Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Finnaggad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 FIN FIN
hämnas på någon, t. ex.: Jag f-ner dig nog; du
skall icke slippa undan. F. for sig, träffa
någon före sig på ett ställe. F. igén, pa, se
Igenfinna, Påfinna. — Syn. Anträffa, Träffa. — 5)
öfverraska. Man fann honom färdig all
rymma. Jag fann en ljuf gömd i rummet. (Fig.)
F. någon med etl broll, beträda honom dermed.
F. på , se Påfinna. — Syn. Träffa, Anträffa,
Påträffa. Påfinna, öfverraska. Ertappa. — 3) Säges
rned hänseende till det tillstånd, hvari cn person
eller sak befinner sig i del Ögonblick, då rnan
träffar, undersöker dem, o. s. v. Jag fann henne
sofvande. Jag har funnit honom sjuk och
utblottad på allt. Vi funno huset alldeles
ul-plundradl. Vi hafva funnit hans affärer i
godt skick. — Syn. Befinna. — 4) (fig.) a) Säges
om vissa saker, som hända, inlräffa, om något
som vederfares en, om intryck, goda eller onda,
o. s. v. Ilan fann döden i denna strid. Han
f-ner tröst i er vänskap. F. hjelp hos någon.
F. nöje, smak i något. Han bör vänta sig
alt f. många svårigheter i delta förelag. —
Brukas i samma mening äfv. med person till
objekt, t. ex.: Ni skall i honom f. en sträng
domare, men trogen vän. F. cn beskyddare,
hjelpare. — F. nåd för ens ögon, behaga
honom. F. sin räkning, fördel i något, finna det
för sig fördelaktigt. Detta rykte f-ner ingen tro,
ingen tror det. — b) Medelst tankeförmågan
utfinna. F. lösningen af ell problem, ordel Ull
en gåla. F. ell medel,] cn utväg. Han har
funnit konslen all förlika allas sinnen. F. sak
med någon, taga något till förevändning att
komma i tvist med någon. F. pa, se Påfinna. F.
upp, ut, se Uppfinna, Utfinna. — Syn. Utfinna,
Uppfinna, Påfinna, Utfundera, Upptänka, Uttänka.
— c) Anse, hålla före, tycka, att någon eller
något är så eller så. Jag finner dessa verser
ganska vackra. Hurudant f-nner du detta vin?
Jag, för min det, f-ncr henne snarare vacker
än ful. Jag f-ner del bra underligi, alt ni
vågar säga mig något sådant. Han fann
soppan ganska god. F. skäl all göra något. F.
liden lång, hafva ledsamt. F. för godt, anse
nyttigt, tjenligl; akla nödigt, beslula. — d)
Inhämta, lära känna, få veta. Jag f-ner af ert
brcf, all ... . — e) Inse, märka, röna. Nu
f-ner jag riktigheten af hans omdöme. Jag
kan ej f., all han har rätt i den punkten. Så
myckel jag kan f.. är han oskyldig. Del kan
jag icke f. — Finnas, v. dep. 1) Befinnas.
Han fanns villig, all .... — 2) Vara, t. ex.:
De finnas, som tro; ingenting finnes (äfv. fins)
si gement som dessa beskyllningar. Del f-nes
deruti icke minsta tecken Ull sanning. Del
f-nes hos honom både godt och ondt. — Syn.
Gifva?. — F. sig, v. r. 4) Tycka sig vara i etl
visst tillstånd, lyckligt eller olyckligt, o. s. v.
Han fann sig lycklig, olycklig. Han f-ncr sig
mycket nöjd med denna förändring. F. sig
väl, illa af något. F. sig böjd alt ... . —
Syn. Befinna sig. — 2) Icke blifva förlägen, ej
bringas ur fattning: vara fintlig; hafva nödig
sinnesnärvaro att svara på clt sätt, hvarigenom man
ej blottställer sig. Han blcf öfverraskad, men
fann sig genast. — 3) F. sig i något, vara nöjd,
belåten med. tåligt fördraga något. Han f-ner
sig i allt. Man måste vela all f. sig i
olyckan, i sill öde. F. sig i verlden, skicka sig efter
liden, foga sig efler omständigheterna. F. sig vid,
vara nöjd, belåten med, t. ex.: Del f-ner jag mig
vid, del är jag nöjd med. — Syn. Foga sig, Nöja sig.
