Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fördomsfri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖR
539
det undcrslödes af ett inbilladt eller verkligt
personligt intresse. Falla, hysa en f. Hafva den
f-cn, all ... . Hysa f. för någon, till någons
fördel; emot någon, hafva ogynnsamma tankar
om någon. Inlagen af, full af f-ar. Ingifva
någon f-ar. Ulan f. belrakla en sak, ell
ämne, bedöma en person, en händelse. — Syn.
Förutfattad mening.
FÖRDOMSFRI, a. 2. 1) Som icke har några
fördomar. En f. menniska. F-lt sinne. F-a
länkesäll. — 2) Som röjer, uttrycker,
tillkänna-gifver frihet ifrån fördomar. Ell f-ll
handlingssätt- — Syn. (för begge bem.) Upplyst.
FÖRDOMSFRIHET, f. 3. Egenskapen att
vara fördomsfri. — Syn. Upplysning, Upplysta
tänkesätt.
FÖRDOMSFRITT, adv. Utan fördom. F.
bedöma någon, något. — Syn. Riktigt, Rättvist.
FÖRDOMSFULL, a. 2. Intagen af fördomar.
F. menniska. F-l sinne. F-a länkesäll. —
Fördomsfullt, adv.
FÖRDRAG, fördrag, n. 3. 1) (moralfil.) Två
eller flera personers ömsesidigt förklarade
samtycke, rörande ett rättsförhållande, som dem
emellan skall äga rum. — Syn. Aflal,
Öfverenskom-melse, Pactum. — 2) (pol.) Öfverenskommelse
mellan regerande furstar, stater, angående slutande
af krig, ingående af förbund eller rörande
handeln, o. s. v. Göra, sluta, afslula f. med
någon. Grundad på, enlig med f. — Ingår i
sammansättningarna Freds- o. Handelsfördrag. —
Syn. Traktat. — 2) Omständigheten, att man
fördrager (andras fel, svagheter, o. s. v.). Brukas
mest i förening med verbet Hafva, t. ex.:
Hafva f. med någon, med hans fel, svagheter, o.
s. v. — Syn. Se Tålamod. — 3) Omständigheten,
att man gifver anstånd (t. ex. med betalning).
Jag ber dig, haf f. med betalningen af min
skuld. — Syn. Tålamod, Anstånd.
FÖRDRAG, fö’rdråg, n. 3. Rättighet att först
draga (se d. o., v. n. 7.) i vissa spel (schack,
dam). Hafva f-el.
FÖRDRAGA, fördraga, v. a. 3. I. (böjes som
Draga) 4) (fys.) Uthärda. Han f-drog med
ståndaktighet dessa lidanden. F. kölden,
hettan. Hans svaga mage f-ger icke all mat,
förmår ej smälta den. — Syn. Se Tåla. — 2) (i
andlig mening) Med Öfverseende tålamod bemöta,
bedöma, anse. Jag kan ej f. den menniskan.
Han f-ger allt af sina barn. Tåligt f. cn
skymf, en oförrätt. Jag kan ej f, all han så
bemöter mig. — Syn. Se Tåla.
FÖRDRÅGA, fö’rdråga, v. a. 3. II. (böjes som
Draga) Draga någonting före. F. ett läckelsc.
FÖRDRAGANDE, fördrågannde, n. 4. I.
Omständigheten, alt man fördrager eller något
fördrages.
FÖRDRAGANDE, fö’rdrågannde, n. 4. II.
Handlingen, då man drager någonting före;
händelsen, att något drages före.
FÖRDRAGNING, fö’rdrågninng, f. 2. Se
Fördragande, II.
FÖRDRAGSAM, fördragsamm, a. 2. Som har
fördrag (bem. 2) med andras fel, svagheter eller
olika tänkesätt. Man bör vara f. emot alla,
framför allt i religionen. — Syn. Tolerant,
Tålsam.
FÖRDRAGSAMHET, f. 3. Egenskapen att
vara fördragsam. F. är en stor dygd, men
föga allmän. F. emot olika länkande, i
religionen. — Syn. Tålsamhet, Tolerans.
