- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
589

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gaffelfock ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GAP

GAL

589

GAFFELFOCK, m. 2. (skepp.) Gaffelseglet
på fockmasten.

GAFFELFRUKOST, m. 2. Frukost, som
intages omkring kl. 41 eller 42, i allmänhet
bestående af en eller två varma eller äfven kalla rätter,
ägg, kotletter o. d.

GAFFELHJUL, n. 5. Hjul, hvari trä- eller
jerngafllar äro fastade, för att dermed uppvinda
tåg, kedjor, m. m.

GAFFELHÄST, m. 2. Häst, som drar i
gaffel.

GAFFELKORS, n. 5. (herald.) Sväfvande kors,
med gaffelformiga ändar.

GAFFELSEGEL, n. 5. (skepp.) Hvarje
trapcz-formigt segel, hvars främsta lik är medelst litsor
rörligt fästadt vid en mast, och dess öfra lik vid
en ifrån masten uppstående gaffel.

GAFFELSTÄL, n. S. Sådant slags stål, som
endast nyttjas till bordgafflar.

GAFFELTISTEL, m. 2. pl. — tistlar.
Vagns-tistel med skalmar, för blott en häst.

GAFFELTOPPSEGEL, n. S. (skepp.)
Trekantigt segel, som föres öfver ett gaffelsegel.

GAFVEL, gåv’l, m. 2. pl. gaflar (gåvlarr).
4) Den trekantiga väggen på hvardera ändan af
ett sadelformigt tak. Begge gaflarne på ett hus.
— 2) Se Gafvelvägg. — 3) (fam.) På vid g.,
vidöppen. Dörren, porten, fönstret slår på
vid g. Slå upp dörren på vid g. — Ss.
G-mur, -sida, -spels.

GAFVELFÖNSTER, gåvlfö nnsfr, n. 5.
Fönster på gafvelsidan af ett hus.

GAFVELTAK, n. 5. Tak med gaffar (se
Gafvel, 4).

GAFVELVÄGG, f. 2. Vägg på den sida af
ett hus, der en gafvel är.

GAGAT, -åt, m. 3. Mineral, som liknar
stenkol, men hårdare och af ännu svartare och
mera glasglänsande färg. Brinner med grönaktig
låga. Svarfvas ocb förarbetas till knappar,
halsband, m. m. — Ss. G-svar t.

GAGN, gånng’n, n. sing. Se Nytta. Jag har
intet g. af honom. Göra g, vara nyttig, skaffa
nytta. Göra g. för sig, göra nytta, svarande
mot ens underhåll. (Ordspr.) Han gör g. för
namnet, bär namnet för g-el, hans gerningar
svara mot hans namn; han bär med skäl sitt
namn. Lända till g., tjena till nytta, t. ex.:
Delta länder oss lill föga g. — Syn. Se Ny Ila.

GAGNA, gånngna, v. n. o. impers. 4. Vara
nyttig. Har mindre ofta person till subjekt, och
brukas isynnerhet ofta impersonelt. Han kan g.
oss rätt myckel härigenom. Denna förordning
g-r lill ingenting. Hvarlill g-r del? Hvad g-r
det honom? Del g-r lill ingenting. — Syn.
Vara nyttig, Lända till nytta, gagn. Göra nytta,
gagn, Båta, Tjena (till). — V. a. (föråldr.) Draga
nytta af, nyttja. — G. sig, v. r. (föråldr.)
Begagna, beljena sig af. — Part. pres. G-nde
brukas ofta adjeklivt, i samma bem. som Gagnelig,
t. ex.: Utveckla en g. verksamhet.

GAGNELIG, a. 2. Som gagnar, tjenar till
nytta. G-t arbete. G. verksamhet. — Syn. Se
Nyttig. — Gagneligt, adv.

GAGNELIGHET, f. 3. Egenskapen att tjena
till nytta. G-en af dessa åtgärder läror ej
kunna bestridas. — Syn. Sc Nytta.

GAHNIT, gani’t, m. 3. (mineral.) En slcnart,
tillhörande släglet silikater; uppkallad efter
svenska kemisten J. G. Gahn.