F1NNAGGAD, a. 2. (bot.) Så kallas etl
nag-gadt blad, då naggtänderna äro myckel små.
FINNANDE, n. 4. Handlingen,
omständigheten, alt rnan finner, att något finnes.
FINNBÄR, n. 5. Bär af Haftorn.
FINNE, m. 2. pl. finnar, (af Fen, moras) 4)
Person, sorn tillhör finska nationen. — 2)
Inbyggare i Finland, af hvad folkstam som helst. —
3) Person, född i Finland. (Talesätt) Envis som
en F., i högsta grad envis.
FINNE, m. 2. pl. finnar, (l. Finne)
Var-blemma i ansigtcl.
FINN FISK, m. 2. Se Fenhval.
FINNIG, a. 2. Som har mycket finnar; full
rned finnar. Vara f. i ansigtcl. Ett f-l ansigle.
FINNIGHET, f. 3. Egenskapen att vara finnig.
FINNSKUTA, f. 1. Så kallas i Sverige de
smärre finska fartyg, som till Stockholm öfverföra
ved och hvarjehanda lifsförnödenhcler.
FINPOLERA, v. a. 4. Gifva någonting fin
politur. — Finpolerande, n. 4.
FINPOLERING, f. 2. 4) Förfarandet, då man
finpolcrar. — 2) Fin polilur.
F1NPROF, n. S. Prof, hvarigenom finheten
af guld eller silfver utrönes.
FINSIKT, m. 2. Sådan slags sikt, som
begagnas till finsiktning. — S. n. sing. indef.
Fin-sikladt rnjöl.
FINSIKTA, v. a. 4. Göra clt pulverformigl
ämne (mjöl, krul o. s. v.) myckel finl, medelst
begagnande af finsrkl. — Finsiktandc, n. 4.
o. Finsiktn ing, f. 2.
FiNSILFVER, n. 3. Rent silfver.
FINSK, a. 2. Sorn tillhör eller har afseende
pä Finland, finska nationen eller finska
folkstammen; som är född, inhemsk, växer eller tillverkas
i Finland; äfv. derifrån kommen, der brukad. F.
ingefära, den torkade roten af Kärrselin (Selinum
paluslre).
FINSKA, f. 1. 4) Finsk qvinna. — 2) Det
finska språket. — 3) (särskilt i Stockholm; pop.)
F-an, Finska kyrkan.
FINSKUREN, a. 2. neutr. — et. (egentl. part,
pass, af obrukliga verbet Finskära)
Sönderskuren i mycket små bilar eller stycken.
FINSMAK AD, a. 2. (om person) Som har
fin smak, läcker gom.
FINSMAKLIG. a. 2. (om dricks- och
matvaror) Som smakar fint, har cn fin smak. — Fi
n-smaklighcl, f. 3.
FINSMIDE. n. 4. Sådana jern- och
stålarbeten, hvilka efler smidningen måste fullkomnas
medelst (ilning, slipning eller polering, och
således vanligen hafva en blank yta. Kallas så till
skilnad ifrån Svartsmide.
FINSTÖTA, v. a. 2. Slöla ett ämne med stöt,
i mortel, tills det blifvcr fördeladt i mycket små
partiklar eller pulvcriscradt. — Part. pass.
Fin-slöll brukas nästan som adjektiv. —
Finstö-lande, n. 4. o. Fin slö In in g, f. 2.
FINT (i långt), adv. (I allm. motsatsen till
Groft.) På finl sätt: 4) I sitt slag myckel tuot,
smalt. F. spunnet garn. — 2) I ganska små
partiklar, bitar, stycken; smålt. F. pulveriserad.
F. /öi delad. Hacka, stöta, mala f. Skrifva f
— 3) Nätt, prydligt och med yttersta omsorg
ända till de minsta delar. F. arbetad. — 4) Blåsa
f. (på blåsinslrumcnt). blåsa fina toner. — 5) (fig.)
a) Slugt, klyftigt, förslaget. En f. anlagd plan.
— b) Prydligt, med yttersta snygghet. En f.
klädd dam. — c) På ett sätt, som röjer
urskll-nfng, sinnrikhet, belefvenhct, vett, förstånd. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
