Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hala ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
HAL
HAL
HÅLA. v. a. o. n. 4. (sjöt.) Draga på elt
tåg. H. del lösa, att räthala en lös tågbugt.
H. på ell låg. H. in ell låg. H. néd, ål.
H. ul betyder Äfven: skynda sig, L ex. att ro
med kraftiga årtag. (Fig.) H ul på tiden,
draga ut på liden, fördröja. — Halande, n. 4.
HALF, a. 2. 4) Som är, utgör, innehåller
hälften af en sak, delad i två lika delar. En h.
tum, aln, fot, mil, riksdaler, timme, månad.
Ell h-l år gammal. Vattnet sleg upp på h-va
benet. Klockan h. Ho, klockan nio och cn half
timma deröfver. H-va vågen (Fig.) Gå h-va
vågen hvar, dela hälften hvar; äfv. vid tvist gå
hvarandra till mötes med ömsesidiga eftergifter;
äfv., vid handel, göra ömsesidiga eftergifter, så
att köparen ökar på hälften, och säljaren slår
af hälften af den summa, som stått dem
emellan. Gå en lill mötes på h-va vägen, visa
beredvillighet att uppfylla ens önskningar.
Stanna på h-va vägen, upphöra med ett arbete,
fö-rehafvandc, företag, innan man hunnit längre än
till hälften. H. annan, h. tredje, h. fjerde, o.
s. v., en och en half, två, tre och cn half, o. s. v.
En h. gång lill så många. — 2) Säges äfven
om saker, som blott tänkas delta i tvenne lika
delar, så väl I fysisk som andlig mening. H.
vind, vind, som blåser tvärs in på ett fartyg
eller vinkelrätt emot kölen. H-l bevis, h-va skäl.
H- kunskap, insigt. H. sorg, dä man bär sorg
efter personer, som icke äro nära anhöriga, eller
efter den tid, som är egnad ål den första,
djupare sorgen; betyder äfv. de lättare sorgkläder, man
under denna lid begagnar. H. ton, afslåndet
emellan två närliggande toner i den chromatiska
skalan. — 3) Till hälften fylld. H. med vallen.
— Till halfs, adv. Till hälften.
HALFANNAN, HALFTREDJE, m. fl.,
skrifvas vanligen Half annan, Half Iredje; se under
Half.
HALFATLÅS, hållvåttlass, m. sing. Ett slags
atlas med inslag af lingarn och ränning af silke.
HALFBAD, n. 3. Det slags bad, då kroppen
nedsänkcs i hukande eller sittande ställning, så
djupt, att badvattnet endast når till maggropen.
HALFBASTION, hållvbastiön, m. 3. (krigsv.)
Bastion, som har blott en flank och en fas.
HALFBEFAREN, n. 2. neutr. — el. Sägcs om
en sjöman, som ännu ej är fullt kunnig i sj^yrkeL
HALFBLIND, hållvblinnd, a. 2. Till hälften
blind.
HALFBORDER, hållvbård^, m. 3. pl. Sc
Bandborder.
HALFBOTTENBRÄDER, n. 3. pl. Bräder från
4% till 2 4 tums tjocklek.
HALFBRODER, m. 3. pl. — bröder.
Person, född af samfoa far eller samma mor som cn
annan. Kallas äfv. Styfbroder.
HALFBRUNNEN, a. 2. neutr. — et. Till
hälften uppbrunnen. H. gödsel, som blott legat
hälften af dcn tid, som fordras, för att vara väl
användbar till åkerns gödning.
HALFBRUTEN, a. 2. neutr. — et. Till
hälften afbrulen. Brukas endast i dcn högre stilen.
B-tna ord, suckar.
HALFBRÄND, a. 2. Till hälften förbränd.
HALFCIRKEL, m. 2. pl. — cirklar. Dcn
hälft af en cirkel, som befinnes på ena sidan om
dess diameter. — Ss. H-for mig.
HALFDAMAST, hållvdamasst, m. o. n. 3.
