Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flygande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLY FLY 455
— d) F. åf, sönder, i tu, i sär, i stycken, i
bitar, i lusen stycken, o. s. v , brista, springa
af, sönder, <Sec. — e) F. upp, f. i luften, krcvera,
sprängas med knall. Linieskeppel Kristian VU1
flög i luften, — f) F. upp, öppnas eller fara upp
med häftighet, springa upp. Dörren flög upp.
— g) (fam. o. pop.) Sc Fälas, Flänga.
FLYGANDE, n. 4. Handlingen eller
händelsen, då någon cller något flyger (se Flyga, alla
bem., utom 3, c, d o. f). Äfven säges F. i
luften, krevcrande, sprängning. I fråga om fåglar
och i vissa figurliga bem. brukas vanligtvis Flygt,
utom i uttrycket: l ell f., utan afbrott i Hygien,
genom atl Hyga på en gång, utan uppehåll. I
dagligt tal säges nästan adverbialt: I f., i ett
ögonblick, i största hast, t. ex.: Laga, all del
der blir ulrältadl i f. (Syn. Se Fort.) — Part,
pres. (af Flyga) Som flyger. Brukas nästan
adjektivt i vissa uttryck, såsom: F. fana,
kläd-ning, hår, rykte, fladdrande fana, &c. F. storm,
ganska häftig. F. gikt, som flyttar sig ganska
hastigt, i ell ögonblick, ifrån en kroppsdel lill cn
annan. F. värk, se Flygvärk.
FLYGANDE HUNDEN, m. def. Slägte af de
Vingade Däggdjuren, stor som en kalt; på
Ostindiska öarna. Har 2 alnars vida vingar. Pteropus
edulis.
FLYGARE, m. 5. Sc Flygfisk.
FLYGBLAD, n. 5. Liten tryckt uppsats, för
tillfället ulgifvcn, i ändamål att skyndsamt
underrätta allmänheten om vigliga nyheter. Kallas
Flygskrift, när det är af större omfång.
FLYGBRAND, m. 3. pl. — bränder. Brand,
som vid en eldsvåda af stormen föres långt bort
genom luften.
FLYGBRYGGA, f. 1. Flottbrygga på två eller
<rc pråmar, som i hast kan läggas eller borttagas.
FLYGBÅT, m. 2. Sc Pr oa.
FLY’GDRAKE, m. 2. pl. —drakar. Se
Drake, A.
FLYGEKORRE, fly’gékårre. m. 2. pl. —
orrar. Se Flygande Ekorren, under Ekorre.
FLYGEL, fly‘gl, m. 2. pl. flyglar, (t. Flügel,
egentl. vinge) 1) a) Hvardera ändan af en
trupp-linie. — b) Sidodel af cn i slagordning uppställd
armé eller flotta. Tlögra, venslra f-n af cn
armé, af cn slagordning, af en flotta. Jfr.
Center, 2. — 2) a) Mindre sidobyggnad, som
formerar vinkel emot en hufvudbyggnad. Äfv.
Flygelbyggnad. — b) Benämning på de begge sidor af
cn hufvudbyggnad, som. en vid hvardera ändan,
utgå i rät vinkel derifrån. — 3) (fortif.)
Benämning på de långa sidorna af ett horn- och
kron-verk, som bestrykes af hufvud- eller utanverket.
— 4) Hvarje af de rörliga halfvorna på en
dubbeldörr. Äfv. Dörrflygel. — 5) Hvardera ändan
af drefvet vid en skalljagt. — 6) Se
Flygelforle-piano.
FLYGELADJUTANT, fly’gl-addjutånnt, m. 3.
Adjutant vid en arméflygel, vanligtvis stabsofficer
och anställd hos arméens öfverbefälhafvare. Jfr.
Adjutant, 4.
FLYGELBYGGNAD, f. 3. Sc Flygel, 2, a.
FLYGELD, m. 2. 4) Eldslåga, hvilken liksom
lösrycker sig och afsöndrad flyger ut ifrån en stor
brand. — 2) Eld, sorn fladdrar i luften utöfver
marken, t. ex. Irrbloss.
FLYGELDÖRR, f. 2. 4) Dörr med flyglar (sp
Flygel, 4). Det franska Portc å deux batlants. —
2) Hvardera af dessa flyglar.
