Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRE
GRi
625
G. af en åder, en nerv, liten åder, nerv, som
ändar sig i en större. G. af en flod,
mindre strömdrag, som deri utgjuter sig. G. af en
slägt, familj, som derlfrån leder sin upprinnelse.
— Kan bilda flera sammansättningar, såsom:
Åder-, Flodgren, m. fl. — 3) Del ställe på en
menniska, der de nedra extremiteterna (benen)
utgå från bålen; äfv. rummet emellan begge
benen. Eli par byxor, som äro för tränga i
g-en. Deraf Grensle. — 4) Brukas äfv. figurligen
om delar eller afdelningar af vissa saker. Denna
handel har många g-ar. Förvaltningens
sär-skilta g-ar. G-arne af en vetenskap. — Ingår
i åtskilliga sammansättningar, såsom: Handels-,
Industri-, Närings-, Förvaltnings-, Styrelse-,
Vetenskapsgren, m. fl.
GRENA, v. n. 4. (fam.) G. ut med benen,
hålla dem utspärrade från hvarandra. Man säger
äfv. Skre/va med benen. — G. sig. v. r. i)
(om träd och buskar) Utsända grenar ifrån
stammen. — 2) (fig.) Dela sig i grenar, armar, smärre
delar. — Syn. Se Dela sig.
GRENADIER, - - djä r (äfv. i allmänhet:
gra-nadö’r), m. 3. i) (fordom) Soldat, som kastade
handgranater. Grenadiererne utgjorde då en
kärntrupp, och buro, såsom ännu till en del, höga
klädes- eller björnskinnsmössor. — 2) (nu)
Benämning på soldaterna af vissa rangregementen
(såsom i Sverige), eller af någon viss bataljon,
något visst kompani i ett regemente (såsom i
åtskilliga andra europeiska länder). — Ss.
G-mös-sa, -regemente, o. s. v.
GRENBLAD, n. 3. (bot.) Blad, som sitter
fä-stadt på en gren.
GRENELERA, v. a. 4. (fr. Greneler) Bereda
läder eller annat, så all det blir prickigt på ytan.
GRENTG, a. 2. 1) Som har grenar. En g.
växt. — 2) Som har många grenar. Ett g-l träd.
GRF.NIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
grenig.
GR ENL AF, m. 2. pl. — lafvar. (bot.) Elt
lafslägte.
GRENLJUS, n. 5. Ljus med utgående grenar.
GRENMOSSA, f. 4. (bot.) Moss-slägtet Hypnum.
GRENNERVIG, a. 2. (bot.) G-l blad, som
har en hufvudnerv, med derifrån utgrenade
små-nerver.
GRENRÖR, n. 5. Se Bladhven.
GRENSKOTT, n. 5. (bot.) En ifrån rothalsen
på en väit utgående bladbärande och nedliggande
gren, som oftast på sin undre, mot jorden vända
sida, här och der slår rot, men ifrån spetsen
utvecklar blad och stundom blommor.
GRENSLE, grènnsle, adv. (af Gren) Med
benen utskrefvande, ett på hvardera sidan om elt
föremål. Rida g. Silla g. på ell skrank.
GREP, se Grepp.
GREPE, m. 2. pl. — par. (af Gripa) Den
del af vissa kärl, der man fattar (griper) om dem,
då man vill begagna dem.
GREPKORG, m. 2. Korg med grepe.
GREPP, n. 5. (af Gripa) 4) Tag med
händerna, fingrarna; gripande, gripning. — 2) (i
musik) En eller flera strängars gripande på
gripbrädet af vissa inslrumenter, så alt ett enkelt eller
samstämmigt ljud uppkommer; äfv. det sätt,
hvarpå fingrarne, för hvarje särskill ton, sättas på elt
biåsinstrument. — 3) (fig.) Se Konstgrepp. [Grep.]
GRIDELIN, –i’n, a. 2. (fr. Gris de lin)
Linblommefärgad.
GRIFFEL, gri’lTI, m. 2. pl. grifllar. 4) Ett
slags stillformigl skrifverktyg hos de Gamle, af
ben, elfenben, koppar, jern m. m., spetsigt i ena
ändan, för att dermed intrycka bokstäfverna i
vaitaflorna, och i den andra slätt, för att kunna
utplåna det skrifna. — 2) (nu) Skifferstift, som
begagnas till skrlfning på skriftaflor af skiffer.
