Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fjällvägg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄ FLA 447
FJÄLLVÄGG, f. 2. Tvärbrant, jemn sida af
ett fjällberg, liknande en vägg.
FJÄLLVÄXT, f. 3. Växt, som trifvcs endast
i fjälltrakter. — Syn. Alpväxt.
FJÄLLÖRT, f. 3. 1) Ört, som växer endast i
fjälltrakter. — 2) Se Fjällroi.
FJÄR. a. 2. (fr. Fier) Stolt, stursk,
Öfver-modig. trotsig.
FJÄRD, m. 2. 4) Djupt i landet inskjutande
vik med smal öppning. Det norska Fjord. — 2)
Större rymd i en större sjö, emellan sund. t. ex.
i Mälaren Björkfjärden, m. fl. [Fjerd.]
FJÄRIL, m. 2. 4) Insekt med sugmun, som
består af cn spiralfonnigt hoprullad tunga, samt
fyra flygvingar, beläckla med fina fjäll, hvilka lätt
affalla likt ett stoft och då lemna den hinnaktiga
vingen bar. Fjärilarne utgöra en särskilt ordning
af Insekterna, äfv. kallad Fjällvingar, och indelas
i Dag-, Natt- och Aftonfjärilar. — Ordet bildar
för öfrigt en mängd sammansättningar, såsom
Kål-fjäril. Björkfjäril, m. fl., hvilka ses på sina ställen.
— 2) (fig.) Person, som är ostadig i kärlek. —
3) Ett slags kortspel emellan irc eller fyra
personer med en lek af 52 kort. — Ss. F-lik.
Ann». Hette i del gamla språket Fidrildi, af
Fjitdur, fjäder.
FJÄRMA, FJÄRMARE, se Fjerma, Fjermare.
FJÄRS1NG, se Fjersing.
FJÄS, n. 5. sing. öfvcrdrifna artigheter, som
bevisas någon.
FJÄSA, v. n. 4. Visa öfverdrifna artigheter.
F. för någon. — Syn. Fira, Krusa för, Fetera.
— Fjäsande, n. 4.
Anm. Kommer af gamla verbet Fy ta, fösa,
skynda på.
FJÄSK, m. fl., se Fjesk, m. fl.
FJÄT, n. 5. 4) Fotsteg. Gå med
långsamma f. (Fig.) Tiden skrider med långsamma,
Iröga f. Bildar sammansättningen Tuppfjät. —
Syn. Steg, Fotsteg. — 2) Fotspår. Följa i ens
f., följa någon i f-en.
FJÄTTER, FJÄTTRA, m. fl., se Fjetter,
Fjettra, m. fl.
FJÖL, n. 5. o. m. 2. 4) (prov.) Bräde. — 2)
Sittbrädet på clt afträdeshus. — 3) Vändskifvan
på en plog.
FJÖSBENT, a. 4. (nat. hist.) F-a Wråken,
rotfågel af Falkslägtet, ofvan mörkbrun med
rostgula fjäderkanter, hufvud och hals rostgula med
mörkbruna långstreck.
FLABB. m. 2. (pop.) Mun. Deraf Gapflabb.
FLABBIG, a. 2. (pop.) Som har stor mun,
tjocka läppar. — Flabbig hel, f. 3.
FLACK, a. 2. Jcrnn, slät, utan skog och
höjder. Säges isynnerhet om jordytan. F-l land,
fäll. På f-a fältet. — Syn. Sc Jemn.
FLACK, n. 5. (sjöt.) 4) Grund, som långs
kusten löper ul i sjön. — 2) Understa, platta
delen af ett fartygs botten.
FLACKA, v. n. 4. Resa, färdas, ströfva
omkring. — Flackande, n. 4.
FLACKHET. f. 3. Egenskapen att vara flack.
FLACKLÄNDIG, a. 2. Säges om mark, som
är jemn, slät och utan skog. — Fl ack län di
g-het, f. 3.
FLACKSTICKEL, m. 2. pl. — sticklar. (tekn.)
Etl slags grafstickel, hvars genomskärning är
Ira-pezoidal, med Ivå breda sidoylor, en smal yta till
undersida och en ännu smalare till rygg.
FLACKT, adv. Utan skog och höjder. Della
ställe ligger f. F. belägen.
