- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
425

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Farmakologi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FAR

FAS

425

FARMAKOLOGI, farrmakålåji’, f. 3. Läran
om läkemedels tillredning. IPharmacologie.]

FARMAKOPÉ, farrmakåpé, f. 3. Bok, som
lemnar undervisning om alla läkemedels
tillredning. Apotekarebok. [Pharmacopée.]

FARMOR, fèrrmorr o. fårrmorr, f. 2. pl. —
mödrar. Faders moder. Heter i äldre lagstil
Fadermoder. F-s mor, fars mormor. F-s f.,
fars morfars mor. F-s mormor, fars mormors
mor.

FARNÖTE. I flock och f., gammal lagterni,
som betyder: i sällskap (af fornnordiska ordet
Föruncyti, resesällskap).

FARS, farrs, m. 3. (af ital. Farsa från lat.
Farsum, blandning af allehanda ämnen)
Dramatisk föreställning, hvari det lägre komiska är
rådande.

FARSGUBBE, fårsgübbe, m. 2. (pop. o. fam.)
Äldre man, som har barn; äfv.: äldre man i
allmänhet.

FARSOT, fårsöt, m. 3. Sjukdom, som, till
följe af någon luftens tillfälliga beskaffenhet, är
allmänt rådande bland menniskor eller boskap. —
Syn. Epidemi.

FARSTU, fårrstu, se Förstuga.

FARSÖR, farrsör, m. 3. (fr. Farceur)
Puts-makare, gyckelmakare.

FART, c. 3. 4) Färd (isynnerhet till sjös).
Under f-en ifrån Stockholm Ull Wisby. F-en
öfver en ström. Brukas i denna bem. mindre
ofta; man säger hellre Färd, Resa. Förekommer
1 sammansättningarna Affart, Framfart, Segelfart,
öfverfarl, Genomfart. — 2) Den rörelse någonting
har, som drifves framåt, t. ex. ett fartygs fortgång
genom vattnet. F-en af en vagn, eil skepp, en
båt. Pilens, molnens, vattnets, flodens f. Vara
i stark f., göra god f. Långsam, sakta f.
Skjuta f., drifvas framåt med stor hastighet
(säges isynnerhet om fartyg); äfv. (fam. skärntv.) gå
mycket fort. — 3) Lopp, språng. Han kom
löpande i så stark f., att han ej kunde hejda
sig, ulan stupade utför branten. — 4) Snabb
rörelse franiåt. Hafva, komma i f. När
fartyget kommit i f-en, så går det om alla andra.
— 3) (fig. fam.) Drift, ifver, flinkhet. Arbeta med
f. Det har ingen f. med honom, han har ingen
drift. — Syn. Se Drift, 4, c.

FARTYG, n. 3. Allmän benämning på alla
de byggnader, som begagnas till att öfver vattnet
forlskaffa varor, personer och bref (Handelsfartyg),
eller alt på sjön under krig nyttjas till angrepp
eller försvar (örlogsfartyg). Ingår i en mängd
sammansättningar, såsom: Fiskar-, Proviant-,
Paket-, Lustfartyg, m. fl. — Syn. Skepp, Sjöbåt,
Skuta.

FARVATTEN, n. 5. Viss större vattensträcka
i haf eller slörre sjö, som kan befaras af
seglande fartyg.

FARVÄG, m. 2. Väg, som begagnas för
åkdon. Kallas så till skilnad ifrån Gångväg.
Omfattar Landsväg, Byväg, Häradsväg, Biväg, m. fl.

FARVÄL! int. Innefattar tillönskning orn
lycka och välgång, då man tar afsked af någon.
Är egentligen imperativ: Far väl! Svarar emot
det franska Adieu! Säga någon f. F. nu med
all glädje! jag har nu ej mer alt hoppas någon
glädje. — S. n. Afsked. Taga ell ömt f. af
någon.

FAS, m. 3. (fr. Face) 4) Framsida af en
byggnad, m. m. — 2) (fortif.) Utgående sida af
en bastion eller annat verk. — 3) (byggn. k.) Flat
och grund list på en arkitrav m. m.

