Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fota ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOT
FOT
471
sall mig på den
en, all jag ingenting [-fruktar, jag har satt mig i den ställning, alt ....
Sålla på [ri f, utsläppa ur fängelset. Vara
på fri f, vara utsläppt ur f. Stå med ena
f-en i gr af ven, ej hafva långt igen alt lefva. —
Ingår i åtskilliga sammansättningar, såsom:
Men-niskofot, Mans-, Qvinno-, Barnfot, Klumpfot,
Platt-fot, (fig.) Freds-, Krigs-, Myntfot, m. fi. — 2)
Säges i samma mening äfv. om djur. En apa
har två föller, en häst, en oxe, cn bock fyra.
Gå på fyra föller, äfv. (fig.) gå på händer och
fotter. Bildar en mängd sammansättningar,
såsom: Häsl-, Ox-. Ko-, Svin-, Bockfot m. fl.,
Fram-, Bakfot, Kråkfötter, <Sec. — 3) (fig.) a)
Den del af vissa föremål, som är närmast intill
marken. F-en af ell träd, cn byggnad, en
mur, ett torn, etl berg, en klippa. Bo vid f-en
af Alperna. Har sammansättningen Bergsfot. —
b) Den del af vissa husgerådssaker, som tjenar
att uppehålla, bära dem. Fölterna på ell bord,
en stol, en säng, en gryla. F-en af en
ljusstake, ett glas. Ingår i flera
sammansättningar, såsom: Bords-, Stols-, Säng-, Grytfot. — 4)
Längdmått, som håller 12 tum (det vanliga måttet
af en menniskofot). Har äfv. i plur. fot. Tio
fot lång, bred. Hit höra sammansättningarna
Qvadralfot, Kubikfot. — 5) Se Versfot. — 6)
(bot.) Nedre delen af svampars fruklhylle.
FOTA, v. a. 4. (fig.) Stödja, grunda.
Konstrueras alltid med prep. på. Detta påstående
är f-dt på dåliga grunder. — Syn. Se
Grunda. — F sig, v. r. Stödja sig, grunda sig.
FOTANGÉL. fölånngl, m. 2. pl. — anglar.
4) Benämning på ett slags trekantig jernredskap
med fyra 3 tum långa spetsar, så ställda, att i
alla lägen alltid en af dem står uppåt. Brukas i
krig, alt lägga på marken framför fältskansar,
breschcr, o. s. v., samt för Öfrigt uti trädgårdar
m. m. till tjufvars afhållande. — 2) Benämning
på ett slags forntida stcnsättningar, som lill
formen likna fotanglar.
FOTABJELLE, fötabjä lie, n. 4. sing. (gam.
o. bibi.) Fotblad. Från hjessan till (-1, från
hufvud till fot, från topp till tå.
FOTAPALL, m. 2. (föråldr. o. bibi.) Se
Fotpall.
FOTARTILLERI, fölarrlilleri’, n. 3.
Artilleri, så inrältadt och anspändt, att det vid alla
trupprörelser kan åtfölja fotfolket.
FOTBAD, n. 5. Del slags bad, då endast
fölterna och benen upp lill vadorna nedsättas uti
ett ämbar eller en balja, som innehåller
badvattnet. Kallas äfv. Fotvatten. Taga f.
FOTBALJA, f. 4. Balja, som begagnas alt
laga folvatten uti.
FOTBEKLÄDNAD, m. 3. Allmän benämning
på hvarje slags beklädnad för fölterna, såsom
skodon. sandaler, m. m.
FOTBLAD, n. 5. (anal.) Dcn öfre platta
delen af fotryggen (se d. o.).
FOTBLOCK, n. 5. (skepp.) Hvarje i en
jern-ring i däck fästadt enskifveblock, hvarigenom en
taljelöpare far.
FOTBOJA, f. 4. Boja (se d. o.) lill fötlernas
fängslande. Kallas så till skilnad ifrån Handboja.
FOT BON AD, m. 3. Anstalt, hvarmed fötlerna
till skjdd och beväring vid hvarjehanda tillfällen
förses, l. cx. då man binder tunna brädlappar
under dem, när man på jagt vill vada i kärr,
o. s. v.