FÖRDRIFVA, fördrfva, v. a. 3. (böjes som
Drifva) 4) Med yttre våld eller genom ändra
medel tvinga någon att aflägsna sig ifrån ett ställe.
Säges i utsträckt mening o. fig. äfven om liflösa
ting. F. fienden ur landet. F. rållor,
väggohyra. Solen sken fram och f-dref molnen.
(Fig.) F. en sjukdom. Tobaksrök f-ver elak
lukt. F. våld med våld, med vapen eller
handkraft afvärja våld. F. liden, på något sätt så
laga, att tiden icke förefaller lång. F. sorgen,
ledsnaden, göra, att de försvinna. Vinet f-ver
alla sorger och bekymmer. Med vin f.
ledsnaden. F. ell foster, genom något medel göra,
att det foster, en qvinna bär, ej utbildas till lif
utan går bort i förtid. — Syn. Se Borldrifva, 4.
— 2) (mål.) F. färger, med penseln uijemna
pålagd färg, så att den gradvis aftager i styrka
och ändtligcn småningom förlorar sig i de
närmaste.
FÖRDRIFNING, f. 2. 4) Se Fördrifyande.
— 2) Färgers f., äfv. sättet, huru i målning
färger blifvit fördrifna. Färgernas f. är icke väl
lyckad på denna lafia.
FÖRDRIFVANDE, n. 4. Handlingen, då man
fördrifver: händelsen, omständigheten, att någon
eller något fördrifves.
FÖRDRIFVARE, m. 3. En, som fördrifver.
FÖRDRISTA SIG, v. r. 4. Taga sig^ den
djcrfheten, vara nog djerf att (göra, säga något).
F. dig icke mer att komma för mina ögon.
Brukas ofta i underdånig, ödmjuk, bönfallande
stil eller af artighet, t. ex.: Jag f-r mig i all
underdånighet all nalkas Eders M. med den
ödmjuka anhållan, alt ... . Förlåt, om jag
f-r mig att motsäga er. — Syn. Se Våga.
FÖRDROPPAR, fö’rdrå’pparr, m. 2. pl. So
Förbränna.
FÖRDRUMMAS, v. d. 4. (bergv.; förmodi. af
t. sich zertrümmern) Säges om jnalmgångar, då
de sprida sig i grenar, som småningom förlora
sig eller åter förenas. — Fördrumning, f. 2.
FÖRDRÄNKA, fördranngka, v. a. 2. Helt
och hållet dränka (bem. 4). Brukas mest i fig.
mening, t. ex.: F. sina bekymmer i vin. —
Fördränkande, n. 4. o. Fördränkning,
f. 2.
FÖRDRÖJA, fÖrdrö’ja, v. a. 2. Förorsaka
dröjsmål eller qvardröjande på ett ställe; göra,
att det dröjer med något. F-öj icke budet med
onödigt prat. Denna händelse f-jde mig, så
att jag ej kom fram i rättan lid. Detta
kommer att f. sakens afgörande. — Syn. Försinka,
Söla med. — F. sig, v. r. 4) (mindre brukl.)
Dröja allt för länge med något. — 2) Dröja qvar
länge, allt för länge på ett ställe. Jag råkade
att f. mig på ell ställe, så all jag kom för
sent.
FÖRDUBBLA, fördubbla, v. a. 4. 4) Göra en
gång till så stor, öka till dubbelt. F. utsalsen
i spel. F. vakterna. — 2) (fig.) öka, förhöja.
F. sina steg. F. slagen, sin ifver, sina
bemödanden, sina omsorger. Della f-de model,
ifvern, krafterna hos dem. — Syn. Se öka. —
F-s, v. d. o. F. sig, v. r. ökas, förhöjas. Dess
värde f-s derigenom så myckel mcr. —
Fördubblande, n. 4.
FÖRDUBBLING, f. 2. 4) Handlingen, då man
fördubblar; händelsen, omständigheten, att något
fördubblas. — 2) Hvad som blifvit lillökadt, til—
lagdt, då man fördubblat något.
FÖRDUNKLA, fördünngkla, v. a. 4. 4) Göra
dunkel, mindre klar. Några lätta skyar f-de
solens glans. — 2) (fig.) oj Göra mindre, förringa,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
