Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förhand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR FOR 551
varpning förflytta etl fartyg ifrån etl ställe till
ett annat, i hamn eller flod. — 2) (flg.) F. liden,
draga ut på liden, söka att vinna lid. Neutralt
säges äfv. F. med något. — För halande, n. 4.
FÖRHAND, fö’rhånnd, f. sing. indef. 1) (i
kortspel) Hafva f., sitta i f., säges om den, som
vid kortens gifning fått första kortet och således
vid spelningen äger att först slå ut. — 2) (sjöt.)
Vara i f., vid halning af ett tåg vara närmast
blocket eller lasten. — På f., I f., adverbiala
uttryck, som betyda: Förut. Jag säger dig på
(i) f, alt del misslyckas.
FÖRHAND, förhånnd, FÖRHANDEN,
för-hånnd^, adv. Se För handen (under Hand).
FÖRHANDLA, fö’rhånndla, v. a. 4. Hafva
före (öfverläggningsämncn, vid sammankomster,
mölen, o. s. v.). Brukas icke gcrna utom i
passiv, l. ex.: Hvad der f-des, är ännu en
hemlighet. — Nytt ord, bildadt efter det tyska
ver-handeln, och brukadt endast i politisk och
litterär stil.
FÖRHANDLA SIG, förhånndla, v. r. 4. (föga
brukl.) Göra en oklok handel, hvarigenom man
blir mycket lidande.
FÖRHANDLING, fö’rhånndlinng, f. 2. Hvad
som vid en sammankomst o. s. v. blifvit
förhand-ladt. Nytt ord; brukas endast i plur., är lånadt
ifrån det tyska Verhandlung. och förekommer
endast i politisk och litterär stil. Ulgifva en
berättelse om f-arna vid ell möte.
FÖRHASTA, förhåssta, v. a. 4. Allt för
mycket hasta, brådska med något. Brukas aktivt
mindre ofta, utom i uttrycket: F. sill omdöme,
döma for tidigt, innan man hunnit riktigt
undersöka. — F. sig. v. r. Hasta allt för myckel,
göra sig för brådl. Man bör aldrig f. sig i
något. — Syn. Öfverila sig. — F-d, part pass.
Som skett, gjorts för brådt. Brukas ofta nästan
adjeklivt, i bem. af: Oöfverlagd, obclänkt,
obetänksam, t. ex.: Ett f-l ord, yttrande. — Syn.
öfverilad.
FÖRHASTANDE, n. 4. Handlingen, då man
förhastar eller något blifvit förhasladt. Del
skedde af f. — 2) Obetänksamhet i ord ell. handling.
Del ordet var bloll ell f. af honom. — Syn.
Öfvcrilning.
FÖRHÄTA, förhåla, v. a. 4. I hög grad hata.
Brukas mest i passiv, helst i particip, 1. ex.:
Göra sig f-d af någon, ofta nästan adjeklivt,
t. ex.: En f. person, sak — Syn. Se Hala.
FÖRHATLIG, förhålligg, a. 2. 4) Som
för-tjcnar att halas. Göra sig f. för någon.
Kri-sliern Tyrann, f. i åminnelse. — 2) Som
hatas, är föremål för hal. All slags falskhet är
mig f. — För halli ghe t, f. 3.
FÖRHEMLIGA, förhèmmliga, v. a. 4. (mindre
brukl.) Göra hemlighet af, hålla hemlig. —
För-hemligande, n. 4.
FÖRHERRLIGA, förha rrligga, v. a. 4. (nytt
ord af 1. verherrlichen) Göra herrlig, ärofull.
F. sill namn, sill minne. Denna hjellebragd
f-de honom både för samtid och
efterkommande. F. Guds namn, göra det prisadt och äradt.
Gud f-r sina utvalda, gifver dem delaktighet af
sin herrlighet, d. v. s. af den himmelska glädjen.
— För her r lig ande, n. 4. [-härliga.]
FÖRHERRSKANDE, förhärrskannde, a. 4.
Som företrädesvis är rådande. — Nytt ord,
bildadt efter det tyska vorherrschend och brukligt
i litterär stil. [- hersk —.]
