Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Försonande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
FÖR
FÖR
Syn. Se Förlika — c) F. folkel sades om de
judiska och hedniska prcsterna, då de med offer
föreställdes rena folket ifrån synd och tillvinna
det gudomens nåd. — Syn. Rena, Skära. — 2)
(med sak till objekt) a) På något satt utplåna
skulden, tillräknandet för något slags öfverträdelse.
F. ell brolt, en synd, ell fel, en förseelse. —
Syn. Godtgöra. — b) Förlika. F. parlierna,
tänkesätten, meningarna. — F. sig, v. r. F.
sig med någon, blifva vän med någon, som förut
varit ens ovän, fiende.
FÖRSONANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon eller något försonas. — Adj. 4.
(egentl. part, akt.) Som försonar; tjenlig, lämplig
att försona. En f. lära. Hålla ell f. lal till
folket.
FÖRSONARE, m. 5. Den. som försonar eller
försonat. F-n, benämning på J. Chrislus,
emedan han genom sitt lidande och död försonat
den fallna menniskan med Gud. F-ns lära,
kristendomen.
FÖRSONARINNA, f. 4. Qvinna, som
försonar eller försonat.
FÖRSONING, f. 2. 4) Se Försonande, n. —
a) Tvenne ovänners f. sins emellan eller
genom en annans bemedling. — b) Folkets f.
genom offerpreslerna. — c) F-en af ell brott, ell
fel. — d) Partiernas, meningarnes f. — 2)
(relig.) a) (i allmänhet) Återställelse af det genom
synden upphäfna faderliga förhållandet emellan
Gud och menniskan, medelst någon högtidlig
re-ligionshandling (t. ex. hos Judarna m. fl. genom
offer). — b) (enligt kristna läran) Christi f. eller
blott F-en, menniskoslägtets försoning med Gud
genom Christi förtjenst, d. v. s. hans lära,
föredöme, lidande och död.
FÖRSONINGSDÖD, m. sing. 4) Död, som
någon lider, för att försona något svårt brott
emot samhället. — 2) (i kyrklig stil) Christi f.,
Christi död på korset till försoning för verldens
synder.
FÖRSONINGSFEST, m. 3. Stor fest hos
Judarna. då folket försonades med Gud för de
synder, det under loppet af det tilländalupna året
hade begått.
FÖRSONINGSLÄRAN, f. sing. def. Läran om
verldens försoning med Gud genom Christi
lidande och död.
FÖRSONINGSMEDEL, n. 5. Medel,
hvarigenom någon försonas eller kan försonas.
FÖRSONINGSOFFER, n. 3. Offer,
hvarigenom, enligt fordom allmänt rådande
religionsföre-ställningar, man trodde sig kunna försona
gudomen.
FÖRSONLIG, a. 2. 4) (om person) Som låter
försona sig, böjd, villig till försoning. En f.
menniska. — Man säger äfv. F-t hjerta, sinne, o.
5. v. — 2) (om sak) Som kan försonas. Eli f-l
brolt. I denna bem. mindre brukligt.
FÖRSONLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
försonlig.
FÖRSORG, förså’rrj, f. sing. indef.
Omständigheten, att man sörjer för, besörjer något. Del
har skett genom herr N:s f. Draga f. om
någon, sörja för ens angelägenheter, behof,
uppehälle. Draga f. om något, sörja för, att något
sker, uträttas. Drag f om skjutshästar, att
skjutshästar erhållas. Drag f. om, all vi få rum.
— Syn. Se Omsorg.
FÖRSPANN, förspånn, n. S. Hästar, som
äro förspända framför dem, hvilka gå närmast
vagnen.
FÖRSPEL, fö’rspél, n. 5. 4)‘ Se Prelud. —
2) (lig.) Tilldragelser, som föregå och likasom
inleda någon stor och märklig händelse. F-el till
franska revolutionen. — Syn. Förelöpare.
