Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fattig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAT
FAU
429
kännagifva hvartöre. Hvad f. dig, efter du ser
så ledsen ut? Föga f-ades, alt han slagit
honom en örfil, det var icke långt ifrån att ... .
— Syn. Felas, Fela, Brista, Saknas, Tryta.
FATTIG, a. 2. (af Fallas) 1) Som lider brist
på det nödvändiga eller ej har tillräckligt deraf.
En f. man. Brukas i plur. äfv. substantivt, t. ex.:
Kollekt, insamling till de f-a; bäcken, hvari
gåfvor till de f-a insamlas. — Syn. Arm,
Be-böfvande, Nödlidande. — 2) (i utsträckt mening)
Som icke har mer, än man nödvändigt behöfver;
äfv. som har ringa förmögenhet. En f. prest,
embetsman. Jag har väl så myckel, all jag
kan hjelpa mig sjelf, men är för f. all hjelpa
andra. (Talesätt) F. fan, djefvul, fattig
stackare; äfv. en olycklig, beklagansvärd menniska. —
Syn. Torftig, Obemedlad. — 3) Säges om
ofruktbara länder, eller sådana, hvilkas inbyggare äro
fattiga; äfv. om inrättningar, stiftelser o. s. v. med
ringa inkomster. Eli f-l land, rike. En f.
provins, siad, by. Della kloster, hospital är
ganska f-t. — 4) Brukas äfven om vissa saker,
hos hvilka ej träffas det öfverflöd, den rikedom,
man skulle önska. Eli f-l språk, ämne. Man
säger äfv. F. talare, som lider brist på idéer. —
5) (i vidsträcktaste betydelse) Som lider brist på
något, hvad som helst. Han är väl rik, men
ändå alllid f. på penningar. F. på kläder,
böcker, lankar o. s. v. (Fig. bibi.) Andeligen
f., hvars hjerta och sinne äro helt och hållet
vända från tanken på det verdsliga goda. — 6)
Beklagansvärd, olycklig. En f. stackare, syndare.
Han har var il sjuk, den f-a gossen. Säges
äfven i utsträckt mening om vissa saker, t. ex.:
Min f-a rock blef alldeles förstörd. — Syn.
Arm, Stackare.
FATTIG BRÖD, n. 5. Underhåll, som på
allmän bekostnad tilldelas fattiga.
FATTIGBÖSSA, f. 1. Bössa (bem. i) af
metall, med ett lock, vanligtvis tillslutet med ett
hänglås, och en smal, aflång öppning på locket,
hvarigenom penninggåfvor till de fattiga
nersläp-pas. Är på många ställen utbängd vid kyrkor ell.
fattighus.
FATTIGDEL, m. 2. Andel i anslaget för de
fattiga uti en församling, hvilken andel någon
viss fattig person får åtnjuta.
FATTIGDOM, m. 2. Egenskapen att vara
fattig (i alla bem. utom 6). a) Hans f. är så
stor, all hustru och barn ofta måste svälta. —
Syn. Armod, Nöd. — b) Min f. medgifver inga
ö/verflödiga ulgifler. — Syn. Små inkomster,
Ringa förmögenhet, Torflighet. — c) Ell lands,
ell rikes f. Stadens f. — d) Språkets, ämnets
f. — e) F. på penningar, på lankar. — Syn.
Brist.
FATTIGDOMSBEVIS, n. 5. Bevis, utgifvet
af någon myndighet, om en persons fattigdom.
FATTIGDOMSED, m. 3. Edgång, då någon
besvärjer sin fattigdom eller omöjligheten alt
kunna utgöra vissa prestanda.
FATTIGDOMSLÖFTE, n. 4. Löfte att
ständigt lefva i frivillig fattigdom, som aflägges af
dem, hvilka ingå i cn katolsk andlig orden.
FATTIGED. se Falligdomsed.
FATTIGFÖRESTÄNDÄRE, m. 5. (mindre
brukligt) En, som förestår cn fattigkassa.
FATTIGFÖRSÖRJNING, f. 2. Se Fattigvård.
FATTIGFÖRSÖRJMNGS-ANSTALT, m.3.
