Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Framlida ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
FRA
FRA
FRAMLIDA, v. n. 3. (böjes som Lida) Bättre
Lida fr åm. — Part. pret. Framliden brukas
adjektivi i följ, bem.: 1) Förliden. Flera år äro
nu f-lidna sedan dess. — 2) Afliden. Nyttjas
för denna bem. sällan, utom i högtidlig stil, i
fråga om furstar och höga personer. De f-dne
svenska konungar.
FRAMLIF, n. 5. Framdelen af lifvet på en
klädning.
FRAMLJUNGA, v. n. i. Ytterst hastigt
framfara. Säges om blixten. En blixt f-de ur
molnen. — Äfv. Ljunga fram. — V. a. (fig.) Med
stormande och hotfull häftighet framföra, uttala.
F. hotelser, förbannelser, förebråelser. —
Fram-l jun gande, n. 4.
FRAMLOCKA, v. a. i. Genom lockande söka
förmå någon atl komma fram. — Äfv. Locka fram.
— Fra mlockande, n. 4.
FRAMLOTSA, v. a. i. Lotsa till ort och
ställe. — Äfv. Lotsa fram. — Framlolsande,
n. 4. o. Framlotsning, f. 2.
FRAMLUNKA, v. n. 1. (pop. o. fam.)
Lunkande komma fram. — Äfv. Lunka fram. —
Framlunkande, n. 4.
FRAMLUTA, v. a. 4. Luta något så, alt det
kommer fram. — V. n. Luta med riktning
framåt. — Äfv. (för både v. a. o. v. n.) Luta fråm.
— Syn. Framstupa. — Framlulande, v. n. 4.
o. Fr am lut n ing, f. 2.
FRAMLYFTA, v. a. 4. o. 2. 4) Lyfta och
framföra, framsätta, framlägga eller framställa. F.
etl bord på golfvel. — Älv. Lyfta fråm. — 2)
(mål.) Genom starka skuggor och dagrar gifva
styrka och lyftning åt föremålen, så att de blifva
liksom fristående. — Fr amlyf lande, n. 4. o.
Framlyflning, f. 2.
FRAMLYSA, v. n. 2. Med elt lysande
utseende visa sig, framträda för ögat. — Äfv. Lysa
fråm. — Syn. Framskina, Framglänsa,
Framglimta, Framglindra, Framskimra, Framstråla. —
Framlysande, n. 4.
FRAMLÅGA, v. n. 4. Lågande framfara.
Elden f-de. — Äfv. Låga fråm. —
Framlågande, n. 4.
FRAMLÅR, n. 5. Lår af framben på fyrfota
djur.
FRAMLÄDER. n. 5. Läderstycke framtill på
skodon eller andra saker af läder.
FRAMLÄGGA, v. n. 2. (böjes som Lägga)
4) Lägga något på elt ställe framom det, der del
förul legat. — 2) Framtaga och lägga på ett
ställe. — 3) (fig.) Framställa, förete, anföra. F.
skriftliga bevis, dokumenler. F. bevis för en
sals. F. skäl och grunder. — Äfv. för alla bem.
Lägga fråm. — Framläggande, n. 4. o.
Framläggning, f. 2.
FRAMLÄSPA, v. a. 4. Läspande framsäga. —
Äfv. Läspa fråm. — Framläspande, n. 4. o.
Framläspning, f. 2.
F RAMLÖP A, v. n. 3. (böjes som Löpa) 4)
Se Framspringa. — 2) (om tid, föga brukl.)
Hastigt framgå, förlida. — För begge bem. äfv.
Löpa fråm. — Framlöpande, n. 4.
FRAMMAKA, v. a. 1. Maka något fram ifrån
ett ställe, längre fram eller till ett ställe. — Äfv.
Maka fråm. — Fr a mmak an de, n. 4.
FRAMMANA, v. a. 4. 4) Uppmana någon
att träda fram. F. en af fienderna till
envi-geskamp. F. andar, se Framkalla andar
(under Framkalla). — 2) Se Framkalla, 2. — För
begge bem. äfv. Manafråm. —
Frammanande, n. 4.