FÖRSPELA, förspèla, v. a. 4. o. 2. Genom
fel, misstag, försummelse i spel mista. F. en
bricka. Man säger vanligare Bortspela. — F.
sig, v. r. Begå fel, misstag vid spelning (med
kort. o. s. v.).
FÖRSPIKA, fö‘rspi’ka, v. a. 4. Spika fast
framför. — Äfv. Spika fö’r. — För spikande,
n. 4. o. För spik ning, f. 2.
FÖRSPILLA, v. a. 2. 4) Utan nytta använda,
bruka, begagna. F. sin lid eller f. liden. F.
sin möda, sill lif, onytt igtvis göra sig möda,
våga lifvet. F. sina penningar. — Syn. Se
Förslösa. — 2) Genom lättsinnighet, försummelse,
glömska af pligt och fördel mista. F. sin lycka.
F. ens ynnest. — Syn. Se Förlora. —
För-spillande, n. 4.
FÖRSPRIDA, försprfda, v. a. 3. o. 2. (böjes
som Sprida) Sprida åt alla håll. — Ordet, en
efterbildning af det tyska verspreilen, är föga
brukligt.
FÖRSPRÅK, förspråk, se Förespråk.
FÖRSPRÅK ARE, se Förespråkare.
FÖRSPRÅNG, fÖ‘rsprå’nng, n. 5. Det afstånd,
som någon hunnit före en annan, vare sig i
afseende på rum, tid, företräde eller rang. Hafva,
få f. Han har tre mils, tre dagars f. för oss.
Jag kan ej upphinna honom i studier; han
har för stort f. — Syn. Försteg, Företräde.
FÖRSPÄNNA, fö’rspä’nna, v. a. 2. Spänna
för, framför. F. hästarna. Del är redan f-ndt.
(Fig. fam.) Del är illa f-ndl för honom,
sakerna stå illa för honom. — Äfv. Spänna fö’r* —
För spännande, n. 4.
FÖRSPÄNNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
förspänner. — 2) Sättet, huru hästar o. s. v.
blifvit förspända. F-en var felaktig.
FÖRSPÄRRA, förspä rra, v. a. 4. Se Spärra,
Tillspärra. — Ordet bör såsom gcrmanism
undvikas.
FÖRSPÖRJA, förspö’rrja, v. a. 2. (böjes som
Spörja) Genom muntlig berättelse af någon, bref,
tidning o. s. v., la kännedom om händelse,
omständighet, förhållande. Jag har genom min
vän A. f-sport, all herr B. nyss blifvit död.
Del f-jes af tidningarna, all ett krig utbrustit
i China. Jag har genom bref f-sport hans
missöde. — Syn. Sc Erfara, 4. —
Förspör-jande, n. 4.
FÖRST, adj. superi, af Före. 4) Som är,
befinner sig längst fram. De f-a soldaterna i
truppen. Slå, silla f. Brukas ofta substantivt, t.
ex.: Han vill alllid vara den f-e i leken,
hvilket äfv. gäller om dc öfriga bemärkelserna. —
Syn. Främst. — 2) Som är, kommer, sker förrän
någon eller något annat. Jag var den f-e
(substantivt), som kom. Del skall afskickas med
f-a lägenhet. Med del f-a, med f-a, så fort
som möjligt. — 3) Som i ordningen är före alla
andra. F-a, andra, tredje gången. Vara bland
de f-a (substantivt) i en procession. För del
f-a, i främsta rummet, först af allt, framför allt
annat. — 4) (fig.) Förnämst. Vara den f-e bland
sina kamrater, likar. De f-e i ell land. Tro
sig vara den f-e. F-e minister. F-e
kabinettssekreterare. •— Det f-a: 4) (substantivt) Hvad
som är först, början af något. — 2) (konjunktion,
pop. o. fam.) Genast, då. Det f. han fick se mig,
kom han springande och fött mig om halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
