Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gelé ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
GEL
GEN
GELÉ, schelé, n. 3. (fr. Gelée) 4) (f
allmänhet) Hvarje genomskinlig, så pass tjock saft, att
den vid kallnande stelnar till en dallrande massa.
— 2) (kok.) Dylik stelnad salt, erhållen genom
kokning ur mjukt kött, men isynnerhet kalffölter,
hönskött eller husbloss, vanligtvis försatt med
citron-, pomerans-, apelsin-, körsbärssaft m. rn.
eller vin, socker, fina kryddor, och tillredd såsom
särskilt maträtt. — 3) (kondit.) Fruktsaft, lagom
inkokad med socker, för alt kallnad erhålla
samma konsistens som egentligt gelé. Frukt- och
Bärgelé. Man har sålunda Citron-, Qvillen-,
Vin-bärsetdé, m. fi. — Skrifves äfv. Gelée.
GELÉAKTIG, GELÉARTAD, schelèåcktigg,
&c., a. 2. Som lill utseende och beskaffenhet
liknar gelé.
GELÉBAKELSE, schelébå—, m. 3. (kondit.)
Bakelse af mandelmassa med fyllning af
frukt-eller bärgelé.
GELÉFORM, schelèfa’rrm, m. 2. Form, hvari
gelésaft hälles, för alt gifva den stelnad någon
viss figur.
GELESYRA, f. 4. (kem.) Ett slags växtsyra,
som finnes i saften af köttiga frukter.
GELIKE, jelike o. jelike, m. 2. pl. gelikar.
(af t. Gleich) Jemnlike, like. Brukas mest i
plural och vanligen i föraktlig mening.
GEMAK, jemåk, n. 5. (t. Gemach)
Boningsrum. — Brukas endast någon gång i poesi och
högre stil.
GEMEN, jemén, a. 2. (t. gemein) 4)
Allmän, vanlig, menig, ringa. Brukas i denna
ordets ursprungliga bem. föga, utom i uttrycken:
Af g. härkomst. G-e man, menige man,
menigheten, del lägre folket. G. soldat (substantivt Äfv.
Gemen), simpel soldat. — Substantivt kallas äfv.
i boktryckerispråket de små bokstafsslilarne
Gemena. I hvardagsspråket säges: Göra sig g.,
nedlåta sig; göra sig g. med någon, lägga sig
in med honom. — Syn. Allmän, Menig, Ringa,
Simpel. — 2j a) Dålig, elak, ful. G-a vägar.
G-t väglag, väder. — Syn. Se Dålig. — b) (i
moralisk mening) Dålig, låg, nedrig, föraktlig.
En g. menniska. G. handling. G-t
uppförande. G-a ord, tillmälen. Del är rätt g-t af er,
att .... — Syn. Se Dålig. — c) Som röjer,
uttrycker dålighet. En g. uppsyn, fysionomi.
G-t ansigte. — Syn. Ful, Stygg, Otäck. — I
gemen, adv. I allmänhet.
GEMENLIGEN, jemcnligänn, adv. I allmänhet.
GEMENSAM, a. 2. 4) Säges om det, som
kan och får brukas af alla, många eller flere.
Luften är g. för alla menniskor. En g. brunn,
gård, betesmark. Vi hafva allting g-t, allting
är g-t oss emellan. — 2) Som tillhör flera, kan
på lika sätt sägas om flera. En g. vän, fiende.
G. sorg, fördel. G-ma egenskaper. Denna
egenskap har han g. med många. Denna sak
har ingenting g-t med vår tvist. G-l
nyttjande. Alla hafva del g-l, all de en gång
måste dö.
GEMENSAMHET, f. 3. Egenskapen att vara
gemensam.
GEMENSAMT, adv. På ett gemensamt sätt,
i gemensamhet. Bruka någol g. Lefva, handla g.
GEMENSKAP, f. 3. 4) Det förhållande, då
flere hafva gemensam rätt till en odelad sak;
gemensam nyttjande rätt. G. af ägodelar.
Egendomens g. för alla. — 2) Förbindelse mellan
personer eller ting. Jag har ingen g. med
honom. Träda i g. med någon. Del fins ingen
g. emellan oss. Genom handeln öppna g.
emel
lan tvenne länder. G. emellan hus, rum. Har
sammansättningen Handclsgemenskap. — Syn.
