Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fåfäng ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄ
o. s. v. emellan. — F. fråm, förmå eller lyckas
alt frambringa, t. ex.: Han kunde ej f. fram ett
ord. F. sin vilja fram, f. sitt fram, vinna,
ernå uppfyllandet af hvad man vill, önskar. Han
f-r fram alll hvad han vill, han lyckas
gcnom-drifva allt &c.; man vägrar honom intet. — F.
i sig, förmå att nedsvälja, förtära, t. ex.: Jag
kan ej f. i mig del härskna fläskcl, sura
drickal; äfv. (fam.) kunna begripa, tro. t. ex.:
Ilan f-r icke i sig, all del är söndag i dag.
Man säger äfv. i samma mening: F. i sill
hufvud, i sin skalle, t. ex.: Jag kan icke f. i milt
hufvud, huru del är möjligt; del f-r han
aldrig i sin skalle. F. i sill hufvud betyder äfv.:
fatta en orubblig Öfvertygclse ell. föresats, t. ex..
Han har nu en gång f-ll i sill hufvud, all så
är; när han f-rnågot i sill hufvud, så skall
del ske. —- F. igén, kunna slänga, tillsluta, t. ex.:
Jag f-r ej igen dörren. — F. igènom, kunna
föra, träda, slicka o. s. v. igenom, t. ex.: Det är
för trång öppning; man f-r ej korgen igenom.
— F. ihop, kunna föra intill hvarlannat, kunna
sammanfoga; äfv. kunna tillsluta, lykta; äfv. lyckas
att samla, t. ex.: a) Jag kan icke f. ihop begge
ändarna af käppen; — b) Han f-r icke ihop
ögonen, munnen; — c) F. ihop en summa
penningar, krigsfolk, folk Ull eldsläckning. —
F. in, kunna ell. lyckas att införa, t. ex.: Jag
f-r icke in armen; han har f-ll in sin säd.—
F. i sä’r, kunna skilja åt, taga åtskils. — F.
méd sig, föra, bringa, laga bort med sig. — F.
néd, kunna nedföra, nedbringa, nedlaga,
nedsvälja, t. ex.: Vet är svårt all f. ned frukten ifrån
del der höga trädel; han räcker icke all f. ned
hatlen af spiken; icke f. ned maten. — F. pa
sig, draga eller taga på sig, t. ex.: F. på sig
byxorna, rocken. — F. sö’nder, kunna
sönder-rifva, sönderslå, sönderkrossa. — F. undan, se
Få bort. — F. upp, kunna föra, bringa upp;
äfv. kunna öppna; äfv. kunna söndertaga, skilja
åt, upplösa, t. ex.: a) Han f-r icke ensam upp
den lunga låren ur skeppsrummet. — b) Jag
f-r nog upp dörren Ull slul. — c) F. upp en
knut. — F. något ur hufvudet på någon,
bringa någon ifrån en öfverlygelse, tro, föresats, t. ex.:
Jag kan icke f. den inbillningen ur hufvudet
på honom, ur hans hufvud. — 3) Erhålla i
betalning. Hvad f-r han i dagspenning? Ni
f-r 10 r:dr derför. Man f-r det nu för 1 r:dr.
— 4) Fatta, gripa. F. någon i armen, om
halsen, om lifvet. — F. i’, fatta, gripa, t. ex.: Han
fick i en påk, en stege, en sten; äfv. (fig.)
uppsnappa, erhålla kunskap om, t. ex.: F. i en
nyhet; låt ingen f. i detta; hvar har han f-lt i
del? fått höra det? — F. 6m, se Omfatta,
Gripa. — 3) (garn., bibi.) Gifva, tillställa. — 6) Få
brukas äfv. som bjelpverb, och har då följande
betydelser: a) Komma i tillfälle alt, komma att,
råka att. F. höra, veta, lära, se, etc. När jag
fick höra del, så ... . Jag har f-tl veta, all
de blifvit ovänner. Han f-r lära sig alt slila
ondl. Så snart jag f-r se honom. Man f-r
väl se, hur del går. Vi f. se. — b) Hafva
frihet, tillåtelse. Han f-r hvarken läsa eller
skrifva i fängelset. Ni f-r resa, om ni till. F-r
jag säga, hvad jag tänker? Han f-r komma
in. Gör det, så f-r du lefva. — c) Vara
tvungen, förbunden, böra, t. ex.: Jag f-r göra alll,
hvad han vill, jag måste &c. Du f-r lyda,
eljest f-r du straff. Du f-r vara så god och
göra det. Jag fick slå och se pä. Ni f-r resa
er väg härifrån; jag vill ej längre se er här.