Offentlig anstalt i en stads- eller landsförsamling,
som bar till ändamål de der varande fattiges
försörjning.
FATTIGFÖRSÖRJNINGSHUS, n. 5. Se
Fattighus.
FATTIGHJON, n. 5. Man eller qvinna.
intagen på ett fattighus, eller som af fattigvården
njuter underhåll.
FATTIGHUS, n. 5. Försörjningsbus, der
isynnerhet orkeslöse fattige, som ej sjelfve förmå skaffa
sig uppehälle, linna underhåll, kläder och
boningsrum. — Syn. Fattigförsörjningshus, Fattigstuga.
FATTIGHUSHJON, n. 6. Man eller qvinna.
intagen på elt fattighus. — Syn. Fattigstughjon.
FATTIGHUS-FÖRESTÅNDARE, m. 5. Person,
som förestår ett fattighus.
FATTIG HÅF, m. 2. p). — håfvar. Kyrkhåf,
som tillförcnc kringbars under gudstjensten till
insamling af penningar åt dc fattiga.
FATTIGINRÄTTNING, f. 2. Se
Falligför-sörjnings-anstall.
FATTIGKASSA, f. 1. Offentlig kassa, hvars
medel användas till de fattiges i cn kommun
försörjning.
FATTIGMAN. fåtliggmänn, m. sing.
(kollektivt) De fattige i allmänhet. F-s barn. (Ordspr.)
F-s mal är snart äten, ringa förråd är snart
förtärdt. — Bör noga skiljas ifrån Fattig man,
som både till bemärkelse ocb uttal är helt olika.
FATTIGMEDEL, n. 5. pl. Medel, samlade
och anslagna till de fattiges försörjning.
FATTIGPENNINGAR, m. 2. pl. Se
Fallig-medel.
FATTIGSKOLA, f. 1. Skola, inrättad enkom
för fattigmans barn.
FATTIGSTUGA.^ f. I. Se Fattighus.
Rru-kas isynnerhet om sådana på landet.
FATTIGSTUGHJON, se Fallighushjon.
FATTIGT, adv. Torftigt, öfverdrifvet
måttligt, snålt. Lefva f.
FATTIGVÅRD, m. 2. Omsorgen om de
fattiges försörjning i ett land, en stad eller församling.
Allmänna f-en i riket. F-cn i en församling.
— Syn. Fattigförsörjning.
FATTIG VÅRDS-DIREKTION. —-räcklschön,
f. 3. Direktion (se d. o.), som vårdar de falliges
bästa i en församling.
FATTIGVÄN, m. 3. pl. — vänner, (mindre
brukl.) Dc fattiges vän.
FATTIGVÄSENDE, n. 4. sing. Allt hvad som
rörer allrpänna fattigvården.
FATTLIG, a. 2. Som kan fattas med
förståndet, begripas, förstås. En f. stil, Ell f-t
ämne. — Syn. Begriplig.
FATTLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
fattlig. — Syn. Begriplighet.
FATTNING, f. 2. 1) (ulan plur.) Se
Fatl-ningsgåfva. — 2) (ulan plur.) Sinnestillstånd,
hvarundcr själen verkar fritt och obebindradt af
yltre intryck. Förlora f-en, komma ur f-en.
Bringa någon ur f. Behålla f-en. — Syn. Kontenans.
— 3) (med plur.) a) Insättning af ädelstenar i
guld eller silfver. — b) Guld eller silfver, hvari
cn ädelsten är insatt.
FATTNINGSFÖRMÅGA, f. 1. ellcr
FATTN1NGSGÅFVA, f. 1. Förmågan all
fatta, förstå. Hafva god, trög f. — Syn. Fattning.
FATTNINGSKRETS, m. 2. (tig.) Inbegreppet
af de föremål, ämnen, som af en person kunna
fallas, begripas. Della ämne ligger ej inom,
ligger utom hans f.
FAUN, faun, m. 3. (rom. myt.) Skogsgud.
FAUNA, fåunna, f. 1. (lat.) Förteckning, mcd
åtföljande beski ifningar, på de i ett land eller en
viss del af jorden inhemska djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
