- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
591

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Galler ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GAL

GAL

591

GALLER, gall’r, n. 5. 4) Stängsel, större
eller mindre, för olika ändamål, bestående af
korsvis eller parallelt sammanfogade slår, tenar eller
stänger af trä eller metall, så att luft och ljus
kan obehindradt intränga genom öppningarna.
Dörr, fönster, skrank med g. — Ingår i flera
sammansättningar, såsom Fällgaller, Fönstergaller,
m. fl. — 2) Ett slags gallerformig Yäfnad till
prydnad på fruntimmerskläder. — 3) (mål.)
Fyrkantig träram, inom hvilken på lika afstånd
trådar äro spända i fyrkantiga rutor, och som
begagnas till att transportera större figurer i smärre
eller tvärtom. — Sa. G-form, -formig, -lik.

GALLERBLECK, n. 5. Gallerformigt bleck
af metall.

GALLERDÖRR, f. 2. Dörr af gallerverk. I
samma mening säges äfv. Gallerfönster,
Galler por t, m. fl.

GALLERI, –rf, n. 3. 4) (byggn. k.) Smalt,
men långt rum, tjenande antingen till korridor
eller till uppställande af böcker, konstverk o. d.
Har sammansättningarna Målnings-o. Bildcrgalleri.
— 2) a) Den taket närmaste logeraden på en
teater. — b) (på vissa teatrar) De framför logerna
rundt omkring löpande platsrader. — c) (fig)
Åskådare, som hafva sina platser på någotdera af
dessa ställen, d. v. s. de lägre och okunnigare. —
3) Samling af porträtter, föreställande ryktbara
personer ifrån samma lidehvarf, samma land eller
af samma yrke. — 4) (skepp.) Utbyggnad i aktern
af örlogsfartyg, innehållande afträden för chefen
och oflicerarne. — S) Sloll eller ort i grufvor.
— 6) (forlif.) a) Underjordisk gång vid en mina.
Mingång. — b) Bethckt väg, för att passera en
våt graf, vid belägring. — 7) (snick.) öfverviket
ornament på möbler. — 8) Betäckl rum kring en
gjutform.

GALLERISMIDE, n. 4. Elt slags smidesjern,
som tillverkas i sänken af flera former, såsom för
listjern till balkonger o. d.

GALLERSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Stång
i ett jerngaller.

GALLERSVAMP, m. 2. (bot.) Benämning
på svampslägtet Clathrus.

GALLERTÅRTA, f. 4. Ett slags tårta i
gallerform.

GALLERVERK, n. 5. Arbete i gallerform.

GALLFEBER, m. 2. pl. — febrar. Elt slags
remiltent feber, uppkommen genom för mycken
afsöndring af galla, som fyller första vägarna.
(Fig.) Få g., blifva i högsta grad uppbragt.

GALLFISK. m. 2. Fisk, som har hvarken
råm eller mjölke.

GALLFLÖDE, n. 4. (med.) Gammal
benämning på Cholera morbus.

GALLFNAS, n. sing. Se Berglin.

GALLGÅNG, m. 2. Se Gallblåsegång.

GALLHAMPA, f. sing. Hampväxt med
hanblommor.

GALLHUMLE, m. sing. Humleväxt med
hanblommor.

GALLHÖNA, f. 4. (jäg.) Ofruktsam höna.

GALLICISM. –sfssm, m. 3. Språkegenhet,
som tillhör franska språket, men utgör elt fel i andra.

GALLIMATIAS, — tfas, n.oböjl. Tal, som
saknar all mening och sammanhang. Åfv.Gallimalhias.

Anm. Benämningen nppgifves härleda sig deraf,
all en advokat, som fördo en process för en
fransk bonde, angående cn tupp, och dervid
efter tidens sed talade latin, ofla yttrade orden:
gallu» MatKiæ (Malhias’ tupp), men åtskilliga
gänger råkade att förtala sig och sade i stället
GaUi JUathias (tuppens Malhias).