FÅG Sf5
Man f-r tåla så mycket här i verldcn. Han
f-r genomgå många faror. Man f-r vara
höf-lig emot alla menniskor.
FÅFÄNG, fåTä’nng, a. 2. (af gam. Fa, får
och Fangadur, som förvärfvar eller besitter
ägodelar, således cgcntl.: som föga förvärfvar) 4)
Sysslolös, overksam. Hon är aldrig f.; alllid
har hon något för händer. Gå f. F. gå lärer
myckel ondl. — 2) (om sak) Onyttig, utan värde,
fruktlös. F-t bemödande, arbelc. Göra f-a
försök. Göra sig f. möda. Del är alltihop bara
f-t prat. F-t tal. F-t hopp. — Syn. Se
Fruktlös. — 3) (om person) Begifven på tomt prål,.
ytlig grannlåt; böjd för att skryta med yttre
förmåner. En f. mcnniska. Hon är vacker, men f.
Den f-a flickan går dock aldrig f. (bem. 4)r
men alll hennes arbelc är f-t (bom. 2). —
Syn. Fåfänglig, Flärdfull, (pop.) Högfärdig. — 4)
(om sak) Som har ett yttre sken af förträfflighet,
utan motsvarande inre värde. Söka en f. ära.
Ver Iden och dess f-a luslar. — Syn. Tom,
Falsk. Skenbar, Fåfänglig.
FÅFÄNGA, fa fä’nnga, ft 4. 1) Sysslolöshet,
overksamhet, lättja. Förnöla liden i f. — 2)
Onyttighet, fruktlöshet. F-n af alla dessa
bemödanden var lätt alt inse. Brukas i denna
bem. mindre ofta. — 3) Begäret att utmärka sig
genom obetydliga och tillfälliga yttre företräden,
som lysa i hopens ögon; begifvenhet på tomt prål,
ytlig grannlåt. F. utgör ell af dragen i hans
karakler. Hon är full af f. Göra något af f.
— Syn. Flärd, (pop.) Högfärd. — 4) Yttre sken af
förträfflighet, utan motsvarande inre värde. Öfvergc
verldcn och dess f. — Syn. Fåfänglighcl, Tomt
prål, Falskt sken, Tomhet. — 3) Lusthus,
landl-nöje, af föga värde, men på hvars förskönande
man nedlagt stora kostnader. Lundins f.
FÅFÄNGLIG, fa fänngligg. a. 2. 1) Onyttig,
fruktlös. I denna bem. mindre brukligt. F-a
bemödanden. Nära ell f-l hopp. — Syn. Se
Frukllös. — 2) (om person) So Fåfäng, 3.
Förekommer äfv. i denna bem. mindre ofta. — 3)
(om sak) Se Fåfäng, 4. F. ära. F-a nöjen,
njutningar. — Syn. Se Fåfäng.
FÅFÄNGLIGHET, f. 3. 1) Onyttighet,
fruktlöshet. F-en af alla dessa bemödanden. —
Syn. Se Frukllöshet. — 2) Se Fåfänga, 4.
Verl-dens f.
FÅFÄNGT, adv. 4) Ulan nytta, onyttigtvis.
F. bjuder du Ull all narra mig.* — Syn. Se
Fruktlöst. — 2) (mindre brukl.) På ett sätt, som
utmärker fåfänga (bem. 3), flärd. F. klädd.
FÅGEL, fagl, m. 2. pl — glar. 4)
Aggläggande ryggradsdjur, med varmt blod, två fotter,
näbb i stället för mun, fjäderbeklädnad på
kroppen och vingar. Vild, tam f. De gamle
spådde af fåglarncs flygt. En f-s läte. En f., som
qvillrar, sjunger, lalar. Sätta en f. i bur.
Fånga, dressera f-ar. (Poet.) Jupiters f.,
örnen. Junos f., påfågeln. Minervas f., ugglan.
Veneris f., dufvan. (Fig. o. pop.) Evangelislen
Lucas* f., oxen. (Fam. iron.) En vacker f, elak,
liderlig eller oduglig menniska, stor skälm. (Fig.
fam.) Liderlig f., liderlig mcnniska. (Fam.
talesätt) Jag har hört en f. sjunga, jag har fått
nys om något. Jag vet ej, om han är f. eller
fisk, känner honom icke alls. Vara som f-n på
qvist, vara i en oviss belägenhet, icke hafva
någon varaktig stad. (Fig. fani.) F-n har flugit
sin kos, säges om någon, som rymt, icke mer är
till finnandes. (Ordspr.) Bättre en f. i hand An
tio i skogen, bättre det säkra, ehuru litet, ä»
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