FÖRHETSA SIG, förhèltsa, v. r. 4. Blifva
het, ifrig (under loppet af ett samtal, vid en
disput, o. s. v.). Han f-r sig lätt, om man
motsäger honom. — Syn. Se Vredgas.
FÖRHEXA, förhaVksa, v. a. 4. 4) Genom
trollmedel förderfva, göra oduglig, beröfva vettet,
förvända, förvandla. — 2) (fig.) Göra galen af
kärlek. Hennes vackra ögon hafva f-t honom.
— Syn. (för begge bem.) Förtrolla. — Part,
pass. F-d brukas ofta adjeklivt i samma mening
som Förg jord (se d. o.). [- häxa.]
FÖRHINDER, förhi nnd’r, n. 5. Se Hinder,
hvilket är det allmännare uttrycket. Förhinder
brukas dock nästan uteslutande, när fråga är om
något, som förorsakar, att man ej på sagdan tid
eller på bjudning, kallelse kan infinna sig på ett
ställe, helst i lagstil. Jag var i går bjuden på
bröllop, men fick f. Han har fåll laga f., så
alt han ej kunnat inställa sig för domstolen.
— Syn Se Hinder.
FÖRHINDRA, förhfnndra, v. a. 4. Se
Hindra. — Förhindrande, n. 4.
FÖRHISNA SIG, förhfsna, v. r. 4. (fam.)
Betagas af yttersta häpenhel, förundran. F. sig
öfver något. Jag f-de mig; så glupskt ål han.
— Syn. Se Förhäpna sig.
FÖRHJELPA, förjä’llpa, v. a. 2. o. 3. (böjes
som Hjelpa; brukas i impf. mest efter 2 konj.).
F. en Ull något, hjelpa honom alt erhålla,
vinna något. Han har f-hulpil mig Ull en
syssla. Han f-lple honom till audiens. —
Syn. Vara behjelplig till. — Förhj elpande,
n. 4.
FÖR HOPPAS, förhå’ppass, v. d. 4. Se
Hoppas. Åtföljes alltid af att med verb i infinitiv
eller fmit modus, och nyttjas endast i det
högtidligare språket eller i en lon af värdighet,
myndighet, o. s. v. Vi skole f-s, all Gud nådeligen
behagat upplaga hans själ i sill sköle. Jag
f. att slippa höra talas derom. Jag f., all ni
hädanefter låter mig vara i ro. — Syn. Se
Hoppas.
FÖRHOPPNING, f. 2. Se Hopp, II. Tillhör
det mera städade, finare språket; okändt för det
egentliga folkspråket. Hysa den f. all lyckas.
Jag har, närer, hyser den glada f., all ni en
gång fägnar mig med ell besök. — Syn. Se
Hopp.
FÖRHUD, fö’rhüd, f. 2. 4) (i allmänhet) Yttre
hud. — 2) (anat.) Ett slags dubbelhud, som
betäcker ållonet på manslemmen. — 3) (bibi.)
Oom-skurel tillstånd.
FÖRHUGGA, förhugga, v. a. 3. (böjes som
Hugga) Stänga, spärra tillgången till elt ställe
eller en väg genom fällning af träd. Brukas föga.
— F. sig, v. r. 4) Hugga miste, göra
misshugg. Äfv. i denna bem. mindre brukligt. — 2)
(fig. fam.) Misstaga sig, förgå sig (af oförstånd
eller tanklöshet). — Syn. Se Förgå sig.
FÖRHUGGNING, f. 2. En mängd fällda träd,
större och mindre, korsvis lagda öfver hvarandra,
för att slänga vägen för fienden.
FÖRHUNGRA, förhünngra, v. n. 4. 4) Dö af
hunger. — Syn. Ihjelhungra. — 2) (fig.) Lida
svår hunger. — Förhungrande, n. 4.
FÖRHUS, fö’rhüs, n. 5. 4) Hus, som är
beläget framför en eller flera andra byggnader. —
2) Stort yllre rum i en större byggnad, som
ligger närmast porten och bvarifrån dörrar leda till
det eller de egentliga rummen. Förekommer i
bibeln. F-el i templet. Brukas numera icke. —
Syn. Förstuga, Vestibul.
FÖRHYDA, förhy’da, v. a. 2. (Impf.
Förhyd-de. Sup. För hy dl.) Bekläda elt fartygs botten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