FOTBRÄDE, n. 4. Bräde på en
husgeråds-sak, ell bobagsling o. s. v., hvilket har silt läge
på det slälle, der man vanligen håller fölterna
eller har dem liggande, t. ex. för kusken på en
vagn, i en säng, o. s. v.
FOTBUNKE, m. 2. pl. — bunkar. Se B
un-ke, i.
FOTBÄCKEN, n. 5. Bäcken med fötter under.
FOTDELAD, a. 2. (bot.) Så kallas ett
fot-nervigt blad, när delningarne gå ända ned till de
divergerande hufvudnerverna.
FOTFALL, n. 6. En persons nedfallande för
någons föller, för att betyga sin vördnad och
un-dergifvenhet.
FOTFALLEN, a.^ 2. neutr. — el. (fam) i)
Som har svårt att stå på benen. — 2) Drucken.
FOTFOLK, n. 5. Krigsfolk, som strider till
fots. Kallas äfv. Infanteri.
FOTFÄSTE, n. 4. 4) Fäste för foten cller
fötterna, så att man står stadigt. Få, hafva,
förlora f. Bär kan man ej få f. — 2) Slälle,
der man kan stå stadigt med foten. Der år
godt f.
FOTGIKT, f. 3. Se Podager.
FOTGÄNGARE, m. 5. 4) En, som går lill
fots. — 2) Person, van alt gå lill fots. Skall
du åka cller gå? Jag åker helst, ty jag är
ingen f.
FOTHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar. Se
TcUerhammare.
FOTING, fötinng, m. 2. Så kallas enheten i
del föreslagna nya svenska decimalsystemet.
Ut-göres af kuben på en fots linie, motsvarande i
rymd 5 kappar 4 ’/4 kanna.
FOTISS. fötfss, m. 2. (i barnspråket) Liten fot.
FOTJERN, n. 5. (föga brukl.) Se Fotboja.
FOTJÄGARE, m. 5. (krigsv.) Jägare vid
infanteriet. Kallas så till skilnad ifrån Hästjägare.
FOTKLUFVEN, a. 2. neutr. — et. (bot.) F-et
blad, fotnervigl blad, till midten dcladt.
FOTKLÄDE, n. 4. Kläde att lorka fötterna
med.
FOTKNEKT, m. 2. (föga brukl.) Knekt, som
tjenar till fots. Detsamma som Infanterist.
FOTKNÖL, m. 2. Benämning på tvenne
ben-knölar vid nedre ändan af benpipan på en
men-niska. Äfv. Vrislknöl. Inre f-en, äfv. Inre
Vrist-knölen kallad: dcn upphöjda och tillspetsade
ne-dra ändan af skenbenets inre sida. Yttre f-en,
äfv. Yttre Vrislknölen kallad: den nedra,
utvidgade, något plattade delen af Vadbenet. — Syn.
Ankel.
FOTKYSS, m. 2. (föga brukl.) Kyss på foten.
FOTLAG, n. 5. 4) (anal.) Den del af foten,
som har sitt läge mellan vristen och tårna och
består af fem särskilla ben, Folla gsbcn
kallade. — 2) Sc Fotställning.
FOTLED, m. 3. Leden, som förenar foten
med benet på mcnniskor och djur.
FOTLIK, a. 2. (bot.) F-t blad, allmän
benämning på fotnerviga, delade blad.
FOTLIKT, adv. (bot.) F. deladl blad,
fot-nervigt blad, dcladt ända ned lill de divergerande
hufvudnerverna.
FOTLÖS, a. 2. (nat. hist.) Benämning på det
slags fiskar, på hvilka bukfenorna alldeles saknas.
Brukas mest substanlivl i plur., för alt beteckna
en viss afdelning af fiskarna. De f-a.
FOTMAGASIN, föl–si n, n. 3. o. 5. Låda
lill förvaring af hvarjehanda rcssaker, på bollnen
af cn vagn, der man håller fötterna.
FOTMATTA, f. 4. (mindre brukl.) Matta,
atl gå eller hålla fötlerna på. Kallas så till
skilnad ifrån Bordmalta, Ljusslaksmatla, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
