hä‘lsöt, m. sing. (af Hel, död)
Dödssjukdom. Del blir hans h., lägger honom i
grafven.
HELSO-TE, hä’llsotc, n. 3. 4) Dryck, som
begagnas i st. f. tcdrycken, tillredd af ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