FRAMMANFÖR, FRAMMANT1LL, se
Framför, Framtill.
FRAMMARSCHERA, v. n. 4. Marschera fram
ifrån ett ställe, längre fram eller till etl ställe. —
Vanligare Marschera fråm. —
Frammarscherande, n. 4.
FRAMME, adv. 4) Betecknar hvila eller
befinnande på ett ställe, hvars läge är på framsidan
om elt annat. Han slår der f. Del ligger f.
Långl f. — 2) Framkommen till ort och ställe,
dit man ämnal sig. Brukas i denna bem. nästan
adjektivt, l. ex.: Vi äro f. Nu är han snart f.
När man hör skottet, är kulan redan f. — 3)
(fam.) Vara f., inträffa; göra skada, skälmstycken;
förbry la sig; hafva råkat ut för olycka, missöde,
o. s. v., t. ex.: När olyckan vill vara f.
Olyckan är snart f, kan lätt inträffa. Hvem har
varit f. och slagit sönder skålen? Är du f. nu
igen? Han har ofta varit f., se Fast. Nu har
ni vackert varit f.! burit er åt! Han har ofla
varit f. för samma fel. Jag har varit f. för
röfvare, blifvit anfallen af, varit i fara att blifva
anfallen af röfvare. Hålla sig f, ej försumma
sin rätt eller tillfället, när något är all få, vinna,
förtjena.
FRAMMOTA, v. a. 4. 4) Mota (boskap o.
s. v.) fram ifrån eller till ett ställe. — 2) (fam.
om menniskor) Framdrifva från eller till ett ställe.
— För begge bem. äfv. Mota fråm. — Fr a
inmatande. n. 4.
FRAMMUMLA, v. a. 4. Mumlande
framsäga. — Äfv. Mumla fråm. —
Frammumlande, n. 4.
FRAMNARRA, v. a. 4. Narra atl komma
fram. — Äfv. Narra fråm. — Fram nar
rande, n. 4.
FRAMOM, fråmmåmm o. frammå’mm, prep.
o. adv. På eller lill ett ställe, som är nära intill
framsidan af en lefvande varelse eller ett ting.
Stå, gå, sitta f. någon. F. stolen, vagnen.
Tag hit boken; hon ligger der f. — Syn. (för
prep.) Framför; (för adv.) Framföre. — Fram
om, se Fram.
FRAMPETA, v. a. 4. Med fingerspetsen
framhafva. — Äfv. Peta fråm. — Fr
ampelande, n. 4.
FRAMPINA, v. a. 4. 4) Genom pinomedel
framtvinga. F. en bekännelse. — 2) (fig.) Nödga,
tvinga, all gifva, lenma ifrån sig. uttala, utsäga.
— För begge bem. älv. Pina fråm. —
Fram-pinandc. n. 4.
FRAMP1PA, v. a. 3. (böjes som Pipa) Med
en pipande ton framsäga. — Frampipande,
n. 4.
FRAMPLADDRA, v. a. 4. På etl pladdrande
sätt framsäga. F. böner. — Äfv. Pladdra fråm.
— Frampladdrande, n. 4.
FRAMPLOCKA, v. a. 4. Framtaga plockvis,
elt efter annat. — Äfv. Plocka fråm. —
Framplockande, n. 4.
FRAMPORLA, v. n. 4. Porlande rinna fram.
I poetisk stil. Bäcken f-r genom gräsmattan.
— Äfv. Porla fråm. — Fr ampor lande. n. 4.
FRAMPRESSA, v. a. 4. 4) Genom pressning
afskilja ett vått ämne från en kropp, så atl det
derutur utkommer. — 2) (fig.) Framtvinga. — För
begge bem. äfv. Pressa fråm. — Fr a mpr
essän de, n. 4. o. F rampress ning, f. 2.
FRAMPUSTA, v. a. 4. Pustande framsäga. —
Äfv. Pusta fråm. — Frampustande, n. 4.
FRAMPÅ, fråmmpå’, prep. o. adv. 4) På
framdelen, på framsidan af något. F. kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