FLYGELFORTEPIÄNO, fly’gl-fårrtepiåno, n.3.
pl. — pianer. Det största slaget af fortcpianer,
så kalladt af sin vingformiga skapnad; har tre
strängar för hvarje ton och större resonansbotten,
således vida starkare klang, än det vanliga
lorte-piano. Kallas äfv. Flygel.
FLYGELMAN, m. 5. pl. — män. Soldat, som
slår ytterst på flygeln af elt regemente, en
bataljon, o. s. v.
FLYGELMANSKAP, n. 5. Det manskap, som
har sin plats i hörnen af en balaljons fyrkant.
FLYGFISK, m. 2. (nat. hist.) 4) En art af
fiskslägtet Knorrhane, öfver cn fot lång;
bröslfe-norna nästan lika långa som kroppen, så att fisken
kan med dem flyga några hundra steg öfver
vattnet. Finnes i dc varmare luftstreckens haf.
Tri-gla volitans. — 2) Benämning af fiskare på cn
40—44 tum lång taggfenig fisk, som finnes i
Kat-tegat och Öresund. Callionymus Lyra.
FLYGFÄ, n. 4. Bevingad insekt.
FLYrGFÄRI)IG, a. 2. Säges om fågelungar,
som hunnit så långt i sin växt, att de äro färdige
att flyga ut ur boet.
FLYGFÖR, a. 2. 4) Som är i stånd att flyga.
— 2) Sc Flygfärdig.
FLYGHAFRE, m. sing. Se Landhafre.
FLYGHÅL, n. 5. Sc Fluster.
FLYGKATT, c. 4. Ett djurslägte. med
flyghud emellan framfötternas och bakföttcrnas tår,
hvarmedelst de kunna kasta sig ifrån toppen af elt
träd lill dc lägre grenarna på ett lemligen långt
derifrån stående annat. Galeopithecus.
FLYGMASKIN, fly’gmaschi’n, m. 3. Maskin,
hvarmedelst man försöker att höja sig i luften
och der efter behag förflytta sig, ungefär på
samma sätt som fåglarne.
FLYGMYRA, f. 4. Bevingad myra (i motsats
till Arbetsmyrorna, som äro vinglösa).
FLYGSAND, m. sing. Se Drifsand.
FLYGSKRIFT, f. 3. Se Flygblad.
FLYGSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar. Ett
slägte af spindlarna, gråbrun, randig, nästan
vals-formig. Tclragnatha extensa.
FLYGT, f. 3. 4) Fåglars och några insekters
rörelse, då dc med lillhjelp af sina vingar genom
luften förflytta sig ifrån ett ställe lill ett annat.
Fåglarnes f. Ho kan följa örnens f. i molnen?
Skjuta cn fågel i f-en, medan den flyger; (fig.
fam.) skjuta i f-en, helt plötsligt fånga, knipa. —
2) (fig.) Slräfvande till, sysselsättning med något
högre än det vanliga, det hvardagliga, det sinliga.
Tankens, snillets f. Hans snille log sedan en
högre f. Man finner i hans slil en högre f.
— Syn. Lyftning. [Flykt.J
FLYFGTIG, a. 2. 1) Säges om de ämnen,
hvilka, efter en viss erhållen grad af hetta,
upplösas i ångor och förflyga (bör således icke slafvas
Flyktig). — 2) (fig.) a) Obeständig i tycken,
böjelser. En f. menniska. — Syn. Se Obeständig.
— b) Lösaktig, liderlig. En f. qvinna. — c)
Böjd för flärd, fåfänga. F. i sin klädsel. — d)
Som röjer, tillkännagifver, uttrycker obeständighet.
Elt f-l uppförande. F-a böjelser, tycken. F.
smak. — e) (mål.) F teckning, som endast med
få drag anger hufvudsaken, så att en kännare
deraf kan sluta sig till och föreställa sig det hela.
F-l utkast, endast i få hufvuddrag utfördt. [-[Flyk-t’g]-] {+[Flyk-
t’g]+}
FLYGTIGHET, f. 3. 4) Ett ämnes egenskap
att vara flygtigt (bem. 4). En vätskas f. — 2)
fig.) a) Obeständighet i böjelser och tycken. —
b) Lösaktighet, liderlighet. — c) Flärd, fåfänga.
[Flykt-.]
FLYGVINGE, m. 2. pl––––vingar, (nat. hist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