Halfsiden-, linne- och yllcdamast.
HALFDAGER, m. 2. pl. — dagrar. Oklar
dager, dunkel belysning.
HALFDRAGEN, a. 2. . cutr. — el. Brukas
endast i uttrycket: Ej en h. ande, ej minsta
ord, för att beteckna, at något skall hållas
hemligt.
HALFDRUCKEN, a. 2. eutr. — et. 4) Halft
uldrucken. — 2) (om pers< ) Halft rusig.
HALFDUNKEL, n. 5. -jus, dager, belysning,
som ej är fullt klar, men icke heller kan kallas
dunkel, utan är midt emeh n.
HALFDÄCK, n. 5. Den del af Öfra däckel på
elt fartyg, som är akter om stormasten.
HALFDÖD, a. 2. Till hälften död.
HALFDÖRR, f. 2. Stycke, som utgör blott
ena hälften af en dörr, antingen ivärs öfver eller
uppifrån ned. I sed na re fallet kallas den äfven
Flygeldörr.
HALFFRANSK, a. 2. (bokb.) H-l band, se
under Fransk.
HALFFRI, a. 2. neutr. —< fritt. Säges om
ett fartyg, som endast betalar hälften af de för
ofria stadgade afgiflcr.
HALFFULL, a. 2. 4) Till hälften full. — 2)
Halft berusad.
HALFFÄRDIG, a. 2. Till hälften färdig.
HALFFÖNSTER, m 5. Litet fönster, af
nästan qvadralisk form, såsom i halfvåningar.
HALFGALEN, a. 2. neulr. — el. Till
hälften galen, tokig.
HALFGALER, hållvgalä’r, f. 3. Mindre galer,
med 16 eller 20 roddarc på hvar sida.
HALFGALOPP, hållvgalå pp, m. 3. Ett slags
galopp med galopperande fram- och trafvande
bakföltcr. Kallas ock Skjulsgalopp.
HALFGENOMSKINLIG, a. 2. Till hälften
genomskinlig.
HALFGJORD, a. 2. Blott lill hälften gjord,
utförd, fullbordad. Han gör aldrig h-l arbele,
allt, hvad han gör, är ordentligt och väl gjordt.
HALFGUD, m. 2. 4) (rom. o. grek, myt.)
Menniska, som gjort sig utmärkt genom stora
välgerningar emot menskligbeten eller stora
hjelle-bragder, samt derför blifvit upptagen bland gudarnes
antal och hedrad med gudomlig dyrkan.
Herku-les var en h. Anse någon som en h., egna
någon en utomordentlig beundran. — 2) (fig.) Högst
utmärkt menniska, som på ett eller annat sätt
bevisat mensklighcten de största välgerningar eller
gjort sig beundrad genom högst ovanliga bragder.
Alexander d. Store var cn h.
HALFGÅNGEN, a. 2. neutr. — et. 4) (om
tid) Till hälften förfluten. — 2) Sägcs om cn
hafvande qvinna, som gått halfva tiden med sitt
foster; äfv. om sjelfva fostret. Hon är h. H-get
foster.
HALFGÅRD, m. 2. Halft hemman.
HALFGÅRDSBONDE, m. 3. pl. — bönder.
Bonde på elt halft hemman.
HALFHANDSKE, m. 2. pl. — handskar.
Handske utan fingrar.
HALFHERRE, m. 2. pl. — herrar. Person
af lägre klassen, som gema vill gälla för herre
och söker att kläda sig som sådan.
HALFHET, f. 3. 1) Egenskapen hos en
person att blott till hälften hylla vissa åsigter, att
ej kunna eller vilja gå till grunden med något af
hvad man företager sig. H. i politik stöter sig
med alla parlicr — 2) Egenskapen hos en sak,
att blott vara half, ofullständig, ej till roten
gående, ej genomgripande. H-en af dessa
åtgärder klandrades allmänt.
HALFKAPUN, hållvkapün, m. 3. Tupp, på
hvilken blott ena tcstikeln är utskuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