GALLION, GALLIOTT, se Galion, Galiolt.

GALLKO, f. 3. pl. — kor. Ofruktsam ko.

GALLKOLIK. gållkolfk, f. 3. (med.) Kolik,
som härrör af i öfvermått samlad eller urartad
galle.

GALLMARK, f. 3. Ofruktbar mark.

GALLMEJA, se Galmeja.

GALLON, -ön, m. Engelskt rymdmått, nära
4% sv. kanna.

GALLRA, f. 4. Grop i gjutgods.

GALLRA, v. n. 4. I. (pop.) Skalla. dåna^
genljuda starkt. — Härledt af adjektivet Gäll.

GALLRA, v. a. 4. II. Afskilja det odugliga,
från det dugliga af en sak. G. hampa. G. ut,
se Ulgallra. — Gallrande, n. 4. o.
Gallring, f. 2.

GALLRIG, a. 2. (föga brukl.) Lindrigt krökt
i bågform.

GALLSJUK, a. 2. Som lider af för; stark
afsöndring utaf galle.

GALLSJUKA, f. sing. Sjukdom, som härrör
antingen af för stark eller för liten afsöndring af
galle eller af dess dåliga beskaffenhet.

GALLSKRIK, n. 5. (pop. o. fam.) Ganska
högt skrik.

GALLSKRIK A, v. n. 3. (böjes som Skrika;
pop. o. fam. af adjektivet Gäll) Skrika med full
hals.

GALLSLEM, n. sing. Slem, som innehållet
i gallen hos menniskor och djur.

GALLSNÖ, m. sing. Så kallas den fina,
tunna snö, som i mycket kall vinter far i luften.

GALLSPRÄNGA, v. a. 2. Spränga gallen på
(fisk). — Part. pass. G-ngd brukas äfv.
adjektivt om menniskor och betyder då: Full af
bitterhet och vrede.

GALLSTEKEL, m. 2. pl. — sleklar. Insekt
af Steklarnes ordning, som genom sina styng för
äggläggningen, på löfven eller bladen af vissa träd
och buskar, åstadkommer ett slags utväxter
(Gall-äplen), i hvilka larfven lefver, tills han undergått
sin fullständiga förvandling, då han äter sig ut.
Cynips.

GALLSTEN, m. 2. Se Gallblåseslen.

GALLSTRAND, m. 3. pl. — stränder.
Sandig eller stenig strand; äfv. sådan, der ingen fisk
håller sig.

GALLÅPLE, n. 4. Liten utväxt på ett slags
turkisk ek, förorsakad genom stinget af en gali—
stekel, som der lagt sina ägg, och hvari larfverna
sedan lefva, tills de förvandlas i vingade insekter,
[-äpple.]

GALLÄPLESTEKEL, se Gallslekcl.

GALLÄPLESYRA, f. sing. (kem.) Ett slags
syra, som finnes i alla sammandragande
vegetabi-lier, förnämligast i galläplen.

GALMEJA, gallma ja, f. sing. Ett slags
zinkmalm, bestående af zink i förening med kolsyra
eller kiseljord. [Gallmeja.]

GALNAS, v. d. 4. (pop. o. fam.) Hafva galna
upptåg för sig. — Syn. Tokas.

GALNING, m. 2. 4) Vansinnig menniska. I
denna ordets ursprungliga bem. nästan obrukligt.
— 2) Dåraktig menniska. — Syn. Se Dåre, 4.
— 3) En, som pratar tok eller har galna upptåg
för sig. — Syn. Tokstolle, Tokfan, Tokdjefvul.

GALON, -ön, m. 3. (fr.) Band, väfdt af
guld- eller silfverlråd, och brukadt lill prydnad
på klädespersedlar, hattar, mössor o. d. Bildar
sammansättningarna Guld-, Silfvergalon.

GALONERA. v. a. 4. Pryda, kanta, besätta
med galoner. En g-d hall, mössa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free