GAJ, m. 2. (skepp.) Uthalare på ett slagtackcl.
— Gajar, pl. Del stående gods, som, på ömse

sidor om klyfver- och jagerbommen, tjenar att
fasthålla och stötta dem.

GALA, gåla (uttalas oriktigt gålla), f. sing.
oböjl. (Spanskt ord, af det arabiska Challada,
hedersdrägt) Festlig praktklädning, isynnerhet
sådan som brukas vid hofvet och en uniformerad
corps, vid högtidliga tillfällen. Klädd i g. — Ss.
G-dag, -drägt, -klädning, -spektakel.
[Galla.]

GALA, gala, v. n. 3. Indik. pres. sing. Gal:
pl. Gala. Impf. sing. Gol; pl. Golo; oftare
Gälde. Sup. Galit. Part. pres. Galande; part. prct.
Galen (brukadt endast som rent adjektiv). 4)
Säges om det läte, tuppen låter höra, när han
sjunger. Tuppen gal. Tuppens läte, när han
gal, betecknas med det härmande ordet
Kuke-liku. — 2) Säges äfv. om gökens läte. Göken
gal. — 3) (fig. o. skämtv.) Sjunga eller tala gällt
och fult eller i otid.

GALAKTIT, galacktft, m. 3. (mineral.) Ett
slags mjölkfärgad stenart, äfv. kallad Mjölkjaspis.
[Galact-.]

GALAKTOMETER, galacktåméfr, m. 2. pl.
— metrar. Instrument att pröfva mjölk,
isynnerhet för att utröna, om den blifvit förfalskad
med vatten. Mjölkprofvare. (Galact—.]

GALANDE, n. 4. En tupps eller en göks
läte, då han gal. — Brukas äfv. i fig. mening.
Jfr. Gala, v. n.

GALANGA, galånnga, f. 4. Den i medicinen
nyttjade roten af ostindiska växten Alpinia
Ga-langa. Kallas äfv. Galgant.

GALANT, galånnt, a. 4. (fr. fam.) 4) (om
person) a) Hederlig, rättskaffens, bra. En g. karl.
— b) G. fruntimmer, som gerna har
kärleksäf-ventyr. — 2) (om sak) a) Bra, förträfflig. Det
der blir ell g. sält att draga sig ur spelet. —
b) Som uttrycker, röjer artighet emot könet. G-a
maner. — Adv. Bra, förträffligt, ganska väl.
Del går g. Det var g. — Syn. Se Väl, adv. —
In t. Bra!

GALANT, galånnt, m. 3. (bot.) Örlsläglet
Galanthus.

GALANTERI,–––––-ri’, n. 3.* (fr. G al an ler ie)
4) Artighet emot eller hyllning åt fruntimmer. —
2) Kärlekshandel. Har i denna bem. äfv. plural.
Ell fruntimmer, bekant för sina g-er.

GALANTERIBOD, —rfböd, f. 2.
Handelsbod, der galanterivaror säljas. — Syn. Nipperbod.

GALANTERIHANDEL, m. sing. Handel med
galanterivaror. — Syn. Nipperhandel.

GALANTERIHANDLARE, m. 5. —
HAND-LERSKA, f. 4. Person, som idkar
galanteri-handel.

GALANTERIVARA, f. 4. Vara, som brukas
till prydnad, isynnerhet för fruntimmer. Man
säger äfv. för plur. G alanleri sa ker.

GALBANUM, gållbanumm, n. sing.
Den;bal-samiskt välluktande, bittert smakande kådan af
Galbanum officinale, som växer i Syrien, Persien
och Arabien.

GALEAS, –ås, f. 3. Mindre fartyg med
tvenne master, af hvilka endast den främsta, som
är högst, har råtackling.

GALEJA, galä’ja, f. 4. Det fordom brukliga
uttrycket för Galer. Ordspråksvis, i fam. o.
skämtsam lon, säges: Hvad skulle* min son på g-n
all göra? då man vill låta någon förstå, all han
inlåtit sig i ell oklokt förelag, bvaraf han endast
hafl skada. .

GALEN, gålänn, a. 2. neutr. — et. 4) (om
person) a) Som alldeles förlorat förståndets bruk. Jfr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free