FLÅCKTÅNG, f. 3. p). — tänger, (tekn.)
1) Tång med smal, fyrkantig käft och böjda
skänk-lar. — 2) Tång med rak, platt mule, hvarmed
metalltråd och bleckstrimlor böjas i vinklar eller
krökas.
FLADDER, n. 5. 4) Fladdrande. — 2) (fig.)
a) Lättsinnighet, flyktighet, ostadighet i
karakte-ren. — b) Grannlåt, bjefls. flärd. — c) Granna
ord utan mening. — Syn. Se Ordprål.
FLADDERAKTIG, a. 2. Ostadig, flyktig. —
Syn. Sc Ostadig. — Fladderaklighel, f. 3.
FLADDERELD, m. 2. Eld, som hastigt
upp-fladdrar och snart åler slocknar, såsom af halm.
FLADDERMINA, f. 4. (forlif.) Sådan mina,
bvars ändamål endast är att skrämma en
stormande fiende, och brukas förnämligast framför
fältskansar.
FLADDRA, v. n. 4. 4) Flyga med täta
vändningar upp och ned cller åt sidorna, ulan någon
viss riktning. Säges egentligen om fjärilar och
vissa andra flygfän. Fjärilen f-r ifrån blomma
till blomma. — 2) (fig.) a) Säges om vissa lätta
ämnen, som drifvas af vinden hit och dit. En
fana, en flagg, som f-r för vinden. Hennes
utslagna hår f-de för vinden. Med f-nde hår.
Se, hur papperslappen f-r i luften. Elden,
ljuslågan f-r. — b) (om person) Vara obeständig,
ostadig, flyktig. — 3) (fortif.) Säges om cn mina,
som springer utan verkan, emedan den varit
för-därnd eller ej riktigt laddad.
FLADDRANDE, n. 4. Händelsen,
omständigheten, att någon eller något fladdrar (jfr. d. o.
alla bem.). — Syn. Fladder, Fladdring. — Adj.
p. 4. (fig.) Se Fladderaklig.
FLADDRIG, a. 2. 4) Som fladdrar. En f.
eld. — 2) Som sitter löst fästad, så att det
fladdrar. — Syn. Lös, Sliddrig. — 3) (fig.) a) Se
Fladderaklig. — b) Som har tycke för fladder
(bem. 2. b). — Fladdrighet, f. 3. —
Fladdrigt, adv.
FLADDRING, f. 2. Se Fladdrande.
FLAGA, f. 4. 4) Upplupet fjäll cller blåsa på
ytan af smidt jcrn. — 2) Liten skärfva, som
utfaller vid smidning. — 3) Sc Snöflaga.
FLAGA SIG, v. r. 4. Vid smidning få
fla-gor (se Flaga, 4). Della slags jern f-r sig lätt.
FLAGEOLETT, flaschålätt, m. 3. Ett slags
liten flöjt af elfenben med munstycke. — Ss.
F-blåsare, -spelare.
FLAGEOLETT-TON, flaschålätt-tön. m. 3.
4) Tonen af en flageolctt. — 2) Ton, lik den af
en flagcoletl.
FLAGG ell. FLAGGA, f. 4. 4) Vanligtvis
fyrkantig duk af ylletyg, hvars längd merendels
är en tredjedel större än bredden, samt hissas på
någon masttopp eller under en gaffel, för att, allt
efter dess olika färger och öfriga utseende, tjena
lill tecken, hvaraf man underrättas om fartygets
hemvist, rang, m. m. 1 denna bem. brukas
allmänt Flagg. Hissa f. Stryka f, se Stryka.
Föra svensk f. Gå under svensk f. Ingår i
flera sammansättningar, såsom Dödsflagga,
Frcds-flagga, Hjelpflagga. — 2) Se Väderflagga. I
denna bem. brukas både Flagg och Flagga. —
Ss. Flaggspels.
FLAGGA, v. n. 4. Säges om ett fartyg, när
det, vid högtidliga tillfällen eller för all visa
någon person ära, smyckar sig med alla sina
flaggor. — Flaggande, n. 4.
FLAGGDUK, m. 2. Ett slags glest ylletyg.
*som begagnas lill flaggor, vimplar, o. d.
FLAGGFOLK, n. 5. sing. Så kallas de, som
på ett örlogsfartyg sköta flaggorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