FASA, f. 4. Högsta grad af fruktan eller
förskräckelse. Väcka f. Hafva, känna f. för
någon eller något. Betagas af f.

FASA, v. n. 4. Erfara en känsla af högsta
fruktan eller förskräckelse. Jag f-de vid åsynen
af delta blodiga hufvud. F. för någon, för
något. Jag f-r vid blolla länken derpå. Jag
f-r för all göra det. — Syn. Se Frukta,
Förskräckas.

FASAD, - åd, m. 3. (fr. Facade) Huhudsida
utaf en slörre byggnad.

FASAN, - ån, m. 3. Ett slägte af
Hönsfåglarna med lång, hoptryckt stjert, näst Påfåglarna det
praktfullaste af alla fågelslägten. Phasianus.
Vanlig E, 4 fot lång, har kroppen ofvan rödbrun,
skimrande i purpur och med svarta fläckar,
inunder mörkt guldskimrande; hufvud och hals
mörkblå, skimrande i purpur och grönt; honan
Älott 4 y, fot lång, svartbrun och på undersidan
gråspräcklig. Phasianus colchicus. Till de Öfriga
arterna höra Silfverfasan och Guldfasan. — Ss.
F-jagt, -jägare, -unge.

FASANERI,–––––ri’, n. 3. Anstalt till
fasaners uppfödande.

FASANGÅRD, fasångå rd, m. 2. Vidsträckt,
inhägnad rymd för tama fasaner, der de fritt
kunna flyga omkring, ocli i mfdten hvaraf befinnes en
liten plats, der de fodras och häcka.

FASANHUND, m.2. Hund, inöfvad till fasanjagt.

FASANHÖNA, f. 4. Honan af fasanslägtet.

FASANSFULL, och FASANSVÄRD, a. 2. Se
Faslig.

F/kSANTUPP, m. 2. Hanen af fasanslägtet.

FASCIN, faschfn, m. 3. (krigsv.) Risknippa,
alt fylla grafvar, förbättra vägar, bekläda fällvcrk,
m. m. [Faschin.j

FASC1NBOCK, faschinbåck, eller
FASCIN-BÄNK, faschfnbänngk, m. 2. Ett slags enkom
inrättad ställning eller bänk, hvarpå fasciner
förfärdigas.

FASC1NHAKE, m. 2. pl. — hakar. Ett slags
Jern med tre utlöpande hakar, fåstadt vid ändan
af en lång stång, och som vid utfall ur en
fästning begagnas alt dermed förstöra
belägringsar-betena, isynnerhet fascinbeklädningarna.

FASCINKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Etl
slags sidogevär för pioniererna i vissa arméer,
bestående i en 42—16 tum lång, 3 tum bred
klinga och ett 5 tum långt skaft.

FASCINVERK, n. 5. Förskansning i vatten,
gjord af fasciner.

FASELIG, se Faslig.

FASETT, fasäTt, m. 3. (fr. Facette) Slipad,
rulformig yta på ädelstenar, glasvaror, o. s. v.

FASETTSLIPARE, fasätt–-, m. 5. En,
som kan inslipa rutformiga ytor på speglar,
kron-glas, m. m.

FASLIG, a. 2. 4) Som väcker, inger fasa.
En f. menniska. En f. händelse. Del är f-l
all tänka på. — Syn. Se Förskräcklig. — 2)
Ytterst svår. F-l väder. F-a lider. — 3) (fam.)
Omåttlig, öfverdrifven. Han är f. all äta, Äter
omåttligt. En f. hop folk. Han är f., säges
om den, som i ell eller annat afseende gör
något till öfverdrift, och merendels i föraktlig eller
halfl skämtsam mening, t. ex.: Gud vete, huru
hon kan slå ut all dansa så myckel; hon är
alldeles f.

FASLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara faslig.

FASLIGT, adv. (fam.) I högsta grad. F. god,
beskedlig, elak, arg, vacker, ful, snuskig. Han
snusar alldeles f. — Syn. Se Ganska, Mycket.

> 34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free