GRIFFELSKIFFER, m. sing. En skifferari,
som användes till grilllar och grilfeltaflor.
GRIFFELTAFLA, f. 4. Skriflafla af skiffer.
GRIFT, grifft, f. 3. (af Grafva) Hvälfd graf
i eller under en kyrka, eller på en kyrkogård.
GRIFTHÖG, f. 2. (föga brukl.) Se Grafhög
GR1FTKRUKA, f. 4. Se Grafurna.
GR1FTTAL, n. S. Se Liktal, Skrifves äfv.
Griflelal.
GRILJERA, grilljèra, v. a. 4. (fr. Griller)
4) Steka på halster, halstra. — 2) Förse med
galler. — Part. pass. G-d brukas nästan
adjektivi i begge bem., t. ex.: G-d kalfbringa. En
g. loge. — Skrifves Äfv. Grillera.
GRILL, m. 3. (t. Grille) 4) (mest i plur.)
Underlig, inbillad föreställning, som alltjemt
ligger en i lankama. Full af g-er. Hafva g-er
i hufvudet. Del är blott g-er af honom. —
Syn. Inbillning, Fantasi. — 2) (endast i plur.)
Onödiga, inbillade bekymmer. Hafva, göra sig g
GR1LLFÄNGARE, m. 6. o. — GERSKA, f. 4
Se Fantasi.
GRILLFÄNGERI, n. 3. Egenskapen,
omständigheten, förhållandel, alt man sysselsätter
tankarna med griller.
GRIMAS, - ås, m. 3. (fr. Grimace)
Förvrid-ning af anletsdragen; grin. Göra g-er.
GRIMASERA, v. n. 4. (fr. Grimacer) Göra
grimaser; grina. [—cera.]
GRLMMA, f. 4. 4) Läderrem, som spännes
om halsen på en häst eller mulåsna, för all
medelst grimskaftel faslbinda djuret på ett ställe.
Sälla g-n på en häst. Stryka g-n af sig,
säges om en häst, som befriar sitt hufvud ifrån
grimman dermedelsl, att han stryker det emot
yägg eller annat föremål. — 2) (jäg.) a) Band,
Lvarmed ankor fästas vid en varggrop. — b) Se
Nosgrimma. — c) G. på jaglnäl kallas en
ränn-snara, som sitter rundt omkring nätet och med
ena ändan är fästad i jorden.
GRIMSKAFT, n. 6. Tåg eller rem, fästad
vid en grimma, och som tjenar till att dermed
binda bäst eller åsna fast vid vägg eller annat
föremål.
GRIMSMOSSA, f. 4. Ett moss-slägte. Grimmia.
GRIN, n. 5. (pop. o. fam.) 4) Grinande (i
alla bem. af Grina, utom 3). — 2) (fig.) Groft,
lågt och dumt åtlöje i tal eller skrift. Han går
sin väg rätt fram, ulan atl bry sig om g-et.
— Har sammansättningen Tidningsgrin.
GRINA, v. n. 4. 4) Förvrida ansigtsdragen,
antingen frivilligt eller ofrivilligt, antingen såsom
tecken lill smärta, lidande, obehag, missnöje, eller
af hån, gäckeri. G. illa. G. ål någon. G. ut,
se Ulgrina. — Syn. Grimasera. — 2) Visa
tänderna, på ett botande sätt. Säges isynnerhet om
hundar. Hunden g-de mot honom. — S) (pop.
o. fam.) Skratta med långt uppdragen mun,
skratta högt på ett sätt, all ansigtet dervid vanställes.
— Syn. Se Skratta. — 4) (pop. o. fam.) Gråta
högt och med förvridande af anletsdragen. — Syn.
Se Gråta. — 3) (pop. o. fam.) Vara uppsprucken,
ej sluta tätt till.
GRINANDE, n. 4. Handlingen, då man
grinar (i alla bem., utom 3).
GRINARE, m. 3. En, som gerna grinar ål
folk, gör spe af andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