Befattning. Se f. ö. Förbindelse. — 3) G-en,
benämning på de simpla soldaterna vid en armé,
trupp, i motsats till högre och lägre officerare.
GEMENT, jemént, adv. 4) (i moralisk
mening) Dåligt, lågt, nedrigt, föraktligt. Bära sig
g. ål. — Syn. Se Dåligt. — 2) Fult; högst illa.
Del låter g. Pennan går g. — Syn. Styggt,
Oläckt, Vidrigt. Se äfv. Illa.
GEMM, gämm. m. 3. (lat. Gemma) Ädelsten,
isynnerhet sådan, hvari figurer eller bokstäfver
äro inskurna.
GEMÅL, jcmå’l, c. (t. Gemahl) Make i
äktenskap. Brukas endast om furstliga personer.
GEN, jen (i hvardagslal: jin), a. 2. 4) Säges
om en väg ifrån ett ställe lill ett annat, som
är kortare än en annan emellan samma ställen.
Denna väg är g-are än den andra. Taga
g-asle vägen. — Syn. Kort. — 2) (fig.) Säges
äfv. orn förfaringssätt, metoder o. d., som förr
leda till målet än andra. En g. metod. — Syn.
Kort, Vig.
GENANT, schenånngt, a. 4. (fr.) Besvärlig,
oläglig, plågsam.
GENAST, jcnasst, adv. (egentl. supcrlativ af
Gen) I denna slund, i delta ögonblick, utan
upp-skof. Gör det g., ty jag har ej lid all vänta.
— Syn. Se Strax.
GENBALK, m. 2. (herald.) Balk på en sköld,
som går uppifrån venslra sidan tvärs öfver ned
till hörnet af den högra.
GENDARM, schanngdårrm, m. 3. (fr.
Gen-darme) Soldat af en trupp, hvars åliggande är
att vaka öfver allmanna säkerheten. — Syn.
Sbirr, Stadsvakt, Stadssoldat. [Gensdarm.]
GENDARMERI, schanngdarrmeri’, n. 3. (fr.
Gcndarmerie) Trupp af gendarmer.
GENDRIFVA, v. a. 3. (böjes som Drifva) So
Vederlägga. — Brukas mest i skrift. G. en
beskyllning. — G en dr if van de, n. 4. o.
Gen-drifning, f. 2.
GENEALOG, schcnealå g, m. 3. En, som är
kunnig eller forskar i genealogien. Ättledare.
[— logue.)
GENEALOGI, schenealåji’. f. 3. 4)“
Släglre-gisicr, slägtledning, ättlcdning. Gustaf I:s g. —
2) Vetenskap, som sysselsätter sig med höga och
förnäma ätters släglregister, stamträd. Studera
g-en. f— ie.]
GENEALOGISK, schenealå’jissk, a. 2. Som
tillhör eller bar afseende på ätlledning.
GENERA, schencra, v. a. 4. (fr. Gener)
Besvära, falla besvärlig, vara oläglig, plåga, tvinga.
GENERAL, jenerål, a. 2. (I. Generalis)
Allmän, allmänt gällande. Brukas endast i
sammansättningar, och har då, dels nyss anförda bem.,
t. ex.: Generalbas, Generalkarta, dels utmärker
det person eller sak. som är högst, förnämst i sitt
slag, t. ex.: G-adjutanl, -audilör, -major, m. fl.
— Såsom rent adjektiv brukas i stället Gencrel;
se d. o.
GENERAL, jenerål, m. 3. 4)
Öfverbefalhaf-vare öfver en arméafdelning, öfver en trupp af
flera tusen man. Betydde fordom:
öfverbefälhar-vare öfver en hel här, fältherre. G. en chef, se
Chef. — Bildar sammansättningarna Infanteri-,
Kavalleri-, Divisions-, Brigadgeneral. — 2) Se
Ordensgeneral.
GENERAL-ADJUTANT, –ål–ånnt, m. 5.
4) Adjutant hos en regerande furste. — 2)
Adjutant hos en generat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
